167 komedier från 80-talet

80-talet var ett fantastiskt årtionde för komediälskare. Oavsett om du gillar actionkomedier eller summer camp komedier så finns det en uppsjö av filmer att välja emellan. Här nedan presenteras ett stort urval av komedier från 80-talet.

1. The Goonies (1985)

The Goonies (1985) är en äventyrsfilm regisserad av Richard Donner, producerad av Steven Spielberg och med ett manus skrivet av Chris Columbus. Filmen handlar om en grupp barn, kallade ”The Goonies”, som bor i ett område som hotas av rivning. När de upptäcker en gammal skattkarta leder det dem på en spännande resa genom underjordiska grottor, fyllda med fällor och faror, i jakten på den förlorade skatten av den legendariska piraten One-Eyed Willy. Under tiden jagas de av en brottsfamilj, Fratellis, som också är ute efter skatten.

Filmen har en stark ensemble, där många av skådespelarna blev välkända senare i sina karriärer. Sean Astin spelar huvudrollen som Mikey, medan Josh Brolin spelar hans äldre bror, Brand. Andra medverkande är Corey Feldman som Mouth, Jonathan Ke Quan som Data, och Jeff Cohen som den humoristiska Chunk. The Goonies har blivit en kultklassiker och är känd för sitt hjärtevärmande kamratskap, spänning och humor, samt för sin nostalgiska charm för 80-talsgenerationen. Filmen spelades även in på riktiga platser i Astoria, Oregon, vilket har gjort staden till en populär destination för filmfans.

2. Spaceballs (Det våras för rymden) (1987)

Spaceballs (1987) är en komisk science fiction-film regisserad av Mel Brooks, som också skrev manuset tillsammans med Thomas Meehan och Ronny Graham. Filmen är en parodi på populära sci-fi-filmer, särskilt Star Wars, och följer Lone Starr (spelad av Bill Pullman) och hans sidekick Barf (John Candy) i deras försök att rädda prinsessan Vespa (Daphne Zuniga) från de onda Spaceballs. Ledd av den fåfänge och girige Dark Helmet (Rick Moranis) och presidenten Skroob (Mel Brooks själv), försöker Spaceballs att stjäla atmosfären från planeten Druidia. Under äventyret får Lone Starr vägledning av den visa Yogurt (också spelad av Mel Brooks) som introducerar dem för den mystiska kraften känd som ”The Schwartz”.

Filmen har blivit en kultfavorit tack vare sin vitsiga dialog, slapstick-humor och kreativa parodier på kända sci-fi-klassiker. Förutom den stjärnspäckade rollistan, sticker Mel Brooks karakteristiska humor ut, särskilt genom hans förmåga att driva med populärkulturella fenomen. Spaceballs har genom åren fått en trogen fanskara, och vissa repliker och scener har blivit ikoniska. Filmen är känd för att bryta den fjärde väggen, där karaktärerna ibland medvetet interagerar med publiken, vilket bidrar till dess unika komiska stil.

3. Airplane! (Titta vi flyger) (1980)

Airplane! (1980) är en ikonisk komedi regisserad av Jim Abrahams och bröderna David och Jerry Zucker. Filmen är en parodi på katastroffilmer, särskilt flygrelaterade sådana som Zero Hour! och Airport-serien. Handlingen kretsar kring den traumatiserade ex-piloten Ted Striker (spelad av Robert Hays), som måste övervinna sin rädsla för att flyga när han blir den enda som kan landa ett passagerarplan efter att besättningen drabbats av matförgiftning. Tillsammans med sin ex-flickvän och flygvärdinna Elaine (Julie Hagerty) måste han rädda både passagerarna och sig själv.

Filmen är känd för sin humor, fylld med slapstick, ordvitsar och absurda situationer. Leslie Nielsen, som spelar den allvarlige läkaren Dr. Rumack, blev särskilt hyllad för sin dödsseriösa leverans av de mest komiska replikerna, inklusive den klassiska raden ”I am serious. And don’t call me Shirley.” Andra kända skådespelare är Peter Graves, Lloyd Bridges och Kareem Abdul-Jabbar. Airplane! har blivit en kultklassiker och anses som en av de bästa komedierna genom tiderna, särskilt för sin innovativa och gränslösa humor som influerat många senare komedifilmer.

4. The Blues Brothers (1980)

The Blues Brothers (1980) är en musikalisk komedi regisserad av John Landis, baserad på de karaktärer som skapades av Dan Aykroyd och John Belushi under deras framträdanden på Saturday Night Live. Filmen följer bröderna Jake (John Belushi) och Elwood Blues (Dan Aykroyd) på ett vilt uppdrag att samla ihop sina gamla bandmedlemmar för att rädda det katolska barnhem där de växte upp. De är ”on a mission from God” för att samla in pengar till barnhemmet genom att hålla en välgörenhetskonsert, men stöter på en rad hinder, inklusive polisen, nazister och en hämndlysten före detta flickvän (spelad av Carrie Fisher).

Filmen är känd för sina spektakulära biljakter, överdrivna humor och fantastiska musikaliska framträdanden av legendariska artister som James Brown, Aretha Franklin, Ray Charles och Cab Calloway. The Blues Brothers har blivit en kultklassiker, särskilt för sin unika blandning av komedi och soulmusik, och för den dynamiska kemin mellan Aykroyd och Belushi. Filmen hyllades för sina energiska musiknummer och för att ha introducerat många unga tittare till klassisk blues och soul.

5. Strange Brew (1983)

Strange Brew (1983) är en kanadensisk komedifilm regisserad av Rick Moranis och Dave Thomas, som också spelar huvudrollerna som bröderna Bob och Doug McKenzie. Filmen är en parodi på Shakespeare’s Hamlet, men istället för ett danskt kungarike utspelar den sig på en ölbryggeri i Kanada. Bröderna McKenzie, två stereotypiskt kanadensiska slackers som är besatta av öl, hamnar mitt i en konspiration när de försöker få gratis öl från Elsinore Brewery. De upptäcker att den onda bryggerichefen Brewmeister Smith (spelad av Max von Sydow) har utvecklat en ondskefull plan att använda öl för att ta kontroll över världen.

Strange Brew är känd för sin unika blandning av slapstick-humor, absurditet och den överdrivna ”hoser”-stilen som karaktäriserar Bob och Dougs prat och livsstil. Filmen fick kultstatus, särskilt bland fans av karaktärerna som först blev populära genom deras sketcher på TV-programmet SCTV. Förutom Rick Moranis och Dave Thomas är Max von Sydows medverkan som skurk ett intressant inslag, då han är mer känd för seriösa roller i filmer som Exorcisten och Det sjunde inseglet.

6. National Lampoon’s Christmas Vacation (Ett päron till farsa firar Jul) (1989)

National Lampoon’s Christmas Vacation (1989) är en klassisk julkomedi regisserad av Jeremiah S. Chechik och skriven av John Hughes. Filmen följer Clark Griswold (spelad av Chevy Chase) som har stora ambitioner att skapa den perfekta julen för sin familj. Men allt går inte som planerat när en rad katastrofer inträffar, från överdrivna juldekorationer och en brinnande julgran till oväntade besök från släkten, inklusive den excentriska kusinen Eddie (Randy Quaid). Filmen är en del av National Lampoon’s Vacation-serien, men fokuserar denna gång på Griswold-familjens försök att hantera julstressen.

Förutom Chevy Chase och Randy Quaid, återvänder Beverly D’Angelo som Clarks fru Ellen och Juliette Lewis och Johnny Galecki spelar deras barn. Filmen är älskad för sin överdrivna humor och de kaotiska situationer som Clark försätter sig i, ofta i jakten på att skapa den perfekta familjetraditionen. Christmas Vacation har blivit en återkommande julfavorit för många och betraktas som en av de bästa julfilmerna genom tiderna, tack vare sin varma humor, galna slapstick och oförglömliga karaktärer.

7. Caddyshack (1980)

Caddyshack (1980) är en kultklassisk komedi regisserad av Harold Ramis, med en handling som kretsar kring en exklusiv golfklubb där en rad galna och färgstarka karaktärer skapar kaos. Filmen följer den unga caddien Danny Noonan (Michael O’Keefe), som försöker vinna ett stipendium genom att imponera på klubbens snobbige ägare, Judge Smails (Ted Knight). Samtidigt orsakar den excentriske miljonären Al Czervik (Rodney Dangerfield) och det lättsinniga golfproffset Ty Webb (Chevy Chase) oreda, medan den galna vaktmästaren Carl Spackler (Bill Murray) kämpar mot en envis gopher som förstör golfbanan.

Filmen är känd för sina improviserade scener och oförglömliga komiska prestationer från sina stjärnor, särskilt Rodney Dangerfield och Bill Murray, vars karaktär Carl Spackler blivit en av hans mest ikoniska roller. Caddyshack blandar absurd humor med vassa kommentarer om klasskillnader och det överdrivna elitlivet på en countryklubb. Trots att den fick blandade recensioner när den släpptes har filmen vuxit till att bli en älskad klassiker och en av de mest citerade komedierna, särskilt bland golfentusiaster.

8. The Naked Gun: From the Files of Police Squad! (Den Nakna Pistolen) (1988)

The Naked Gun: From the Files of Police Squad! (1988) är en slapstick-komedi regisserad av David Zucker och är en fortsättning på den kortlivade TV-serien Police Squad! Filmen följer den inkompetente, men självsäkra, polisdetektiven Frank Drebin (spelad av Leslie Nielsen), som försöker stoppa ett mordförsök på drottning Elizabeth II under hennes besök i Los Angeles. Under utredningen stöter Drebin på en rad tokiga situationer, allt medan han blir förälskad i Jane Spencer (Priscilla Presley), sekreterare till den skumma affärsmannen Vincent Ludwig (Ricardo Montalbán), som visar sig vara hjärnan bakom mordplanen.

Filmen är känd för sin snabba och absurda humor, fylld med ordvitsar, visuella gags och parodier på polisfilmer. Leslie Nielsens dödsseriösa leverans av sina repliker i de mest bisarra situationerna blev en av filmens största styrkor och cementerade hans status som en komedistjärna. The Naked Gun blev en stor framgång och anses vara en av de bästa komedierna på 80-talet, vilket ledde till två uppföljare. Dess överdrivna, nonsensartade humor och oförglömliga scener har gjort filmen till en favorit hos fans av slapstick och parodier.

9. 9 to 5 (1980)

9 to 5 (1980) är en komedifilm regisserad av Colin Higgins, som skildrar tre kontorsanställda kvinnor som tar saken i egna händer för att få revansch på sin sexistiske och manipulative chef. Filmen följer Judy Bernly (Jane Fonda), en nyanställd sekreterare, tillsammans med hennes kollegor Violet Newstead (Lily Tomlin), en erfaren kontorsarbetare, och Doralee Rhodes (Dolly Parton), chefens personliga assistent. Tillsammans tröttnar de på sin chef Franklin Hart Jr. (Dabney Coleman), vars dåliga beteende och trakasserier gör deras arbetsdagar till en mardröm. Genom en rad komiska händelser får de chansen att kidnappa Hart och ta över kontoret, där de inför radikala förändringar som förbättrar arbetsmiljön för alla.

Filmen blev en succé och har blivit en klassiker, särskilt för sitt sätt att ta upp frågor om jämställdhet på arbetsplatsen på ett humoristiskt sätt. Dolly Parton gjorde sin skådespelardebut i filmen och skrev även den ikoniska titelmelodin ”9 to 5”, som blev en stor hit. 9 to 5 hyllades för sina starka kvinnliga karaktärer och sociala kommentar om könsroller och arbetsförhållanden, och den bidrog till att belysa problem som fortfarande är aktuella idag. Filmen inspirerade också en TV-serie och en musikal baserad på dess handling.

10. The Princess Bride ( Bleka dödens minut) (1987)

The Princess Bride (1987) är en äventyrsromantikfilm regisserad av Rob Reiner, baserad på William Goldmans bok med samma namn. Filmen berättas som en saga inom en saga, där en farfar (Peter Falk) läser en bok för sitt barnbarn (Fred Savage). Handlingen följer den vackra Buttercup (Robin Wright) och hennes sanna kärlek Westley (Cary Elwes), som måste rädda henne från ett arrangerat äktenskap med den ondskefulle prins Humperdinck (Chris Sarandon). På sin resa möter de en rad färgstarka karaktärer, inklusive den briljanta fäktaren Inigo Montoya (Mandy Patinkin) och den jättelika Fezzik (André the Giant).

Filmen är känd för sin blandning av äventyr, humor, romantik och fantasy, och har blivit en älskad kultklassiker. Den bjuder på oförglömliga repliker som ”As you wish” och ”Hello, my name is Inigo Montoya, you killed my father, prepare to die.” The Princess Bride balanserar skickligt mellan satir och uppriktig sagoberättande, vilket gör den till en favorit för både barn och vuxna. Dess unika charm och tidlösa berättelse har gjort att filmen fortfarande är mycket populär, och den har inspirerat fans i flera generationer.

11. Smokey and the Bandit Ride Again (Nu blåser vi snuten igen) (1980)

Smokey and the Bandit Ride Again (1980) är en actionkomedi och uppföljaren till den populära filmen Smokey and the Bandit från 1977. Regisserad av Hal Needham, följer filmen återigen den karismatiske Bandit, spelad av Burt Reynolds, och hans partner Cledus ”Snowman” Snow (Jerry Reed) när de tar på sig ett nytt transportuppdrag. Denna gång ska de frakta en elefant över delstatsgränserna på rekordtid, samtidigt som de försöker undvika den ihärdige sheriffen Buford T. Justice (spelad av Jackie Gleason), som fortfarande är fast besluten att fånga Bandit.

Filmen återförenar flera av de ursprungliga skådespelarna, inklusive Sally Field som Bandits kärleksintresse Carrie, även om hennes roll i uppföljaren är mer nedtonad. Smokey and the Bandit Ride Again behåller samma snabba biljakter och humoristiska ton som gjorde originalet framgångsrikt, men uppföljaren fick inte samma kritik och kommersiella framgång som den första filmen. Trots detta blev den fortfarande populär bland fans av den första filmen, tack vare Reynolds och Gleasons dynamik och den fartfyllda, lättsamma handlingen.

12. The Cannonball Run (Mitt i plåten!) (1981)

The Cannonball Run (1981) är en fartfylld komedifilm regisserad av Hal Needham, inspirerad av den verkliga olagliga bilrallyt som går tvärs över USA. Filmen följer en rad excentriska karaktärer som deltar i ett vilt och olagligt lopp från kust till kust, där alla medel är tillåtna för att komma först i mål. Bland deltagarna finns J.J. McClure (Burt Reynolds) och hans mekaniker Victor (Dom DeLuise), som kör en ambulanstransport som täckmantel för att undvika polisen. Andra tävlande inkluderar en kvinnotjusande Roger Moore (som spelar en parodisk version av sig själv), och två nunnor spelade av Farrah Fawcett och Adrienne Barbeau.

Filmen har en imponerande ensemblebesättning, inklusive kända namn som Jackie Chan, Dean Martin, Sammy Davis Jr., och Terry Bradshaw, vilket bidrar till dess stjärnspäckade och komiska ton. The Cannonball Run blev en stor succé vid sin release och är känd för sina spektakulära biljakter, stunts och lättsamma humor. Trots att den inte fick höga betyg av kritiker har den uppnått kultstatus för sina överdrivna karaktärer och roliga scenarion, och har inspirerat flera uppföljare och liknande filmer som firar den galna bilkultur som definierade filmen.

13. Raising Arizona (1987)

Raising Arizona (1987) är en surrealistisk komedi regisserad av Joel och Ethan Coen, som snabbt blev en kultklassiker. Filmen handlar om H.I. ”Hi” McDunnough (Nicolas Cage), en småkriminell, och hans fru Edwina ”Ed” (Holly Hunter), en före detta polis, som desperat vill ha ett barn men inte kan få ett. I sin desperation beslutar de sig för att kidnappa ett av de fem nyfödda barnen till den rike möbelförsäljaren Nathan Arizona. Deras handling leder till en rad absurda och komiska händelser, inklusive jagade av både en prisjägare och H.I.’s förrymda cellkamrater.

Filmen kännetecknas av Coen-brödernas unika stil med snabb dialog, överdrivna karaktärer och en absurd humor som sätter en twist på den traditionella kidnappningshistorien. Nicolas Cage och Holly Hunter levererar minnesvärda prestationer, medan John Goodman och William Forsythe briljerar som H.I.’s kaotiska och hysteriskt roliga cellkamrater. Raising Arizona hyllades för sin kreativa mix av slapstick-komedi, mörk humor och charmiga karaktärer, och har blivit en tidlös favorit bland fans av Coen-brödernas unika filmskapande.

14. Stripes (Lumparkompisar) (1981)

Stripes (1981) är en militärkomedi regisserad av Ivan Reitman, med Bill Murray i huvudrollen som John Winger, en slapp och missnöjd man som beslutar sig för att gå med i armén efter att ha förlorat både sitt jobb och sin flickvän. Han övertalar sin bästa vän Russell Ziskey (spelad av Harold Ramis) att gå med honom, och tillsammans tar de sig an den absurda militärträningen under ledning av den stränga sergeant Hulka (Warren Oates). Filmen följer deras misslyckade försök att anpassa sig till armélivet, vilket leder till en rad komiska händelser och till slut ett farligt uppdrag i Östeuropa.

Förutom Bill Murray och Harold Ramis innehåller Stripes en stark ensemble med skådespelare som John Candy, som spelar den storväxte och godhjärtade soldaten Dewey Oxberger, och Sean Young som kärleksintresset för Murray’s karaktär. Filmen blev en succé tack vare sin slapstick-humor och karismatiska rollprestationer, särskilt Bill Murrays improviserade stil. Stripes är också känd för sina oförglömliga scener, inklusive den klassiska militärträningsmontagen och den udda blandningen av satir och action. Filmen var en av de tidiga filmer som cementerade Bill Murray som en av 80-talets största komedistjärnor.

15. Easy Money (1983)

Easy Money (1983) är en komedifilm regisserad av James Signorelli, med Rodney Dangerfield i huvudrollen som Monty Capuletti, en ohämmad och ansvarslös man med ett liv fyllt av dåliga vanor som spelande, drickande och rökande. När Montys rika svärmor dör, erbjuder hon honom ett arv på 10 miljoner dollar, men bara om han kan ändra sin livsstil och leva sunt i ett år. Filmen följer Montys kamp med att hålla sig ifrån sina dåliga vanor och anpassa sig till ett mer strukturerat och hälsosamt liv, samtidigt som hans vänner och familj ifrågasätter om han kan klara av utmaningen.

Rodney Dangerfield är känd för sin snabba, skämtsamma stil, och Easy Money är ett perfekt exempel på hans unika humor. Joe Pesci spelar hans bästa vän Nicky, och tillsammans bildar de ett dynamiskt komiskt par som driver handlingen framåt. Filmen är en klassisk 80-talskomedi, fylld med fysisk humor och kvicka repliker, och den var en tidig film för Pesci, som senare skulle bli en stor skådespelare i både komiska och dramatiska roller. Easy Money hyllades för sin lättsamma underhållning och blev en favorit bland Dangerfield-fans, tack vare hans typiska självnedvärderande humor och den roliga, om än förutsägbara, premissen.

16. 48 Hrs. (48 Timmar) (1982)

48 Hrs. (1982) är en actionkomedi regisserad av Walter Hill, och anses vara en av de första filmerna som etablerade ”buddy cop”-genren. Filmen handlar om den tuffe polisen Jack Cates (Nick Nolte) som måste samarbeta med den snabbpratande och smarta småbrottslingen Reggie Hammond (Eddie Murphy), för att fånga två farliga rymlingar på fri fot i San Francisco. Jack har bara 48 timmar på sig att lösa fallet, och deras motstridiga personligheter leder till en rad komiska, men intensiva, situationer.

Filmen var Eddie Murphys långfilmsdebut, och hans karismatiska rollprestation som Reggie gjorde honom snabbt till en stjärna. Hans dynamik med Nolte, där de två ständigt hamnar i munhugg men ändå måste samarbeta, blev ett vinnande koncept och inspirerade senare liknande filmer. 48 Hrs. blev en stor succé och hyllades för sin blandning av hårdkokt action och humor. Filmen var också banbrytande för sin tid genom att använda en blandning av spänning och komisk lättsamhet på ett sätt som influerade många framtida polisfilmer och actionkomedier.

17. Planes, Trains and Automobiles (Raka spåret till Chicago) (1987)

Planes, Trains and Automobiles (1987) är en klassisk komedi regisserad av John Hughes, som följer den frustrerade affärsmannen Neal Page (Steve Martin) när han försöker ta sig hem till sin familj i Chicago för att fira Thanksgiving. Under resans gång stöter han på Del Griffith (John Candy), en pratsam och excentrisk duschdraperiförsäljare, och deras vägar korsas på ett otaligt antal olyckliga sätt. När deras flyg ställs in på grund av dåligt väder, tvingas de två att genomlida en serie misslyckade försök att nå hem med hjälp av olika transportmedel – flygplan, tåg och bil – vilket leder till en rad komiska och kaotiska händelser.

Filmen är känd för den fantastiska kemin mellan Steve Martin och John Candy, som levererar både humor och värme genom sina oförglömliga karaktärer. Steve Martins återhållna, irriterade Neal står i perfekt kontrast till John Candys hjärtevärmande och klumpiga Del, vilket gör deras osannolika vänskap till filmens kärna. Planes, Trains and Automobiles har blivit en tidlös favorit, inte bara för sin komiska briljans utan också för sina hjärtliga och känslosamma inslag, särskilt kring teman som vänskap, medkänsla och familj.

18. Bill and Ted’s Excellent Adventure (Bill och Ted’s galna äventyr) (1989)

Bill & Ted’s Excellent Adventure (1989) är en komisk science fiction-film regisserad av Stephen Herek, som följer de två tonåringarna Bill S. Preston, Esq. (Alex Winter) och Ted ”Theodore” Logan (Keanu Reeves) på ett tidshoppande äventyr. Filmen handlar om deras försök att klara en historielektion som avgör deras skolgång. Om de inte lyckas, kommer deras band, Wyld Stallyns, aldrig att slå igenom, vilket kan hota framtidens harmoni. Med hjälp av en tidsmaskin i form av en telefonkiosk, som de får av den mystiske Rufus (George Carlin), reser de genom tiden och träffar historiska figurer som Napoleon, Sokrates, Billy the Kid och Joan of Arc, för att sätta ihop en episk historiepresentation.

Filmen blev en kultfavorit tack vare sitt charmiga och lättsamma sätt att hantera tidsresor, samt den sköna kemin mellan Keanu Reeves och Alex Winter som de naiva men godhjärtade huvudpersonerna. Med sin ikoniska catchphrase ”Be excellent to each other” och sin blandning av humor och science fiction, har Bill & Ted’s Excellent Adventure inspirerat både uppföljare och en trogen fanskara. Den är känd för sin unika blandning av slacker-komedi och klassiska historiska figurer, och har behållit sin popularitet i flera generationer.

19. Airplane II: The Sequel (Titta vi flyger 2) (1982)

Airplane II: The Sequel (1982) är en uppföljare till den framgångsrika komedifilmen Airplane!. Denna gång regisserad av Ken Finkleman, följer filmen en liknande formel som originalet, men utspelar sig ombord på ett rymdskepp, Mayflower One, som är på väg till månen. Huvudpersonen Ted Striker (Robert Hays) återvänder som den osannolike hjälten som måste rädda passagerarna när autopiloten kraschar och skeppet är på väg mot katastrof. Striker, som nyligen blivit frikänd efter att ha anklagats för att ha saboterat den första månfärjan, tar på sig ansvaret att lösa situationen medan han försöker återfå kärleken från sin tidigare flickvän Elaine (Julie Hagerty), som också är ombord.

Precis som sin föregångare är Airplane II: The Sequel fylld med snabb eld-humor, slapstick och parodier på både sci-fi-filmer och katastroffilmer. Flera av de ursprungliga skådespelarna, som Robert Hays, Julie Hagerty och Lloyd Bridges, återvänder till sina roller. Även om filmen inte nådde samma kultstatus som originalet, uppskattades den av fansen för sin galna humor och de många absurda situationer som utvecklas under rymdfärden. Leslie Nielsen, som blev en stor stjärna i originalfilmen som Dr. Rumack, återvänder dock inte i denna uppföljare (han är endast med lite i form av arkivmaterial).

20. I’m Gonna Git You Sucka (Hårdare än hård) (1988)

I’m Gonna Git You Sucka (1988) är en komisk parodi på blaxploitation-genren, skriven och regisserad av Keenen Ivory Wayans, som också spelar huvudrollen som Jack Spade. Handlingen följer Jack, en före detta soldat, som återvänder till sin hemstad för att hämnas sin brors död, som orsakats av en överdos på ”guldkedjor”. Jack slår sig samman med gamla hjältar från 1970-talet, inklusive den pensionerade brottsbekämparen John Slade (spelad av Bernie Casey), för att ta ner den onde gangstern Mr. Big (John Vernon), som sprider guldkedjeberoende i staden.

Filmen är fylld med satiriska inslag och driver med många av de klichéer och stereotyper som var vanliga i blaxploitation-filmerna från 1970-talet. Med en stjärnspäckad ensemble som inkluderar Isaac Hayes, Jim Brown, Antonio Fargas och Chris Rock, har filmen en perfekt blandning av action, slapstick-humor och samhällskommentar. I’m Gonna Git You Sucka hyllades för sin innovativa och smarta komedi och blev startskottet för Wayans-familjens framgångsrika karriär inom film och TV, vilket senare ledde till skapandet av den populära sketchserien In Living Color.

21. Ghostbusters (1984)

Ghostbusters (1984) är en klassisk komedifilm regisserad av Ivan Reitman och skriven av Dan Aykroyd och Harold Ramis, som även spelar huvudrollerna tillsammans med Bill Murray och Ernie Hudson. Filmen följer tre forskare – Peter Venkman (Bill Murray), Ray Stantz (Dan Aykroyd) och Egon Spengler (Harold Ramis) – som efter att ha blivit av med sina jobb vid ett universitet i New York bestämmer sig för att starta en verksamhet som specialiserar sig på att fånga spöken. De kallar sig ”Ghostbusters” och använder högteknologiska verktyg för att fånga övernaturliga varelser. Snart blir de indragna i en större kris när den ondskefulla entiteten Gozer hotar att förstöra staden.

Filmen blev en omedelbar succé tack vare sin unika blandning av humor, action och skräck, samt den starka kemin mellan skådespelarna. Sigourney Weaver spelar Dana Barrett, en musiker som dras in i den övernaturliga konflikten, och Rick Moranis spelar hennes märkliga granne Louis Tully. Ghostbusters är känd för sina ikoniska scener och minnesvärda repliker, samt Ray Parker Jr’s välkända temalåt. Filmen har fått kultstatus och ledde till uppföljare, tecknade serier och en stor franchise. Dess blandning av specialeffekter och humor har gjort den till en tidlös favorit för både komedifans och de som gillar det övernaturliga.

22. The Toy (Leksaken) (1982)

The Toy (1982) är en komedifilm regisserad av Richard Donner, med Richard Pryor och Jackie Gleason i huvudrollerna. Filmen handlar om Jack Brown (Richard Pryor), en arbetslös man som kämpar för att få ekonomin att gå ihop. När han tar ett tillfälligt jobb som städare hos den rike affärsmagnaten U.S. Bates (Jackie Gleason), blir han oväntat ”köpt” som en leksak av Bates ensamme son, Eric (Scott Schwartz). Eric får välja vad han vill i sin fars leksaksaffär, och när han ser Jack, bestämmer han sig för att ha honom som sin personliga följeslagare och underhållare.

Filmen utforskar teman som makt, klass och vänskap, samtidigt som den har en komisk och lättsam ton, vilket är typiskt för Richard Pryors humor. Även om The Toy möttes med blandade recensioner vid sin release, blev den uppskattad för Pryors komiska timing och hans samspel med Jackie Gleason. Filmen lyfter också fram mer känslomässiga och samhällskritiska aspekter, där Jack lär Eric om livet bortom rikedom och överflöd, och en vänskap utvecklas mellan dem. The Toy är en udda men intressant komedi som förblir ett minnesvärt inslag i Richard Pryors karriär.

23. A Christmas Story (En Julberättelse) (1983)

A Christmas Story (1983) är en klassisk julfilm regisserad av Bob Clark, baserad på Jean Shepherds semibiografiska novell In God We Trust: All Others Pay Cash. Filmen utspelar sig på 1940-talet och följer den unga pojken Ralphie Parker (Peter Billingsley) och hans desperata försök att övertyga sina föräldrar, sin lärare och till och med jultomten om att det perfekta julklappsalternativet är en Red Ryder BB gun. Filmen följer Ralphies upplevelser under veckorna fram till jul, med allt från mobbning och skolproblem till den ikoniska scenen där han hör de ständiga varningarna om att han kommer ”skjuta ut sitt öga”.

Filmen har en ensemble av minnesvärda karaktärer, inklusive Darren McGavin som Ralphies excentriska men kärleksfulla far, och Melinda Dillon som hans omtänksamma mor. A Christmas Story har blivit en kultklassiker och en årlig tradition för många familjer under julhelgen. Den är känd för sina charmiga och humoristiska skildringar av vardagslivet under barndomen, och särskilt för sin varma nostalgi och roliga scener som legendariska ”lampan i form av ett ben”. Trots en blygsam framgång vid premiären har filmen blivit en av de mest älskade julfilmerna genom tiderna.

24. Back to the Future (Tillbaka till Framtiden) (1985)

Back to the Future (1985) är en science fiction-komedifilm regisserad av Robert Zemeckis och producerad av Steven Spielberg. Filmen följer tonåringen Marty McFly (Michael J. Fox) som av misstag reser tillbaka i tiden till 1955 med hjälp av en tidsmaskin skapad av den excentriske vetenskapsmannen Dr. Emmett ”Doc” Brown (Christopher Lloyd). I det förflutna råkar Marty hindra sina föräldrar från att träffas, vilket hotar hans egen existens. Han måste nu hitta ett sätt att få sina föräldrar, George (Crispin Glover) och Lorraine (Lea Thompson), att förälska sig igen, samtidigt som han söker Docks hjälp för att återvända till framtiden.

Filmen blev en enorm framgång tack vare sin spännande mix av tidshoppande äventyr, humor och hjärtevärmande ögonblick. Michael J. Foxs charmiga och energiska tolkning av Marty, tillsammans med Christopher Lloyds ikoniska roll som den galne vetenskapsmannen, bidrog till filmens kultstatus. Back to the Future är känd för sina kreativa skildringar av tidsresor och har blivit en av de mest älskade filmerna från 1980-talet. Filmen inspirerade två uppföljare och etablerade en stor fanbas, samtidigt som den blev ett tidlöst inslag i populärkulturen med sina minnesvärda repliker och scener, som när Marty åker skateboard och spelar elgitarr på 1950-talet.

25. Mr. Mom (Se upp, farsan är lös!) (1983)

Mr. Mom (1983) är en komedi regisserad av Stan Dragoti, som handlar om den omvända könsrollen inom familjelivet på 80-talet. Filmen följer Jack Butler (spelad av Michael Keaton), en fabriksarbetare som blir av med sitt jobb och tvingas ta hand om hemmet och sina tre barn medan hans fru Caroline (Teri Garr) börjar arbeta. Jack kämpar med att anpassa sig till sitt nya liv som hemmaman, med allt från att sköta hushållssysslorna till att navigera de kaotiska rutinerna med småbarn. Under tiden försöker Caroline anpassa sig till sitt nya liv i arbetslivet, där hon hanterar karriärutmaningar och en flirtig chef.

Filmen blev en framgång på grund av sin roliga och relaterbara skildring av hur Jack går från en fumlande nybörjare i hushållsarbete till att ta kontroll över sitt hem, samtidigt som den utforskar teman kring könsroller och föräldraskap. Michael Keaton fick mycket beröm för sin komiska timing och energi i rollen som Jack, vilket hjälpte till att etablera honom som en av 80-talets största komediskådespelare. Mr. Mom blev en populär film för sin tid och anses vara en av de första filmerna som tar upp ämnet omvända könsroller på ett humoristiskt och charmigt sätt.

26. Fletch (1985)

Fletch (1985) är en komedithriller regisserad av Michael Ritchie, baserad på Gregory Mcdonalds bokserie. Filmen följer Irwin ”Fletch” Fletcher (Chevy Chase), en smart och sarkastisk undersökande journalist som arbetar under täckmantel för att avslöja en droghandel på Los Angeles stränder. Mitt i sin utredning blir han erbjuden en märklig affär av en rik man vid namn Alan Stanwyk (Tim Matheson), som ber Fletch att mörda honom och få det att se ut som självmord. Fletch börjar gräva i Stanwyks bakgrund och upptäcker en mer komplicerad konspiration, där både korrupta poliser och luriga affärsmän är inblandade.

Chevy Chases skarpa komiska timing och snabba repliker gjorde Fletch till en stor framgång, och filmen blev ett av hans mest kända verk. Med sin lättsamma ton och mix av humor och mysterium blev Fletch snabbt en kultklassiker. Chase briljerar i rollen som den ständigt förklädde och kvicktänkte Fletch, och filmen har ett antal minnesvärda scener och dialoger. Fletch fick en uppföljare 1989, Fletch Lives, och karaktären har förblivit populär genom åren som en symbol för den skämtsamma, undersökande reportern med ett sinne för humor och ett öga för detaljer.

27. Beverly Hills Cop (Snuten i Hollywood) (1984)

Beverly Hills Cop (1984) är en actionkomedi regisserad av Martin Brest, med Eddie Murphy i huvudrollen som Axel Foley, en snabbkäftad och karismatisk polis från Detroit. När hans barndomsvän blir mördad i Beverly Hills, reser Foley dit för att undersöka brottet, trots att det ligger utanför hans jurisdiktion. Hans okonventionella metoder och oseriösa attityd kolliderar med det formella och regelstyrda polisarbetet i Beverly Hills. Med hjälp av de lokala poliserna Billy Rosewood (Judge Reinhold) och John Taggart (John Ashton), gräver Foley djupt in i en internationell smugglarhärva ledd av den sofistikerade men farliga Victor Maitland (Steven Berkoff).

Filmen blev en stor hit och cementerade Eddie Murphy som en av 80-talets största filmstjärnor. Beverly Hills Cop blandar spänning och action med snabba, humoristiska repliker och en minnesvärd prestanda av Murphy, vars karaktär Axel Foley blev en ikon. Den pulserande musiken, särskilt den välkända låten ”Axel F” av Harold Faltermeyer, blev också en stor del av filmens identitet. Filmens framgång ledde till tre uppföljare (2, 3, 4) och den är fortfarande en av de mest älskade actionkomedierna från sin tid.

28. Crocodile Dundee (1986)

Crocodile Dundee (1986) är en äventyrs- och komedifilm regisserad av Peter Faiman, som gjorde den australiensiske skådespelaren Paul Hogan till en internationell stjärna. Filmen följer den karismatiske Michael ”Crocodile” Dundee (Paul Hogan), en vildmarksman från Australiens Outback, som blir en lokal hjälte efter att ha överlevt en krokodilattack. När New York-journalisten Sue Charlton (Linda Kozlowski) kommer till Australien för att intervjua honom, bjuder han på en rad vilda äventyr. Fascinerad av hans enkla och charmiga livsstil, bjuder hon honom att följa med henne tillbaka till New York, där Dundee konfronterar en helt ny värld fylld med storstadslivets utmaningar och kulturkrockar.

Filmen blev en stor internationell framgång och hyllades för sin humor, som kommer från kontrasterna mellan Dundees rustika livsstil och det sofistikerade, moderna livet i New York. Paul Hogans charmiga framträdande som den godhjärtade men lätt naiva Dundee gjorde honom till en global ikon, medan hans samspel med Linda Kozlowski, som även blev hans partner utanför duken, bidrog till filmens popularitet. Crocodile Dundee var inte bara en kassasuccé, utan den satte också australiensisk film på kartan och blev ett kulturellt fenomen. Filmens framgång ledde till flera uppföljare och befäste dess status som en av 80-talets mest minnesvärda filmer.

29. National Lampoon’s Vacation (Ett päron till farsa) (1983)

National Lampoon’s Vacation (1983) är en komedifilm regisserad av Harold Ramis och skriven av John Hughes, som följer den oförglömliga och kaotiska semestern för familjen Griswold. Clark Griswold (Chevy Chase) bestämmer sig för att ta med sin fru Ellen (Beverly D’Angelo) och deras två barn Rusty (Anthony Michael Hall) och Audrey (Dana Barron) på en roadtrip över USA till nöjesparken Walley World. På vägen stöter de på en rad otroliga missöden, från bilhaverier och konstiga släktingar till en vacker autostoppare (spelad av Christie Brinkley) som fångar Clarks uppmärksamhet. Trots alla hinder vägrar Clark att avbryta sin drömsemester, vilket leder till en rad komiska och katastrofala situationer.

Filmen blev en stor hit och är särskilt älskad för Chevy Chases prestation som den överentusiastiske och ständigt otursdrabbade Clark Griswold. Den skildrar på ett humoristiskt sätt hur en idealiserad familjesemester kan förvandlas till en rad komiska katastrofer. National Lampoon’s Vacation är den första i en serie filmer om familjen Griswold, som inkluderar uppföljare som Christmas Vacation och Vegas Vacation. Filmen är fortfarande en klassiker och anses vara en av de bästa komedierna från 80-talet, särskilt tack vare sin skarpa satir om familjelivet och semesterkaos.

30. Trading Places (Ombytta roller) (1983)

Trading Places (1983) är en komedifilm regisserad av John Landis, som handlar om en rik börsmäklare och en hemlös man vars liv byts ut som en del av ett hänsynslöst vad. Filmen följer Louis Winthorpe III (Dan Aykroyd), en privilegierad och framgångsrik börsmäklare, och Billy Ray Valentine (Eddie Murphy), en gatuförsäljare som lever i fattigdom. Genom ett cyniskt experiment av de stenrika bröderna Duke (Ralph Bellamy och Don Ameche) byts deras liv ut: Louis förlorar allt och Billy Ray får leva ett liv i överflöd. När de båda upptäcker vad som pågår, går de ihop för att hämnas på bröderna Duke.

Filmen blev en stor framgång och anses vara en av 80-talets bästa komedier. Eddie Murphy och Dan Aykroyds kontrasterande roller skapade en perfekt dynamik, och båda skådespelarna levererar minnesvärda prestationer. Jamie Lee Curtis, som spelar den snälla prostituerade Ophelia, hjälper Louis att komma på fötter igen och visar också sin komiska skicklighet. Trading Places är känd för sin skarpa samhällssatir, som tar upp frågor om klass, ras och ekonomi, samtidigt som den erbjuder en underhållande och humoristisk berättelse om hur lätt livet kan förändras beroende på omständigheterna.

31. Bachelor Party (Svensexan) (1984)

Bachelor Party (1984) är en komedifilm regisserad av Neal Israel och en av de tidiga filmerna som etablerade Tom Hanks som en komedistjärna. Filmen följer Rick Gassko (Tom Hanks), en lättsam skolbussförare som står inför sitt bröllop med sin kärlek Debbie (Tawny Kitaen). Hans vänner bestämmer sig för att ge honom en hejdundrande svensexa full av kaos, dryck och galna upptåg. Samtidigt försöker Debbies konservativa familj, särskilt hennes ex-pojkvän, sabotera förlovningen och hindra bröllopet från att äga rum. Filmen kretsar kring en natt fylld med överdrivna fester, tokigheter och förvecklingar.

Bachelor Party är känd för sin råa humor och sin skildring av en vild svensexa som går överstyr, vilket speglade 80-talets tendens till överdriven komedi. Tom Hanks fick beröm för sin charmiga och energiska roll som Rick, en man som försöker hålla sig från trubbel medan allt omkring honom går fel. Filmen blev en kultklassiker och är ett av de mest ikoniska exemplen på 80-talets komedier med temat festande och vänskapsband. Trots sin enkla premiss blev den älskad för sitt skrattframkallande kaos och Hanks komiska talang, som snart skulle leda till ännu större roller i Hollywood.

32. Cannonball Run II (1984)

Cannonball Run II (1984) är en uppföljare till den populära actionkomedin The Cannonball Run och regisserades av Hal Needham. Filmen följer en liknande premiss som originalet, där en färgstark samling excentriska karaktärer tävlar i ett olagligt bilrally över USA. Huvudpersonerna J.J. McClure (Burt Reynolds) och hans vän Victor Prinzim (Dom DeLuise) återvänder för ännu ett försök att vinna tävlingen, denna gång med ännu fler galna hinder och motståndare. Bland de andra tävlande finns en mängd skruvade karaktärer spelade av stora stjärnor, inklusive Dean Martin och Sammy Davis Jr., samt den japanske racerstjärnan spelad av Jackie Chan.

Filmen bygger på samma fartfyllda humor och överdrivna stunts som gjorde den första filmen populär. Trots att Cannonball Run II inte nådde samma kritiska eller kommersiella framgång som sin föregångare, älskades den av fans för sitt slapstickhumor och sin stjärnspäckade ensemble. Filmen är särskilt minnesvärd för de improviserade scenerna och den lösa strukturen, där det verkar som om skådespelarna har lika roligt som karaktärerna de spelar. Tillsammans med Burt Reynolds och Dom DeLuise är filmen känd för att inkludera en rad cameos och komiska inslag som har bidragit till dess kultstatus.

33. Police Academy (Polisskolan) (1984)

Police Academy (1984) är en komedifilm regisserad av Hugh Wilson och den första i en serie filmer som blev en av 80-talets mest ikoniska komedifranchiser. Handlingen kretsar kring en grupp udda och inkompetenta nykomlingar som ansöker till en polisskola efter att stadens borgmästare har tagit bort alla restriktioner för vem som kan bli polis. Bland de nya rekryterna finns den rebelliske Mahoney (Steve Guttenberg), den vapenfixerade Tackleberry (David Graf), den blyga Hooks (Marion Ramsey) och den ljudimitationsskickliga Jones (Michael Winslow). Trots deras olika bakgrunder och inkompetens lär de sig att samarbeta för att bevisa att de har vad som krävs för att bli poliser.

Filmen blev en stor succé på grund av sin slapstick-humor, sina skruvade karaktärer och den lätta, skämtsamma tonen. Steve Guttenbergs karismatiska insats som den ständigt upproriske men godhjärtade Mahoney hjälpte till att göra honom till en komediikon under 80-talet. Police Academy är också känd för Michael Winslows unika talang för ljudimitationer, som blev ett av filmens mest minnesvärda inslag. Trots att filmen inte togs väl emot av kritiker blev den en kassasuccé och ledde till hela sex uppföljare, en TV-serie och en tecknad serie, vilket cementerade dess status som en kultklassiker.

34. The Dream Team (Hjärngänget) (1989)

The Dream Team (1989) är en komedifilm regisserad av Howard Zieff, som handlar om en grupp mentalt instabila patienter som oväntat blir fast på egen hand i New York City efter att deras terapeut försvinner under en utflykt. Gruppen består av fyra väldigt olika personligheter: Billy (Michael Keaton), en våldsam och upprorisk patient med storhetsvansinne; Henry (Christopher Lloyd), en tvångsmässig perfektionist och tidigare chef; Jack (Peter Boyle), en frisläppt man som tror att han är Jesus; och Albert (Stephen Furst), en tystlåten man som bara talar genom att citera baseballkommentatorer. När deras läkare blir kidnappad bevittnar de ett brott, och de tvingas samarbeta för att rädda honom och sig själva, allt medan de navigerar sina mentala hälsoproblem.

Filmen är en underhållande mix av slapstick-humor och karaktärsdrivet drama, där gruppens olika personligheter kolliderar på komiska sätt. Michael Keaton, Christopher Lloyd, Peter Boyle och Stephen Furst gör starka och minnesvärda insatser som de excentriska men sympatiska patienterna. The Dream Team blev uppskattad för sin kombination av humor och hjärta, där filmen tar upp teman om vänskap och acceptans, samtidigt som den bjuder på många roliga scener när karaktärerna försöker hantera det kaotiska storstadslivet. Filmen har fortsatt vara en favorit bland komedifans för sitt varma, humoristiska porträtt av en udda men osannolik gemenskap.

35. Revenge of the Nerds (Nördarna kommer!) (1984)

Revenge of the Nerds (1984) är en komedifilm regisserad av Jeff Kanew som följer en grupp nördar som tar revansch på de populära och mobbande studenterna vid Adams College. Filmen handlar om två nördar, Lewis Skolnick (Robert Carradine) och Gilbert Lowe (Anthony Edwards), som tillsammans med sina vänner ständigt utsätts för trakasserier av de populära idrottarna i brödraskapet Alpha Beta och deras allierade, cheerleaderföreningen Pi Delta Pi. Efter att ha blivit avhysta från sitt sovrum och utsatta för förödmjukelser, bestämmer sig nördarna för att slå tillbaka genom att skapa sitt eget brödraskap, Lambda Lambda Lambda, och utmana sina plågoandar.

Filmen blev en populär 80-talskomedi och hyllades för sitt budskap om att omfamna sina unika egenskaper och att kämpa mot orättvisor. Med en blandning av slapstick-humor och hjärta bjuder filmen på ikoniska karaktärer, där även skådespelare som Curtis Armstrong (Booger) och Timothy Busfield (Poindexter) står ut. Revenge of the Nerds berörde ämnen som utanförskap och klasskillnader på ett lättsamt men engagerande sätt och blev en kultklassiker som inspirerade flera uppföljare och cementerade nördarnas hämnd som ett tema i populärkulturen.

36. Better Off Dead… (1985)

Better Off Dead… (1985) är en svart komedi regisserad av Savage Steve Holland och handlar om den tonårige Lane Meyer (John Cusack), som går igenom en serie komiska och absurda situationer efter att hans flickvän, Beth (Amanda Wyss), lämnar honom för skolans populära skidåkare Roy Stalin (Aaron Dozier). Lane blir förkrossad och överväger självmord, men varje försök leder till bisarra och misslyckade resultat. Samtidigt hittar han tröst i sin excentriska familj och i den franska utbytesstudenten Monique (Diane Franklin), som hjälper honom att återfå självförtroendet och ta tillbaka sitt liv genom att utmana Roy i en skidduell.

Filmen blandar absurd humor med hjärtevärmande ögonblick och erbjuder en unik, surrealistisk stil som gör att den står ut från andra tonårskomedier från 80-talet. John Cusack, som i sin första huvudroll briljerar med sin torra humor och charm, blev en av filmens stora höjdpunkter. Better Off Dead… är fylld med minnesvärda scener, som den envisa tidningspojken som vill ha sina ”två dollar”, och dess udda blandning av slapstick, romantik och tonårsångest har gjort den till en kultklassiker. Filmens karaktäristiska stil och oförutsägbara humor skiljer den från mer traditionella high school-komedier och har skapat en lojal fanskara över åren.

37. Beetlejuice (1988)

Beetlejuice (1988) är en mörk komedi regisserad av Tim Burton, som berättar historien om ett nyligen avlidet par, Adam (Alec Baldwin) och Barbara Maitland (Geena Davis), som blir spöken och fastnar i sitt hem efter en bilolycka. När en ny, excentrisk familj, Deetz, flyttar in i deras hus, försöker paret skrämma bort dem utan framgång. De vänder sig då till den kaotiska och manipulativa bioexorcisten Betelgeuse, eller ”Beetlejuice” (Michael Keaton), som specialiserar sig på att driva bort de levande – men hans metoder visar sig vara mer problematiska än de räknat med. Samtidigt bildar de en vänskap med Deetz-familjens gotiska dotter Lydia (Winona Ryder), som kan se och kommunicera med dem.

Beetlejuice blev en stor framgång tack vare sin unika blandning av skräck, komedi och Tim Burtons karaktäristiska visuella stil. Michael Keaton stal showen med sin vilda, oförutsägbara tolkning av Beetlejuice, och filmen har blivit en kultklassiker med sin blandning av galna effekter, makabra humor och hjärta. Den är känd för sin kreativa skildring av livet efter döden och de surrealistiska världarna som Burton skapade, samt för den ikoniska ”Day-O”-scenen där karaktärerna dansar till Harry Belafontes musik. Filmen vann en Oscar för bästa smink och fortsatte att inspirera både en animerad serie och en framgångsrik Broadway-musikal samt uppföljaren Beetlejuice Beetlejuice (2024).

38. Moving Violations (Bilskolan – Nu lurar vi snuten) (1985)

Moving Violations (1985) är en komedifilm regisserad av Neal Israel som följer en grupp färgstarka karaktärer som alla har blivit dömda till att gå i trafikskola efter att ha brutit mot trafiklagar. Huvudpersonen är Dana Cannon (spelad av John Murray, bror till Bill Murray), en vårdslös men charmig bilförare som leder gruppen. De andra deltagarna inkluderar en uppfinningsrik bilmekaniker, en neurotisk veterinär och en överbeskyddande äldre kvinna. Gruppen finner sig snart i en kamp mot de auktoritära instruktörerna, den hämndlystna polisen Halik (James Keach) och hans allierade, domaren Nedra Henderson (Sally Kellerman), som har sina egna dolda motiv för att hålla dem kvar i trafikskolan.

Filmen är fylld med slapstick-humor och absurda situationer, och drar nytta av en ensemble av komiska skådespelare. John Murray, som påminner om sin mer kända brors komiska stil, leder gruppen med en lättsam och rebellisk attityd. Moving Violations var inte lika framgångsrik som andra 80-talskomedier, men den har fått en kultstatus bland fans av genren tack vare sin enkla och underhållande humor. Filmen är en lättsam och rolig resa genom trafikskolans absurda värld, fylld med överdrivna karaktärer och en hel del kaos.

39. Worth Winning (Tre sängar för en ungkarl) (1989)

Worth Winning (1989) är en romantisk komedi regisserad av Will Mackenzie, med Mark Harmon i huvudrollen som Taylor Worth, en framgångsrik och självsäker tv-väderpresentatör i Philadelphia. Taylor är stolt över sina framgångar med kvinnor och går med på ett vad med sina vänner om att han kan få tre kvinnor att gå med på att gifta sig med honom inom tre månader. De tre utvalda kvinnorna är Eleanor (Lesley Ann Warren), en sofistikerad balettdansös; Veronica (Madeleine Stowe), en gift kvinna; och Erin (Maria Holvoe), en oskyldig pianolärarinna. Men medan Taylor börjar charma kvinnorna och spela sitt spel, inser han att hans plan kanske inte är lika rolig eller okomplicerad som han trodde, och han börjar omvärdera sina känslor och sitt liv.

Filmen erbjuder en blandning av romantik och komedi, med Mark Harmon som charmar publiken med sitt självsäkra men till slut förvirrade sätt att hantera sitt vad. Harmon, känd för sin lättsamma charm, spelar rollen med en balans mellan självgodhet och humor, medan kvinnorna i hans liv, särskilt Lesley Ann Warren och Madeleine Stowe, tillför sina egna unika karaktärsdrag. Worth Winning utforskar teman som kärlek, relationer och självupptäckt, och även om filmen inte blev någon stor succé, har den en plats bland de lättsamma romantiska komedierna från 80-talet, särskilt tack vare sin charmiga och humoristiska ton.

40. National Lampoon’s European Vacation (Ett päron till farsa på semester i Europa) (1985)

National Lampoon’s European Vacation (1985) är en komedifilm regisserad av Amy Heckerling och är den andra delen i serien om familjen Griswold. Filmen följer Clark Griswold (Chevy Chase), hans fru Ellen (Beverly D’Angelo) och deras två barn, Rusty (Jason Lively) och Audrey (Dana Hill), när de vinner en resa till Europa genom en TV-tävling. Under semestern reser familjen runt i England, Frankrike, Tyskland och Italien, där de gång på gång hamnar i kaotiska och komiska situationer, oftast på grund av Clarks klumpiga försök att få ut det mesta av deras resa.

Filmen bygger på samma humoristiska grund som sin föregångare, National Lampoon’s Vacation (1983), med Chevy Chases prestation som den ständigt optimistiske men otursdrabbade Clark som en central höjdpunkt. European Vacation driver med kulturella klichéer och språkförbistringar och bjuder på en rad slapstick-komiska ögonblick. Filmen är full av typiska Griswold-äventyr, där varje land de besöker verkar skapa fler problem än lösningar. Trots att den inte är lika populär som den första filmen, har den blivit en kultklassiker och älskas för sin lättsamma och galna humor.

41. Police Academy 2: Their First Assignment (Polisskolan 2 – första uppdraget) (1985)

Police Academy 2: Their First Assignment (1985) är den andra filmen i den populära Police Academy-serien, regisserad av Jerry Paris. Filmen följer en grupp nya poliser, ledda av den karismatiske och rebelliske Mahoney (Steve Guttenberg), när de tar sig an sitt första uppdrag på en brottsutsatt polisstation. De unga rekryterna, som inkluderar karaktärer som den tuffa Hooks (Marion Ramsey), den vapengalne Tackleberry (David Graf) och ljudimitatören Jones (Michael Winslow), måste nu ta sig an ett gäng kriminella som sprider kaos i staden, ledda av den elaka Zed (Bobcat Goldthwait).

Filmen bygger vidare på slapstick-humorn och de skruvade karaktärerna som gjorde den första Police Academy-filmen till en succé. Med sin kombination av action, komiska situationer och en charmig ensemble av skådespelare fortsatte serien att locka biopubliken. Steve Guttenberg återvänder i huvudrollen som Mahoney, och Bobcat Goldthwaits porträtt av den galne gängledaren Zed blev en av filmens mest minnesvärda prestationer. Police Academy 2 blev en stor kommersiell framgång och banade vägen för flera uppföljare, vilket cementerade seriens plats som en av de mest populära komedifranchiserna från 80-talet.

42. Summer Rental (Livet på en sandstrand) (1985)

Summer Rental (1985) är en komedifilm regisserad av Carl Reiner och med John Candy i huvudrollen som Jack Chester, en överarbetad flygledare som beslutar sig för att ta sin familj på en välbehövlig sommarsemester till Floridas kust. Trots sina goda intentioner förvandlas semestern snabbt till en serie katastrofer när Jack misslyckas med att hitta lugn och ro. Från problem med den hyrda stranden till konflikter med den arrogante seglingsmästaren Al Pellet (Richard Crenna), ställs Jack inför en rad komiska utmaningar. Höjdpunkten blir när han bestämmer sig för att tävla mot Pellet i en seglingstävling för att rädda sin semester och sitt självförtroende.

John Candy, känd för sin fysiska humor och hjärtevärmande stil, levererar en minnesvärd prestation som den välmenande men klumpige Jack. Filmens humor bygger på den typiska slapstick som var populär på 80-talet, och den speglar också Candys förmåga att blanda komiska missöden med en värmande berättelse om familj och personlig triumf. Summer Rental är en lättsam och underhållande film som är särskilt älskad för Candys charm och Reiners skickliga regi. Trots att den inte är lika välkänd som vissa av Candys andra filmer, har den behållit en plats som en nostalgisk sommarkomedi från 80-talet.

43. Weird Science (Drömtjejen) (1985)

Weird Science (1985) är en tonårskomedi regisserad av John Hughes, som också skrev manuset. Filmen följer två tonårspojkar, Gary (Anthony Michael Hall) och Wyatt (Ilan Mitchell-Smith), som känner sig misslyckade och osäkra. I ett försök att förändra sina liv bestämmer de sig för att skapa den ”perfekta kvinnan” med hjälp av en dator och lite udda vetenskapliga experiment. Deras skapelse, Lisa (Kelly LeBrock), blir en otroligt vacker och självsäker kvinna med övernaturliga krafter, som hjälper dem att få mer självförtroende och stå upp mot de populära mobbarna i skolan.

Filmen blev snabbt en kultklassiker tack vare sin unika blandning av sci-fi och komedi, tillsammans med den typiska John Hughes-stilen som fokuserar på tonårsångest och självupptäckt. Anthony Michael Hall och Ilan Mitchell-Smith ger charmiga prestationer som de nördiga tonåringarna, medan Kelly LeBrock stjäl showen som Lisa, en karaktär som fungerar både som mentor och källa till humor i deras kaotiska äventyr. Weird Science är en tidstypisk 80-talsfilm, full av absurd humor och overkliga scenarier, men den hanterar också teman som vänskap och att hitta sin egen identitet på ett charmigt och lättsamt sätt.

44. Armed and Dangerous (Ärthjärnan – beväpnad och livsfarlig!) (1986)

Armed and Dangerous (1986) är en actionkomedi regisserad av Mark L. Lester, med John Candy och Eugene Levy i huvudrollerna. Filmen följer den tidigare polisen Frank Dooley (John Candy) och den avskedade advokaten Norman Kane (Eugene Levy), som båda tvingas ta jobb som säkerhetsvakter efter att deras karriärer gått i stöpet. De hamnar snart mitt i en korrupt fackföreningsskandal och upptäcker att deras arbetsgivare, Guard Dog Security, är inblandade i kriminella aktiviteter. Tillsammans försöker de avslöja konspirationen, trots sina odugliga färdigheter som säkerhetsvakter, och ställs inför en rad komiska och farliga situationer.

John Candy och Eugene Levy, som tidigare arbetat tillsammans i SCTV, har en utmärkt komisk kemi och deras olika personligheter ger filmen många roliga ögonblick. Filmen blandar slapstick-humor med actionfyllda scener och bjuder på galna äventyr när de två huvudpersonerna försöker navigera genom deras nya jobb och de faror de möter. Meg Ryan spelar även en stödjande roll som Maggie, en kollega som hjälper dem i deras kamp. Även om Armed and Dangerous inte blev en stor kassasuccé, har den behållit en viss kultstatus tack vare Candys och Levys prestationer och deras förmåga att fånga den lättsamma och överdrivna humorn som kännetecknar många 80-talskomedier.

45. Ferris Bueller’s Day Off (Fira med Ferris) (1986)

Ferris Bueller’s Day Off (1986) är en komedifilm skriven och regisserad av John Hughes, som snabbt blev en av 80-talets mest ikoniska filmer. Filmen följer Ferris Bueller (Matthew Broderick), en karismatisk och rebellisk high school-student som bestämmer sig för att skolka en dag och ha ett episkt äventyr i Chicago tillsammans med sin bästa vän Cameron Frye (Alan Ruck) och flickvännen Sloane Peterson (Mia Sara). Medan Ferris njuter av friheten, gör skolans rektor, Ed Rooney (Jeffrey Jones), allt han kan för att sätta fast honom, övertygad om att Ferris har skolkat för sista gången.

Filmen är känd för sin lätta, humoristiska ton och Ferris charmiga fjärde-väggen-överskridande berättarstil, där han talar direkt till publiken. Matthew Broderick blev ett ungdomsikon för sin roll, medan Alan Ruck gav en minnesvärd prestation som den ångestfyllde och tveksamma Cameron. Ferris Bueller’s Day Off hyllas för att fånga ungdomens känsla av frihet och revolt, och har blivit en kultklassiker. Filmen är full av oförglömliga scener, inklusive Ferris uppträdande på en parad till tonerna av ”Twist and Shout”, och dess charm och tidlösa teman fortsätter att resonera med nya generationer av filmälskare.

46. Back to School (1986)

Back to School (1986) är en komedifilm regisserad av Alan Metter, med Rodney Dangerfield i huvudrollen som Thornton Melon, en framgångsrik men obildad affärsman. När Thorntons son Jason (Keith Gordon) överväger att hoppa av college på grund av osäkerhet och socialt tryck, bestämmer sig Thornton för att anmäla sig till samma skola för att stödja sin son. Trots att han saknar akademiska kvalifikationer lyckas Thornton använda sin charm och sina pengar för att navigera universitetslivet, där han snabbt blir populär bland studenterna men ogillas av fakulteten, särskilt den stränge professorn Philip Barbay (Paxton Whitehead).

Filmen är fylld med Rodney Dangerfields karaktäristiska snabba repliker och självironiska humor. Sally Kellerman spelar den sympatiska litteraturprofessorn Diane Turner, som blir Thorntons kärleksintresse, och Robert Downey Jr. gör ett tidigt framträdande som Jasons rebelliske vän. Back to School blev en succé tack vare sin lättsamma humor och Dangerfields oemotståndliga energi i huvudrollen. Filmen bjuder på en blandning av slapstick-humor och hjärtevärmande ögonblick, och den har blivit en favorit bland komedifilmer från 80-talet, tack vare sitt budskap om att det aldrig är för sent att lära sig något nytt och att följa sina drömmar.

47. The Golden Child (1986)

The Golden Child (1986) är en fantasykomedi regisserad av Michael Ritchie, med Eddie Murphy i huvudrollen som Chandler Jarrell, en Los Angeles-baserad privatdetektiv specialiserad på försvunna barn. Chandler blir oväntat inblandad i en mystisk och övernaturlig värld när han får i uppdrag att rädda ett heligt barn, känt som ”The Golden Child,” som har kidnappats av den ondskefulle Sardo Numspa (Charles Dance). Detta barn har speciella krafter och är utsett att rädda mänskligheten, men om det faller i fel händer kan världen hamna i mörker. Chandler, som till en början är skeptisk, måste resa till Tibet och konfrontera övernaturliga krafter för att lyckas rädda barnet.

Eddie Murphy, känd för sin snabba humor och karisma, levererar sin typiska komiska stil, även om filmen har en mer övernaturlig och äventyrsfylld ton jämfört med hans tidigare komedier. Charles Dance spelar den hotfulla skurken med en skrämmande elegans, vilket skapar en intressant kontrast till Murphys lättsamma stil. The Golden Child blev en kommersiell framgång, även om den fick blandade recensioner, särskilt för sin balans mellan komedi och fantasy. Trots detta har filmen kvar sin charm och är en favorit för många Eddie Murphy-fans som uppskattar kombinationen av humor och övernaturligt äventyr.

48. Gung Ho (1986)

Gung Ho (1986) är en komedifilm regisserad av Ron Howard som handlar om kulturkrockar och arbetsetik när en japansk bilfabrik tar över en nedlagd fabrik i en amerikansk småstad. Michael Keaton spelar Hunt Stevenson, en karismatisk och energisk före detta arbetare på fabriken, som blir ansvarig för att medla mellan de nya japanska ägarna och de amerikanska arbetarna. När den japanska ledningen, representerad av den strikta Takahara Kazuhiro (Gedde Watanabe), introducerar sina effektiva men strikta metoder, uppstår konflikter mellan de olika synsätten på arbetsplatsen. Hunt måste försöka förena de två grupperna och rädda fabriken från ytterligare nedläggning.

Filmen tar upp frågor om kultur, identitet och arbetsmoral med en humoristisk ton och bjuder på flera komiska ögonblick som visar de missförstånd och fördomar som uppstår mellan de japanska och amerikanska karaktärerna. Michael Keaton levererar en stark prestation med sin snabba humor och förmåga att skildra en medelklassarbetare som kämpar för sin framtid. Gedde Watanabe erbjuder en balanserad och sympatisk skildring av en man som försöker navigera i en främmande kultur. Gung Ho ger en insiktsfull, om än lättsam, bild av globalisering och hur olika arbetsetiker och kulturella normer kan krocka, men också hur de kan samarbeta för ett gemensamt mål.

49. See No Evil, Hear No Evil (Hör upp, blindstyre!) (1989)

See No Evil, Hear No Evil (1989) är en komedifilm regisserad av Arthur Hiller, med Gene Wilder och Richard Pryor i huvudrollerna. Filmen handlar om två osannolika vänner, Wally (Richard Pryor), som är blind, och Dave (Gene Wilder), som är döv. De blir vittnen till ett mord, men på grund av deras funktionshinder får de endast delvis reda på vad som händer: Wally hör inte mordet och Dave ser det inte. Trots detta blir de misstänkta för brottet och tvingas fly från både polisen och de verkliga mördarna, samtidigt som de försöker bevisa sin oskuld och lösa fallet.

Filmen är ett klassiskt exempel på Wilder och Pryors komiska kemi, och de utnyttjar sina karaktärers funktionshinder för att skapa en rad slapstick-situationer och humoristiska missförstånd. Kevin Spacey och Joan Severance spelar filmens skurkar, och deras hotfulla närvaro står i kontrast till den komiska huvudduon. See No Evil, Hear No Evil blev populär för sin humoristiska hantering av de två huvudpersonernas funktionsvariationer och deras vänskap, samt för de komiska höjdpunkterna som Wilder och Pryor levererar. Det är en av flera framgångsrika filmer där Pryor och Wilder samarbetade, och den behåller en stark kultstatus för sin charm och humor.

50. The Money Pit (Hem dyra hem) (1986)

The Money Pit (1986) är en komedifilm regisserad av Richard Benjamin, med Tom Hanks och Shelley Long i huvudrollerna som paret Walter Fielding och Anna Crowley. Filmen följer deras kamp efter att de köpt sitt drömhus till ett vrakpris, bara för att upptäcka att huset är i katastrofalt skick. Huset börjar bokstavligen falla isär så snart de flyttar in, och paret hamnar i en rad komiska och frustrerande situationer när de försöker renovera det. Från fallande trappor till översvämmade rum, huset verkar vara en oändlig källa till problem, vilket sätter både deras ekonomi och förhållande på prov.

Tom Hanks och Shelley Long levererar starka komiska prestationer som ett par som gradvis tappar greppet i takt med att husets problem eskalerar. Filmen är full av slapstick-humor och fysiska gags, särskilt när Hanks karaktär Walter försöker hantera de ständiga katastroferna. The Money Pit är en klassisk 80-talskomedi som spelar på drömmen om husägande och de oväntade utmaningarna som kan följa med det. Trots de överdrivna situationerna i filmen är temat om förhållanden under stress och kaos något som många kan relatera till, vilket har gjort att filmen har behållit sin popularitet genom åren.

51. One Crazy Summer (1986)

One Crazy Summer (1986) är en romantisk komedi regisserad av Savage Steve Holland, med John Cusack i huvudrollen som Hoops McCann, en konstnärligt lagd tonåring som precis har tagit examen från high school. Han följer med sin vän George (Joel Murray) till Nantucket för sommaren, där han hoppas kunna hitta inspiration till en serie tecknade serier och njuta av en avkopplande semester. Istället dras Hoops in i en serie galna äventyr, inklusive en kamp för att rädda en lokal musiker, Cassandra Eldridge (Demi Moore), från att förlora sin farfars hus till en rik och elak familj som planerar att bygga ett hotell. Under sommaren lär Hoops sig om kärlek, vänskap och att följa sina drömmar.

Filmen är känd för sin lättsamma ton och absurda humor, som är typisk för Savage Steve Hollands stil, med inslag av både animation och slapstick. John Cusack, som tidigare arbetat med Holland i Better Off Dead… (1985), levererar en charmig och något reserverad prestation som den osäkra men sympatiska Hoops. Demi Moore spelar den tuffa och självständiga Cassandra, och de båda bildar ett udda men hjärtevärmande par. One Crazy Summer har behållit en kultstatus bland 80-talskomedier tack vare sin blandning av galna upptåg, vänskapstema och somriga äventyr.

52. Police Academy 3: Back in Training (Polisskolan 3 – begåvningsreserven) (1986)

Police Academy 3: Back in Training (1986) är den tredje filmen i den populära Police Academy-serien, regisserad av Jerry Paris. I denna uppföljare ställs den ekonomiskt pressade poliskåren inför ett ultimatum: en av de två polisakademierna i staden kommer att stängas, och det är upp till de kadetter som utbildas att avgöra vilken akademi som ska överleva. Commandant Lassard (George Gaynes) återkallar en grupp av sina tidigare, något inkompetenta, men välmenande kadetter för att hjälpa till med träningen av nya rekryter. Bland de återkommande karaktärerna är Mahoney (Steve Guttenberg), den ljudimiterande Jones (Michael Winslow), Tackleberry (David Graf) och Hooks (Marion Ramsey), som alla tar sig an sina roller med samma humor och charm som tidigare.

Filmen följer samma komiska struktur som de tidigare filmerna, fylld med slapstick-humor, löjliga situationer och överdrivna karaktärer. De nya kadetterna ger ytterligare utrymme för komiska missöden, medan rivaliteten mellan akademierna skapar en lättsam spänning genom hela filmen. Police Academy 3: Back in Training blev populär bland fansen för att den bibehöll samma humor och känsla som sina föregångare. Trots att den inte nådde samma höga kritiska framgång som den första filmen, fortsatte serien att vara en favorit bland biobesökare och cementerade sin plats som en av de mest framgångsrika komedifilmsfranchiserna på 1980-talet.

53. Ruthless People (Hjärtlösa typer) (1986)

Ruthless People (1986) är en mörk komedi regisserad av Jim Abrahams, David Zucker och Jerry Zucker, som handlar om ett kidnappningsförsök som går väldigt fel. Danny DeVito spelar den hänsynslöse och pengahungrige affärsmannen Sam Stone, som planerar att mörda sin rika hustru Barbara (Bette Midler) för att komma åt hennes förmögenhet. Men innan han hinner göra det, blir Barbara kidnappad av ett par desperata småföretagare, Ken (Judge Reinhold) och Sandy (Helen Slater), som vill utpressa Sam för att få tillbaka de pengar han lurat dem på. Överraskande nog är Sam överlycklig över kidnappningen och vägrar betala lösensumman, medan Barbara, som till en början är rasande, börjar utveckla ett oväntat band med sina kidnappare.

Filmen är känd för sin snabba dialog och sin skruvade humor, där alla karaktärer är både själviska och oförutsägbara. Danny DeVito och Bette Midler ger särskilt minnesvärda prestationer, där deras roller som ett giftigt par skapar många av filmens mest komiska ögonblick. Ruthless People blev en stor framgång tack vare sin blandning av mörk komedi och slapstick, och den hyllades för sitt smarta manus och de överdrivna men charmiga karaktärerna. Filmen är ett utmärkt exempel på 80-talets komedier och fortsätter att vara en kultfavorit för sin unika och galna handling.

54. Cheech and Chong’s Next Movie (Cheech och Chongs nästa film) (1980)

Cheech and Chong’s Next Movie (1980) är en komedifilm regisserad av Tommy Chong, och den andra filmen i den populära duons karriär. Cheech Marin och Tommy Chong återvänder som sina ständigt stenade alter egon, Cheech och Chong. Denna gång handlar filmen om deras galna äventyr i Los Angeles, där de stöter på en rad absurda situationer. Cheech, som försöker imponera på en kvinna, och Chong, som bara följer med i kaoset, hamnar i trubbel med polisen, förstör ett lyxhotell och till och med träffar på utomjordingar. Handlingen är löst sammanhållen och består mest av sketchliknande scener fyllda med slapstick och droghumor.

Filmen är typisk för Cheech och Chongs stil, med en mix av överdrivna karaktärer och deras karaktäristiska humor, som drev mycket av 70- och 80-talets stoner-komedi. Paul Reubens (senare känd som Pee-wee Herman) har en mindre roll i filmen som en excentrisk hotellanställd, vilket blev ett tidigt steg mot hans kända karaktär. Cheech and Chong’s Next Movie blev en kassasuccé trots blandade recensioner och fortsatte att bygga på deras kultstatus. Filmen har blivit en favorit bland fans av stoner-komedi och är känd för sina tokiga scener och oförutsägbara humor.

55. Young Einstein (1988)

Young Einstein (1988) är en komedifilm regisserad, skriven och med huvudrollen av den australiensiske komikern Yahoo Serious. Filmen presenterar en humoristisk och mycket fiktiv version av Albert Einsteins liv, där han porträtteras som en ung man från den australiensiska landsbygden. I filmen upptäcker denne ”unga Einstein” relativitetsteorin samtidigt som han försöker skapa bubblande öl genom att klyva atomer. Einstein beger sig till storstaden och hamnar snart i en rad galna äventyr, inklusive att rädda världen från en felaktig användning av atomkraft och att vinna hjärtat hos Marie Curie (Odile Le Clezio).

Filmen blev en stor framgång i Australien och etablerade Yahoo Serious som en unik komedistjärna. Young Einstein är känd för sin absurda humor och sitt udda sätt att blanda historiska fakta med överdriven fantasi. Filmen fick blandade recensioner internationellt men har bibehållit en kultstatus tack vare sin charmiga och annorlunda stil. Yahoo Serious skapar en karaktär som är både naiv och genialisk, och filmen lyckas kombinera slapstick och surrealism med en lättsam kärlekshistoria.

56. Short Circuit (Nr 5 lever!) (1986)

Short Circuit (1986) är en science fiction-komedi regisserad av John Badham, som handlar om en militärrobot, Number 5, som genom en olycka träffas av blixten och utvecklar självmedvetande. Efter att ha blivit en tänkande och kännande varelse rymmer Number 5 från sin militära bas och träffar Stephanie (Ally Sheedy), en djurälskande kvinna som tar hand om honom och hjälper honom att upptäcka världen. Samtidigt jagas Number 5 av forskaren Newton Crosby (Steve Guttenberg) och militären, som vill fånga honom och återställa honom till sitt ursprungliga tillstånd.

Filmen blev en stor succé tack vare sin mix av komedi, hjärtevärme och specialeffekter som gjorde Number 5 till en älskad karaktär. Number 5nyfikenhet och humoristiska sätt att lära sig om mänskligheten skapar många minnesvärda ögonblick, och filmen utforskar teman om fri vilja och vad det innebär att vara levande. Short Circuit fick en trogen fanbas och anses vara en av de mest minnesvärda 80-talsfilmerna inom sin genre, och ledde även till en uppföljare, Short Circuit 2, som släpptes 1988.

57. Adventures in Babysitting (En natt på stan) (1987)

Adventures in Babysitting (1987) är en komedi regisserad av Chris Columbus i hans regidebut. Filmen handlar om tonåringen Chris Parker (Elisabeth Shue), som tar ett jobb som barnvakt efter att hennes dejt blivit inställd. Det som börjar som en vanlig kväll med barnvaktsarbete förvandlas snabbt till ett galet äventyr när Chris måste ge sig ut i Chicago med barnen hon vaktar – Brad (Keith Coogan), hans syster Sara (Maia Brewton) och deras vän Daryl (Anthony Rapp). De hamnar i en serie farliga och komiska situationer, inklusive att stöta på gangsters, bli jagade av bilkapare och till och med sjunga blues på en nattklubb, allt medan de försöker ta sig tillbaka hem i säkerhet.

Filmen blev en populär hit och är känd för sin blandning av humor, action och ungdomlig charm. Elisabeth Shue fick mycket beröm för sin prestation som Chris, en modig och snabbtänkt ung kvinna som hanterar varje kaotisk situation med humor och beslutsamhet. Adventures in Babysitting blev en kultklassiker bland 80-talskomedier och fortsätter att vara älskad för sina roliga scener och spännande handling. Filmen markerade också starten på Chris Columbus framgångsrika karriär som regissör, som senare skulle regissera storfilmer som Home Alone och Harry Potter and the Sorcerer’s Stone.

58. Beverly Hills Cop II (Snuten i Hollywood 2) (1987)

Beverly Hills Cop II (1987) är en actionkomedi och uppföljare till den populära filmen Beverly Hills Cop (1984), regisserad av Tony Scott. Eddie Murphy återvänder som Axel Foley, en snabbkäftad och karismatisk polis från Detroit. Den här gången reser Axel tillbaka till Beverly Hills för att hjälpa sina gamla vänner, detektiverna Billy Rosewood (Judge Reinhold) och John Taggart (John Ashton), att lösa en serie sofistikerade väpnade rån, kända som ”Alphabets-rånen.” När deras chef, kapten Bogomil (Ronny Cox), blir skjuten under utredningen, tar Axel på sig uppdraget att sätta stopp för rånligan, ledd av den farliga och mystiska Karla Fry (Brigitte Nielsen).

Beverly Hills Cop II bygger vidare på framgångsreceptet från den första filmen, med en blandning av snabba repliker, actionfyllda sekvenser och Eddies Murphys ikoniska komiska stil. Filmen regisserades av Tony Scott, vilket gav den en mörkare och mer stiliserad ton, särskilt i actionscenerna. Trots att den inte nådde samma höjder som originalet blev filmen en stor framgång och cementerade Eddie Murphys plats som en av de största actionkomedistjärnorna under 1980-talet. Musiken, med Harold Faltermeyers välkända temalåt ”Axel F”, var också en viktig del av filmens identitet, vilket fortsatte att förstärka dess kultstatus.

59. Ernest Goes to Camp (1987)

Ernest Goes to Camp (1987) är en familjekomedi regisserad av John R. Cherry III och markerar den första långfilmen med Jim Varney i huvudrollen som Ernest P. Worrell, en karaktär som Varney gjorde populär i en serie reklamfilmer och kortfilmer. Filmen handlar om Ernest, en godtrogen och klumpig vaktmästare på ett sommarläger som drömmer om att bli en fullfjädrad lägerledare. När en grupp stökiga ungdomar skickas till lägret, får Ernest ansvaret att ta hand om dem. Under filmen utvecklar han en oväntad vänskap med ungdomarna och hjälper dem att bekämpa en girig affärsman som försöker riva lägret för att utvinna mineraler.

Jim Varney briljerar med sin fysiska komedi och karaktäristiska humor, vilket gjorde Ernest till en älskad karaktär bland både barn och vuxna. Ernest Goes to Camp blev en oväntad succé och lade grunden för en serie filmer om Ernest, som inkluderade flera uppföljare. Filmen är fylld med slapstick-humor och hjärtevärmande ögonblick, särskilt när Ernest går från att vara en outsider till en hjälte för barnen. Filmen har sedan dess blivit en kultfavorit, särskilt för de som växte upp med Ernest-filmerna på 80- och 90-talet.

60. Revenge of the Nerds II: Nerds in Paradise (Nördarna i paradiset) (1987)

Revenge of the Nerds II: Nerds in Paradise (1987) är en uppföljare till kultklassikern Revenge of the Nerds (1984) och regisserades av Joe Roth. Filmen följer de älskade nördarna från det första äventyret när de beger sig till Florida för att delta i en nationell konferens för studentföreningar. Lewis Skolnick (Robert Carradine), Booger (Curtis Armstrong), Lamar (Larry B. Scott) och de andra Lambda Lambda Lambda-medlemmarna ser fram emot en rolig resa, men när de väl anländer möter de starkt motstånd från deras eviga rivaler, Alpha Beta-fraterniteten, som är fast beslutna att sabotera deras vistelse.

Precis som den första filmen blandar Nerds in Paradise slapstick-humor och samhällskommentar om utanförskap och att stå upp mot mobbning. Skådespelarna från originalfilmen återvänder, med Robert Carradine och Curtis Armstrong i spetsen, och filmen introducerar även nya karaktärer och skurkar som ger mer kaos och komiska scener. Trots att uppföljaren inte nådde samma kultstatus som den första filmen, uppskattades den för sin lättsamma humor och för att ge fansen ytterligare ett äventyr med de charmiga nördarna. Filmens teman om vänskap, mod och att omfamna sin egen identitet fortsatte att resonera med publiken, särskilt bland unga biobesökare.

61. Three Amigos (Tre Amigos!) (1986)

Three Amigos (1986) är en komedi regisserad av John Landis och med Steve Martin, Chevy Chase och Martin Short i huvudrollerna. Filmen följer tre stumfilmsskådespelare – Lucky Day (Steve Martin), Dusty Bottoms (Chevy Chase) och Ned Nederlander (Martin Short) – som av misstag tror att de har blivit inbjudna till en liten by i Mexiko för att uppträda. I själva verket har invånarna i byn Santo Poco förväxlat dem med riktiga hjältar och anlitat dem för att försvara byn mot den onda banditen El Guapo (Alfonso Arau) och hans gäng. När de tre vännerna inser att det inte är en film, utan verklighet, måste de samla mod för att stå upp mot El Guapo och rädda byn.

Filmen är känd för sin slapstick-humor, kvicka dialog och absurda situationer, där de tre huvudskådespelarna briljerar med sina komiska prestationer och fysiska humor. Three Amigos blev en kultklassiker tack vare sina ikoniska scener, inklusive det berömda musiknumret ”My Little Buttercup” och de löjliga missförstånden mellan karaktärerna. Filmen var ett samarbete mellan komiska giganter, där Steve Martin även var med och skrev manuset tillsammans med Lorne Michaels och Randy Newman, vilket gav filmen dess unika mix av skruvad humor och hjärta.

62. Spaceballs (Det våras för rymden) (1987)

Spaceballs (1987) är en komisk science fiction-film regisserad av Mel Brooks, som även skrev manus och spelar flera roller i filmen. Det är en parodi på populära sci-fi-filmer, särskilt Star Wars, och handlar om Lone Starr (Bill Pullman) och hans lojala sidekick Barf (John Candy) som försöker rädda prinsessan Vespa (Daphne Zuniga) från de onda Spaceballs, ledda av den fåfänge och klumpige Dark Helmet (Rick Moranis) och president Skroob (spelad av Mel Brooks). Med hjälp av den mystiska kraften ”The Schwartz” och den visa Yogurt (också spelad av Brooks), måste Lone Starr stoppa Spaceballs från att stjäla planeten Druidia’s luft och rädda galaxen.

Filmen är full av satiriska inslag och driver med alla klassiska sci-fi-tropes, samtidigt som den är känd för sin snabba humor och många visuella gags. Med en stjärnspäckad rollista och en unik blandning av absurd komedi och äventyr, blev Spaceballs snabbt en kultklassiker. Mel Brooks levererar en av sina mest minnesvärda parodier, och både Rick Moranis och John Candy briljerar med sina humoristiska roller. Filmen är älskad för sina otaliga skämt och repliker, som ”May the Schwartz be with you”, och har blivit en bestående favorit bland både sci-fi- och komedifans.

63. Summer School (1987)

Summer School (1987) är en komedifilm regisserad av Carl Reiner, som handlar om den lättsinnige gymnasieläraren Freddy Shoop (spelad av Mark Harmon), som tvingas undervisa en sommarkurs för elever som inte klarat sina slutprov. Shoop, som hellre hade velat tillbringa sommaren på stranden, är ovillig att undervisa, och hans elever är lika ovilliga att lära sig. Klassen består av en grupp udda och stökiga tonåringar, inklusive den skräckfilmsbesatta Chainsaw (Dean Cameron) och hans kompis Dave (Gary Riley). Under filmens gång börjar Freddy, till sin egen överraskning, ta sitt uppdrag på allvar och försöker hjälpa eleverna att lyckas.

Filmen kombinerar slapstick-humor och hjärtevärme när Shoop och hans elever skapar oväntade band, och den utforskar teman som att inte döma någon efter första intrycket och att alla förtjänar en andra chans. Summer School blev en hit tack vare Mark Harmons charmiga prestation och den lättsamma komedin som tilltalar både ungdomar och vuxna. Kirstie Alley spelar också en av Freddys kollegor och kärleksintresse, och deras kemi ger ytterligare en dimension till filmen. Summer School har blivit en kultklassiker bland 80-talskomedier, känd för sin blandning av lättsam humor och karaktärsutveckling.

64. Three Men and a Baby (Tre män och en baby) (1987)

Three Men and a Baby (1987) är en komedifilm regisserad av Leonard Nimoy, som blev en stor framgång och är en av 80-talets mest älskade komedier. Filmen handlar om tre ungkarlar – arkitekten Peter (Tom Selleck), skådespelaren Jack (Ted Danson) och tecknaren Michael (Steve Guttenberg) – som delar en lägenhet i New York. Deras liv vänds upp och ner när en baby, Mary, oväntat dyker upp vid deras dörr, och de upptäcker att hon är Jacks dotter, resultatet av en tillfällig relation. Trots att ingen av dem har någon erfarenhet av barn, tvingas de anpassa sig till det nya livet som oavsiktliga pappor, och deras vänskap och ansvarstagande sätts på prov när de tar hand om Mary.

Filmen blev en succé tack vare de tre huvudrollsinnehavarnas charmiga och komiska prestationer samt den varma och humoristiska skildringen av att oväntat bli föräldrar. Kombinationen av slapstick-humor och känslosamma ögonblick gjorde filmen till en publikfavorit. Three Men and a Baby är en remake av den franska filmen Trois hommes et un couffin (1985) och blev så populär att den inspirerade en uppföljare, Three Men and a Little Lady (1990). Filmen är även känd för sitt hjärtevärmande budskap om familj, vänskap och att växa upp, oavsett ålder.

65. Big (1988)

Big (1988) är en komedifilm regisserad av Penny Marshall, som blev en av de mest ikoniska filmerna från 80-talet. Filmen handlar om 12-årige Josh Baskin (spelad av David Moscow), som önskar att han vore ”stor” efter att ha blivit förödmjukad på ett nöjesfält. Hans önskan går i uppfyllelse, och nästa morgon vaknar han som en vuxen man (spelad av Tom Hanks). Josh, nu i en vuxens kropp, navigerar sitt nya liv i New York, får ett jobb på ett leksaksföretag och klättrar snabbt i karriären tack vare sin insikt i vad barn vill ha. Men trots att han lever ut sin dröm, längtar Josh snart tillbaka till sitt riktiga liv som barn.

Tom Hanks fick stora hyllningar för sin prestation, där han fångade den barnsliga oskulden och energin hos en 12-åring som försöker förstå sig på vuxenvärlden. Filmen innehåller flera ikoniska scener, bland annat den berömda pianoscenen där Josh spelar på en gigantisk piano i en leksaksbutik tillsammans med sin chef (Robert Loggia). Big blev en stor kassasuccé och fick två Oscarsnomineringar, inklusive en för Hanks som bästa manliga huvudroll. Den är en tidlös berättelse om att växa upp och värdet av att bevara sin inre barnslighet, och har fortsatt att vara en favorit bland både barn och vuxna.

66. Coming to America (En Prins i New York) (1988)

Coming to America (1988) är en romantisk komedi regisserad av John Landis, med Eddie Murphy i huvudrollen som prins Akeem, en afrikansk prins från det fiktiva landet Zamunda. Trött på sitt överdådiga och kontrollerade liv, och ovillig att gifta sig med en kvinna som valts åt honom, bestämmer sig Akeem för att resa till Amerika för att hitta en kvinna som älskar honom för den han är, och inte för hans titel. Tillsammans med sin lojale vän och betjänt Semmi (Arsenio Hall) reser Akeem till Queens, New York, där han försöker smälta in som en vanlig person och börjar arbeta på en snabbmatsrestaurang. Där möter han Lisa (Shari Headley), en kvinna han snabbt blir förälskad i.

Filmen är fylld med Eddie Murphys typiska humor och innehåller flera minnesvärda roller, många av dem spelade av Murphy och Arsenio Hall själva i olika sminkade förklädnader, inklusive barberare och excentriska kyrkomedlemmar. Coming to America blev en stor framgång och är idag en kultklassiker, älskad för sin humor, hjärta och skildring av kulturkrockar. Murphy och Halls dynamiska samspel lyfter filmen, och den har även ett starkt stöd av skådespelare som James Earl Jones som Akeems far, kung Jaffe Joffer. Filmen är både en romantisk resa och en komisk utforskning av att hitta sin egen identitet bortom familjens förväntningar.

67. Dirty Rotten Scoundrels (Rivierans Guldgossar) (1988)

Dirty Rotten Scoundrels (1988) är en komedifilm regisserad av Frank Oz, som handlar om två bedragare som tävlar om att lura en rik kvinna på Franska Rivieran. Filmen följer Lawrence Jamieson (Michael Caine), en sofistikerad och erfaren bedragare som lever ett lyxliv genom att lura förmögna kvinnor på deras pengar. Hans lugna tillvaro rubbas när Freddy Benson (Steve Martin), en simpel och okomplicerad småbedragare, anländer till staden. De två bedragarna kommer snabbt på kant med varandra och bestämmer sig för att göra en vadslagning: den första som lyckas lura den rika amerikanskan Janet Colgate (Glenne Headly) på 50 000 dollar får stanna kvar i staden, medan den andra måste ge sig av.

Filmen blev en stor succé tack vare det komiska samspelet mellan Michael Caines sofistikerade charm och Steve Martins fysiska slapstick-humor. Kombinationen av elegans och fars skapade flera minnesvärda scener, som när Martins karaktär Freddy låtsas vara invalid och Caines karaktär låtsas vara hans läkare i ett av deras bedrägeriförsök. Dirty Rotten Scoundrels hyllades för sin smarta humor och vändningar, och är fortfarande en älskad klassiker inom komedigenren. Filmen bygger på en tidigare film, Bedtime Story (1964), och dess framgång ledde till en Broadway-musikal och senare en remake, The Hustle (2019).

68. Back to the Future Part II (Tillbaka till Framtiden II) (1989)

Back to the Future Part II (1989) är en science fiction-äventyrsfilm regisserad av Robert Zemeckis och en uppföljare till den framgångsrika Back to the Future (1985). Filmen följer Marty McFly (Michael J. Fox) och Dr. Emmett ”Doc” Brown (Christopher Lloyd) när de reser fram till år 2015 för att förhindra att Martys framtida son hamnar i trubbel. Men när de återvänder till 1985 inser de att Biff Tannen (Thomas F. Wilson) har fått tag på en sportalmanacka från framtiden, vilket han använt för att bli oerhört rik och mäktig, och därmed skapat en dystopisk version av 1985. Marty och Doc måste nu resa tillbaka till 1955 igen för att rätta till tidslinjen och återställa ordningen.

Filmen är känd för sina fantasifulla skildringar av framtiden, inklusive flygande bilar, självknutande skor och hoverboards, som blev ikoniska element i populärkulturen. Michael J. Fox och Christopher Lloyd återvänder i sina klassiska roller och levererar samma dynamiska samspel som i den första filmen. Back to the Future Part II utforskar tidsresans komplexiteter ännu djupare och bjuder på snabba vändningar och actionfyllda äventyr. Filmen blev en stor framgång och är idag älskad för sin innovativa användning av tidsresor och smarta sätt att knyta ihop trådarna från den första filmen.

69. Pee-wee’s Big Adventure (Pee-wees stora äventyr) (1985)

Pee-wee’s Big Adventure (1985) är en komedifilm regisserad av Tim Burton i sin långfilmsdebut och baserad på karaktären Pee-wee Herman, skapad och spelad av Paul Reubens. Filmen följer den barnslige och excentriske Pee-wee Herman, vars älskade cykel blir stulen. Desperat efter att få tillbaka sin mest dyrbara ägodel ger sig Pee-wee ut på en galen resa över USA, fylld med märkliga karaktärer och absurda situationer, allt i jakten på sin cykel. Han får veta att cykeln finns i Alamo i Texas och bestämmer sig för att hitta den, vilket leder till en rad komiska och surrealistiska möten.

Filmen blev en kultklassiker tack vare sin unika blandning av slapstick-humor, barnslig charm och Tim Burtons visuella stil. Paul Reubens levererar en minnesvärd prestation som Pee-wee Herman, en karaktär som är både naiv och oförutsägbar. Pee-wee’s Big Adventure markerade också det första samarbetet mellan Tim Burton och kompositören Danny Elfman, som skapade det livliga och ikoniska soundtracket. Filmen blev en stor framgång och cementerade både Reubens och Burton som stora namn i filmindustrin, och dess kreativa och unika stil inspirerade senare generationer av filmskapare och komedifans.

70. The Great Outdoors (Vrålet från vildmarken) (1988)

The Great Outdoors (1988) är en komedifilm regisserad av Howard Deutch och skriven av John Hughes. Filmen följer Chet Ripley (John Candy), en välmenande familjefar som tar sin fru (Stephanie Faracy) och sina barn på en avkopplande semester till en stuga vid en sjö i Wisconsin. Chet ser fram emot en lugn tid i naturen, men planerna går snett när hans rika och pråliga svåger Roman Craig (Dan Aykroyd) oväntat dyker upp med sin egen familj. Roman, med sin högljudda och överdrivna personlighet, skapar ständigt kaos och stör den avkopplande semestern, vilket leder till en rad komiska situationer.

Filmen bjuder på många klassiska slapstick-moment, inklusive en minnesvärd scen där Chet tvingas äta en enorm biff på en restaurang och en konfrontation med en stor björn. John Candy och Dan Aykroyds komiska kemi driver filmen och gör den till en av de mest minnesvärda komedierna från 80-talet. The Great Outdoors är älskad för sin lättsamma humor och skildringen av familjekonflikter i en naturskön miljö, och den blev snabbt en kultklassiker bland fans av både Candy och Aykroyd.

71. License to Drive (Nu är det kört!) (1988)

License to Drive (1988) är en tonårskomedi regisserad av Greg Beeman, som blev en populär film under 80-talet. Filmen handlar om Les Anderson (Corey Haim), en tonåring som misslyckas med sitt körprov men ändå beslutar sig för att ta familjens bil ut på en vild kväll med sina vänner. Med sina bästa vänner Dean (Corey Feldman) och Charles (Michael Manasseri) vid sin sida och kärleksintresset Mercedes (Heather Graham) i bilen, hamnar Les i en rad kaotiska och komiska situationer. Kvällen förvandlas snabbt till en mardröm när bilen förstörs bit för bit, och Les försöker desperat lösa problemen utan att hans föräldrar upptäcker det.

Filmen är en klassisk 80-talskomedi och blev särskilt känd för att ha de två stora tonårsidolerna Corey Haim och Corey Feldman i huvudrollerna, en duo som var mycket populär under den tiden. License to Drive är fylld med humoristiska moment, tonårsuppror och lättsamma äventyr, vilket gör den till en favorit bland ungdomsfilmer från den perioden. Heather Graham, i en av sina tidiga roller, spelar Les’ drömtjej och bidrar till filmens romantiska inslag. Filmen fångar perfekt den rebelliska andan hos tonåringar som drömmer om frihet och att köra bil, trots alla möjliga konsekvenser.

72. Midnight Run (1988)

Midnight Run (1988) är en actionkomedi regisserad av Martin Brest, som följer den fängslande dynamiken mellan två mycket olika män. Filmen handlar om prisjägaren Jack Walsh (Robert De Niro), som får i uppdrag att hitta och transportera den förrymde revisoren Jonathan ”The Duke” Mardukas (Charles Grodin) från New York till Los Angeles. Mardukas har stulit 15 miljoner dollar från en maffiaboss och donerat pengarna till välgörenhet, vilket gör honom till måltavla för både maffian och FBI. Jack ser uppdraget som en enkel inkomstkälla, men det hela förvandlas snabbt till en kaotisk resa över USA när Mardukas ständigt hittar sätt att försvåra deras resa. Under vägen börjar de två utveckla en oväntad vänskap.

Filmen är hyllad för sitt smarta manus, den actionfyllda handlingen och den komiska kemin mellan De Niro och Grodin. De Niro, känd för sina mer seriösa roller, visar här sin komiska förmåga, medan Grodin briljerar som den neurotiske och smarta Mardukas. Midnight Run blandar spänning och humor på ett effektivt sätt och blev en oväntad hit som senare fick flera uppföljare (dock utan De Niro och Grodin). Filmen är också känd för sin snabba dialog och de karismatiska birollsprestationerna från skådespelare som Dennis Farina och Joe Pantoliano, vilket cementerade dess plats som en av de bästa actionkomedierna från 80-talet.

73. Moving (1988)

Moving (1988) är en komedifilm regisserad av Alan Metter och med Richard Pryor i huvudrollen. Filmen handlar om Arlo Pear (Pryor), en familjefar och ingenjör som får sparken från sitt jobb i New Jersey men erbjuds en ny position i Idaho. Arlo och hans familj beslutar sig för att flytta, men vad som borde vara en enkel flytt utvecklas till en rad katastrofala och komiska missöden. Från oseriösa flyttfirmor och en galen granne (spelad av Randy Quaid), till en dubbelgångare som saboterar Arlos försök att sälja sitt gamla hus, tvingas Arlo hantera en lång lista av problem som gör flytten allt annat än smidig.

Richard Pryor är i sitt esse i rollen som den ständigt frustrerade Arlo, och filmen utnyttjar hans komiska talang för att skapa en rad slapstick-ögonblick och humoristiska situationer. Filmen har en stark birollsensemble, inklusive Dana Carvey som spelar en excentrisk man med personlighetsstörningar som anställs för att köra familjens bil till Idaho. Moving är känd för sin överdrivna humor och absurda skildring av något så till synes vardagligt som att flytta, vilket gör den till en kul och lättsam komedi från 80-talet.

74. Twins (1988)

Twins (1988) är en komedifilm regisserad av Ivan Reitman, som handlar om två män som upptäcker att de är tvillingar, trots att de inte kunde vara mer olika. Arnold Schwarzenegger spelar Julius, en intelligent, atletisk och välmenande man som växt upp på en avlägsen ö och fått den bästa möjliga utbildningen. Danny DeVito spelar Vincent, hans tvillingbror, som är kort, småkriminell och har levt ett liv på fel sida av lagen. Bröderna separerades vid födseln som en del av ett genetiskt experiment där Julius fick alla ”bästa” generna, medan Vincent blev resultatet av allt annat. När Julius upptäcker att han har en bror, reser han till USA för att hitta honom, och tillsammans ger de sig ut på ett äventyr för att hitta sin biologiska mamma.

Filmen blev en stor succé tack vare den osannolika kemin mellan Schwarzenegger och DeVito, som utnyttjar sina kontrasterande fysiska utseenden och personligheter för maximal komisk effekt. Twins blandar hjärta med humor, och Schwarzenegger överraskade många med sin komiska timing, då han vid den tiden var mest känd för sina actionroller. Filmen fick också beröm för sitt varma budskap om familjeband och identitet, samtidigt som den levererade en rad slapstick-scener och roliga situationer. Twins blev en av de mest framgångsrika komedierna på 80-talet och cementerade både Schwarzenegger och DeVito som komedistjärnor.

75. Caddyshack II (Tom i Bollen II) (1988)

Caddyshack II (1988) är en uppföljare till den populära komedin Caddyshack (1980), regisserad av Allan Arkush. Filmen följer samma grundpremiss som originalet, men med en ny uppsättning karaktärer och humor. Jackie Mason spelar huvudrollen som Jack Hartounian, en framgångsrik entreprenör som köper in sig i den exklusiva Bushwood Country Club, vilket orsakar spänningar med den snobbiga klubbledningen. Klubben, som leds av Chandler Young (Robert Stack), gör allt för att få Jack att känna sig ovälkommen. Tillsammans med sin dotter och några udda allierade, som advokaten Peter Blunt (spelad av Dan Aykroyd), bestämmer sig Jack för att sätta sin egen prägel på klubben, vilket leder till kaos och komiska konflikter.

Caddyshack II saknade flera av de ursprungliga stjärnorna från första filmen, inklusive Bill Murray och Chevy Chase (även om Chase återvänder i en mindre roll). Filmen fick kritik för att inte leva upp till sin föregångare, särskilt på grund av sin mindre subtila humor och brist på de starka komiska prestationerna som fanns i originalet. Trots att filmen inte nådde samma kultstatus som den första, blev den känd för sin slapstick-humor och överdrivna gags, och för många fans av 80-talskomedier är den fortfarande en nostalgisk återblick på epokens filmstil.

76. The ’Burbs (En djävul till granne) (1989)

The ’Burbs (1989) är en mörk komedi regisserad av Joe Dante, som följer den lugne förortsbon Ray Peterson (Tom Hanks) och hans excentriska grannar när de börjar misstänka att deras nya grannar, familjen Klopek, döljer något fruktansvärt. Ray, tillsammans med sina grannar Art (Rick Ducommun) och den paranoide krigsveteranen Rumsfield (Bruce Dern), blir besatt av att ta reda på vad som pågår i Klopeks mystiska hus. De är övertygade om att familjen Klopek är inblandad i mörka aktiviteter, och deras misstankar leder till en rad komiska och kaotiska situationer när de försöker ta reda på sanningen.

Filmen bjuder på en blandning av svart humor och satir över förortslivet, där småstadens idyll bryts ner av paranoia och misstänksamhet. Tom Hanks, i en av sina tidigare komiska roller, levererar en rolig och relaterbar prestation som den vanlige mannen som dras in i ett överdrivet mysterium. The ’Burbs har blivit en kultklassiker tack vare sin unika kombination av komedi, spänning och samhällskritik, och Dantes karakteristiska stil som blandar lättsam humor med mörka undertoner. Med starka biroller av Carrie Fisher som Rays fru Carol och Henry Gibson som den hemlighetsfulle Dr. Klopek, erbjuder filmen både skratt och subtila kommentarer om det förmodat lugna förortslivet.

77. Major League (Värsta gänget) (1989)

Major League (1989) är en sportkomedi regisserad av David S. Ward, som handlar om det nedgångna baseballaget Cleveland Indians och deras kamp för att vinna mästerskapet, trots att deras ägare försöker sabotera dem. När lagets nya ägare, Rachel Phelps (Margaret Whitton), ärver laget, vill hon att de ska förlora så att hon kan flytta laget till Miami. För att försäkra sig om ett misslyckande sätter hon ihop ett lag av osannolika spelare, inklusive den excentriske och äldre veteranen Jake Taylor (Tom Berenger), den vilda fastball-pitchern Ricky ”Wild Thing” Vaughn (Charlie Sheen), och den snabbfotade, men oerfarne Willie Mays Hayes (Wesley Snipes). Trots oddsen slår spelarna tillbaka och går från att vara förlorare till att utmana för mästerskapet.

Filmen blev en omedelbar hit tack vare sin charmiga kombination av sportaction, humor och ett gäng minnesvärda karaktärer. Charlie Sheen fick mycket beröm för sin energiska prestation som den rebelliske Ricky Vaughn, medan Tom Berenger och Wesley Snipes också bidrog till filmens dynamik och humor. Major League har blivit en kultklassiker och älskas inte bara av sportfans utan också av komediälskare för sin lättsamma ton och engagerande berättelse om ett gäng udda figurer som övervinner sina brister för att nå framgång. Filmens tema om underdogs som slår tillbaka har gjort att den fortsatt vara populär, och den ledde till flera uppföljare.

78. Ghostbusters II (1989)

Ghostbusters II (1989) är en uppföljare till den populära komedin Ghostbusters (1984), regisserad av Ivan Reitman och med de ursprungliga skådespelarna Bill Murray, Dan Aykroyd, Harold Ramis och Ernie Hudson som återvänder i sina roller som de paranormala utredarna. Filmen utspelar sig fem år efter händelserna i den första filmen, där Ghostbusters har blivit arbetslösa och bortglömda. När en ny övernaturlig fara dyker upp i form av den ondskefulla anden Vigo, som är instängd i en målning, tvingas de återigen rycka ut för att rädda New York. Samtidigt växer ett mystiskt, rosa slime under staden som verkar påverkas av stadens negativa energi.

Filmen innehåller samma blandning av humor, action och övernaturliga element som originalet, och har blivit älskad för sina komiska prestationer och de välbekanta karaktärerna. Sigourney Weaver återvänder som Dana Barrett, och Rick Moranis som den nördige Louis Tully. Trots att Ghostbusters II inte nådde samma kritiska framgång som den första filmen, blev den en kassasuccé och har fått en stark kultstatus. Filmen introducerade också några minnesvärda scener, inklusive den där Frihetsgudinnan marscherar genom New York, och byggde vidare på filmseriens ikoniska arv med sin lekfulla skildring av spöken och paranormal aktivitet.

79. Turner & Hooch (1989)

Turner & Hooch (1989) är en komedifilm med inslag av kriminaldrama, regisserad av Roger Spottiswoode. Filmen handlar om den pedantiske polisen Scott Turner (Tom Hanks), som tvingas ta hand om Hooch, en stor och stökig hund, efter att Hoochs ägare blir mördad. Hooch är den enda ”vittnet” till mordet, och Turner måste samarbeta med den oregerliga hunden för att lösa fallet. Trots Turners initiala motvilja mot Hoochs oordnade beteende, växer ett band mellan dem, och Turner börjar inse att Hooch är nyckeln till att lösa mordgåtan.

Filmen blev en hit tack vare Tom Hanks komiska prestation som den organiserade polisen som ställs inför kaoset i form av Hooch. Relationen mellan Hanks och hunden ger filmen både humor och hjärta, och deras samspel är en av filmens största styrkor. Turner & Hooch är en klassisk 80-talskomedi med en mix av känslor och slapstick-humor, och den har fortsatt att vara en favorit bland både barn och vuxna. Tom Hanks, som vid den tiden redan hade etablerat sig som en stor komedi-stjärna, blev ännu mer populär tack vare denna film.

80. Uncle Buck (1989)

Uncle Buck (1989) är en komedifilm skriven och regisserad av John Hughes, som handlar om den godhjärtade men oansvarige Buck Russell (spelad av John Candy). När hans bror och svägerska plötsligt måste lämna staden på grund av en familjeangelägenhet, blir Buck ombedd att ta hand om sina tre brorsbarn: den upproriska tonårsdottern Tia (Jean Louisa Kelly) och de yngre barnen Miles (Macaulay Culkin) och Maizy (Gaby Hoffmann). Trots att Buck är långt ifrån den idealiska barnvakten – med sin slappa livsstil, oväntade metoder och sitt ovårdade sätt – utvecklar han en nära relation till barnen och hjälper dem att lösa sina problem på sitt eget, oortodoxa sätt.

Filmen blev en stor framgång och är en av John Candys mest älskade roller. Hans charmiga och komiska prestation som Uncle Buck, med sin blandning av busighet och värme, vann många hjärtan. Uncle Buck är också känd för att ha varit en tidig film för Macaulay Culkin, som senare skulle bli en superstjärna genom Home Alone (1990), även den regisserad av John Hughes. Filmen har blivit en klassiker inom familjekomedigenren, uppskattad för sin humor, hjärta och Hughes’ förmåga att skildra familjeproblem med en lättsam och känslomässig ton.

81. Who’s Harry Crumb? (1989)

Who’s Harry Crumb? (1989) är en komedifilm regisserad av Paul Flaherty, med John Candy i huvudrollen som den klumpige och oduglige privatdetektiven Harry Crumb. Harry, som kommer från en familj av briljanta detektiver, är inte precis det skarpaste verktyget i lådan. Trots sina misslyckanden och sitt bisarra sätt att lösa fall, får han i uppdrag att undersöka kidnappningen av en rik arvtagerska, vilket han ser som en chans att återupprätta sin familjs ära. Under sin utredning tar han hjälp av den kidnappades syster, Nikki (Shawnee Smith), och använder en rad löjliga förklädnader i sina försök att lösa fallet, även om hans metoder ofta leder till kaos.

John Candy bjuder på sin sedvanliga fysiska humor och charm, vilket ger filmen många roliga och absurda scener. Filmen har också biroller av Jeffrey Jones som den skurkaktige Elliot Draisen och Annie Potts som den förföriska Helen Downing. Trots att Who’s Harry Crumb? inte nådde samma framgång som några av Candys tidigare filmer, blev den uppskattad för sin lättsamma humor och överdrivna slapstick. Candys prestation och de kreativa, om än klumpiga, detektivmetoderna gör filmen till en underhållande komedi som bjuder på skratt och nostalgisk 80-talskänsla.

82. Parenthood (Föräldraskap) (1989)

Parenthood (1989) är en dramakomedi regisserad av Ron Howard, som fokuserar på de utmaningar och glädjeämnen som kommer med föräldraskap. Filmen följer den stora och komplexa familjen Buckman och deras vardagliga problem, där varje familjemedlem hanterar olika aspekter av att vara förälder eller barn. Gil Buckman (Steve Martin) är en orolig far som försöker balansera karriär och familjeliv, medan hans fru Karen (Mary Steenburgen) stöttar honom i deras kaotiska vardag. Samtidigt hanterar Gils syskon sina egna utmaningar: Helen (Dianne Wiest) är en ensamstående mamma med två tonåringar, Susan (Harley Jane Kozak) kämpar med att hålla sitt äktenskap intakt, och den oansvarige brodern Larry (Tom Hulce) återvänder hem med stora problem.

Filmen blev uppskattad för sin ärliga och humoristiska skildring av familjelivet, och den starka ensemblen av skådespelare levererade både skratt och känslosamma ögonblick. Steve Martin, som Gil, bjuder på sin typiska komiska timing men visar också ett djup och en känslighet som gjorde karaktären lätt att relatera till. Parenthood blev en kritikerrosad film och lyfter fram hur föräldraskap kan vara både utmanande och givande, samtidigt som den bjuder på värme och skratt. Den blev också en inspiration för en framgångsrik TV-serie med samma namn.

83. UHF (Vidioten) (1989)

UHF (1989) är en kultklassisk komedi med ”Weird Al” Yankovic i huvudrollen, regisserad av Jay Levey. Filmen följer George Newman (spelad av Yankovic), en dagdrömmare med en livlig fantasi som får chansen att driva en nedgången UHF-TV-station. När han och hans vän Bob (David Bowe) tar över stationen, börjar de sända en rad udda och absurda program, inklusive barnprogrammet Stanley Spadowski’s Clubhouse, lett av den något naive men älskvärde vaktmästaren Stanley (spelad av Michael Richards). Stationens kreativa och galna innehåll gör den till en oväntad succé, vilket sätter George och hans vänner i konflikt med en stor, korrupt nätverkschef som vill stänga ner stationen.

UHF är full av parodier och satiriska inslag, som driver med populärkultur och TV-program, vilket matchar Yankovics välkända stil som musiker och komiker. Filmen innehåller en rad minnesvärda sketcher och karaktärer, och även om den inte blev en stor kassasuccé vid sin premiär, har den med tiden fått kultstatus tack vare sin absurda humor och Weird Al’s lojala fanbas. Michael Richards, innan sin framgång med Seinfeld, ger en energisk och komisk prestation som Stanley Spadowski, vilket är en av filmens mest älskade inslag. UHF är en film för dem som uppskattar absurd humor och popkulturella referenser, och har blivit en favorit bland komedifans genom åren.

84. Sixteen Candles (Födelsedagen) (1984)

Sixteen Candles (1984) är en klassisk tonårskomedi skriven och regisserad av John Hughes, som markerade början på hans karriär som en mästare på ungdomsfilmer under 80-talet. Filmen följer Samantha ”Sam” Baker (Molly Ringwald), en tonårstjej som känner sig osynlig på sin 16-årsdag när hennes familj glömmer bort den i all bröllopsstress inför hennes systers bröllop. Sam är också kär i skolans populäraste kille, Jake Ryan (Michael Schoeffling), som inte ens vet att hon existerar. Samtidigt försöker hon hantera den pinsamme skolkamraten Ted (Anthony Michael Hall), som är besatt av att vinna hennes uppmärksamhet.

Filmen blev en ikonisk del av 80-talets popkultur och cementerade Molly Ringwald som en av decenniets största ungdomsstjärnor. Sixteen Candles fångar den typiska tonårsångesten och den känsla av att inte bli sedd som många ungdomar kan relatera till. Hughes blandar humor och känsla på ett sätt som gjorde filmen älskad, med oförglömliga karaktärer som den nervöse Ted och den mystiska Jake Ryan. Trots sin lättsamma ton tar filmen upp teman om identitet, kärlek och osäkerhet, och den har fortsatt att vara en favorit bland både tonåringar och vuxna som växte upp med 80-talets filmer.

85. The Breakfast Club (1985)

The Breakfast Club (1985) är en av de mest ikoniska ungdomsfilmerna från 80-talet, regisserad och skriven av John Hughes. Filmen utspelar sig under en enda dag och följer fem tonåringar från olika sociala grupper som tvingas spendera en lördag i kvarsittning på sin high school. De fem karaktärerna är ”den kriminelle” John Bender (Judd Nelson), ”den populära” Claire Standish (Molly Ringwald), ”nörden” Brian Johnson (Anthony Michael Hall), ”atleten” Andrew Clark (Emilio Estevez), och ”den udda” Allison Reynolds (Ally Sheedy). Trots att de till en början är främlingar med förutfattade meningar om varandra, börjar de under dagens gång öppna upp sig och dela sina personliga problem och osäkerheter.

Filmen är känd för sin starka karaktärsutveckling och för att skildra hur tonåringar från olika bakgrunder kan förenas genom gemensamma känslor och upplevelser. The Breakfast Club blev en stor succé och hjälpte till att definiera en generation av ungdomsfilmer genom sin ärliga och känslomässiga hantering av ämnen som identitet, socialt tryck och självupptäckt. Skådespelarna, som ingick i det som kallades ”Brat Pack”, blev ungdomsikoner, och filmen har fått kultstatus. Filmen är också känd för sitt klassiska slut med låten ”Don’t You (Forget About Me)” av Simple Minds, som har blivit ett symboliskt ögonblick i filmhistorien.

86. Good Morning, Vietnam (1987)

Good Morning, Vietnam (1987) är en dramakomedi regisserad av Barry Levinson, där Robin Williams spelar huvudrollen som Adrian Cronauer, en snabbpratande och rebellisk radiopratare som anländer till Saigon under Vietnamkriget för att liva upp sändningarna för de amerikanska trupperna. Cronauer blir snabbt populär bland soldaterna tack vare sin oemotståndliga humor, okonventionella stil och uppfriskande musikval. Men hans frispråkighet och satiriska kommentarer om kriget och militärledningen sätter honom på kollisionskurs med hans överordnade, särskilt den strikta löjtnant Hauk (Bruno Kirby) och sergeant-major Dickerson (J.T. Walsh), som vill censurera hans sändningar.

Robin Williams hyllades för sin prestation, och filmen blev en stor framgång, både kommersiellt och kritiskt. Williams, känd för sin improvisationsförmåga, fick stort utrymme att utveckla sin karaktärs monologer, vilket resulterade i några av de mest minnesvärda och roliga scenerna i filmen. Good Morning, Vietnam är mer än bara en komedi – den utforskar också de allvarligare aspekterna av kriget, vilket ger filmen ett djupare, känslomässigt lager. Williams blev Oscarsnominerad för sin roll, och filmen har sedan dess blivit en klassiker som framhäver både hans komiska och dramatiska talanger.

87. The Gods Must Be Crazy (Gudarna måste vara tokiga) (1980)

The Gods Must Be Crazy (1980) är en sydafrikansk komedifilm regisserad av Jamie Uys, som blandar kulturkrockar och slapstick-humor i en originell och udda berättelse. Filmen handlar om Xi (spelad av N!xau), en medlem av en San-stam i Kalahariöknen, som lever ett enkelt och harmoniskt liv. En dag hittar han en tom Coca-Cola-flaska som faller från ett flygplan, och flaskan orsakar snabbt kaos och avund i stammen, som tidigare levt utan materiella ägodelar. Xi bestämmer sig för att återlämna ”gåvan från gudarna” genom att kasta den från världens ände, vilket leder honom ut på en resa där han stöter på människor och händelser som är helt främmande för honom.

Parallellt med Xis berättelse följer filmen även en klumpig biolog, Andrew Steyn (Marius Weyers), och en skollärarinna, Kate Thompson (Sandra Prinsloo), som blir involverade i Xis äventyr. The Gods Must Be Crazy blev en global succé tack vare sin unika humor, enkelhet och skildringen av kulturkrockar mellan det moderna samhället och det traditionella livet i Kalahariöknen. N!xau, som själv var en medlem av San-folket, blev oväntat känd för sin roll, och filmen är fortfarande älskad för sitt charmiga och tidlösa budskap om vad som verkligen är viktigt i livet, i kontrast till modern materialism.

88. Howard the Duck (1986)

Howard the Duck (1986) är en science fiction-komedi baserad på Marvels serietidning med samma namn, regisserad av Willard Huyck och producerad av George Lucas. Filmen följer den talande ankan Howard (röst av Chip Zien), som ofrivilligt transporteras från sin hemplanet till jorden genom en experimentell laserstråle. På jorden träffar han Beverly (Lea Thompson), en rockmusiker som hjälper honom att anpassa sig till den nya världen och försöker hitta ett sätt att skicka honom tillbaka. Under deras äventyr tvingas de också kämpa mot en ond varelse, ”Dark Overlord” (Jeffrey Jones), som hotar att förstöra världen.

Filmen var tänkt att bli en stor framgång, men den möttes av hård kritik för sitt manus och sina specialeffekter, vilket gjorde att den blev ett kommersiellt misslyckande. Trots detta har Howard the Duck fått en kultstatus bland vissa filmfans för sin absurda handling och konstiga mix av humor och science fiction. Det var också den första långfilmen baserad på en Marvel-karaktär, vilket gör den intressant i efterhand med tanke på Marvels senare framgångar i filmvärlden. Trots sina brister är filmen en udda och oförglömlig del av 80-talets filmhistoria.

89. Fletch Lives (Fletch är tillbaka) (1989)

Fletch Lives (1989) är en komedifilm och en uppföljare till den populära Fletch (1985), med Chevy Chase återigen i huvudrollen som den kvicka och förklädnadsglada undersökande journalisten Irwin ”Fletch” Fletcher. I denna film ärver Fletch en gammal plantage i Louisiana från sin nyligen avlidna faster. När han anländer till södern upptäcker han att egendomen är i bedrövligt skick och att något mystiskt pågår. När en kvinna, som Fletch träffat kort efter sin ankomst, mördas i sitt hem, dras Fletch in i en farlig komplott som involverar korrumperade affärsmän, en tv-predikant (spelad av R. Lee Ermey), och en fastighetsutvecklingsskandal.

Filmen har samma humoristiska stil som originalet, där Chevy Chases karaktär använder sina vassa kommentarer, snabba repliker och olika förklädnader för att lösa fallet. Fletch Lives är fylld med satir över amerikansk kultur, särskilt riktad mot tv-predikanter och sydstatspolitik, vilket ger filmen en lättsamt kritisk underton. Trots att den inte nådde samma framgång som sin föregångare, uppskattades filmen för Chases humor och karaktärens skruvade äventyr. Fletch Lives har sedan dess blivit en kultfavorit bland fans av den ursprungliga filmen och Chevy Chases komiska stil.

90. Stir Crazy (Dårfinkarna) (1980)

Stir Crazy (1980) är en komedifilm regisserad av Sidney Poitier och den andra filmen som förenar det ikoniska komediparet Gene Wilder och Richard Pryor. Filmen handlar om två vänner, Skip Donahue (Gene Wilder) och Harry Monroe (Richard Pryor), som åker från New York till Kalifornien i hopp om att hitta nya möjligheter. Efter att ha blivit falskt anklagade för ett bankrån, döms de oskyldigt till fängelse. Där måste de anpassa sig till livet bakom galler och försöka klara sig bland fångarna, samtidigt som de planerar att fly och rentvå sina namn. Skip upptäcker oväntat en talang för rodeo och blir en viktig del i fängelsets rodeotävlingar, vilket ger dem en möjlighet att genomföra sin flyktplan.

Stir Crazy blev en stor framgång och är särskilt älskad för kemin mellan Wilder och Pryor, vars komiska timing och dynamik lyfter filmen. Deras karaktärer, den naive och oskyldige Skip och den mer cyniske Harry, skapar ett perfekt komiskt samspel, och deras galna äventyr i fängelset är fyllda med slapstick-humor och skruvade situationer. Filmen var en av de mest inkomstbringande komedierna på 80-talet och cementerade Wilder och Pryor som ett av filmvärldens bästa komedipar. Stir Crazy blev en klassiker inom komedigenren och är fortfarande en favorit bland fans av deras gemensamma arbete.

91. Weekend at Bernie’s (Länge leve Bernie) (1989)

Weekend at Bernie’s (1989) är en svart komedi regisserad av Ted Kotcheff. Filmen följer de två vännerna och medarbetarna Larry (Andrew McCarthy) och Richard (Jonathan Silverman), som upptäcker att deras chef Bernie Lomax (Terry Kiser) har blivit mördad. Bernie var inblandad i en bedrägeriskandal, och när Larry och Richard hittar hans kropp i hans lyxiga strandhus, inser de att de också kan bli måltavlor för mördarna. För att undvika att avslöjas, och för att fortsätta sin helg vid Bernies strandvilla, beslutar de sig för att låtsas att Bernie fortfarande lever. De spenderar helgen med att manipulera Bernies kropp och hålla illusionen vid liv, vilket leder till en rad absurda och komiska situationer.

Filmen blev känd för sin överdrivna humor och det absurda konceptet att dra runt på en död kropp genom hela filmen. Terry Kiser, som spelar den döde Bernie, levererar en fysisk komisk prestation som blev ett av filmens mest minnesvärda inslag. Weekend at Bernie’s blev en oväntad succé och har sedan dess fått kultstatus, tack vare sitt bisarra och lättsamma manus, samt den charmiga dynamiken mellan McCarthy och Silverman. Filmens humor är unik och har fortsatt att underhålla nya generationer, vilket även ledde till en uppföljare, Weekend at Bernie’s II (1993).

92. They Call Me Bruce (Rent mjöl i påsen) (1982)

They Call Me Bruce? (1982) är en actionkomedi regisserad av Elliott Hong, med komikern Johnny Yune i huvudrollen som en karikatyr av Bruce Lee. Yune spelar en asiatisk-amerikansk kock, också vid namn Bruce, som felaktigt tros vara en mästare i kampsport. Han arbetar för en grupp skumma gangsters som lurar honom att smuggla kokain tvärs över USA, och får honom att tro att han bara levererar ”kinesiskt mjöl”. Genom en serie missförstånd och komiska situationer måste Bruce kämpa för att ta sig ur trubbel och försvara sig, trots att han inte har någon egentlig kampsportsträning.

Filmen bygger på slapstick-humor och stereotyper, där Yune använder sin charm och timing för att parodiera de då populära kampsportsfilmerna, särskilt Bruce Lee och hans inflytande på filmvärlden. They Call Me Bruce? blev en överraskande hit och lockade en lojal kultföljare, särskilt bland dem som uppskattade dess blandning av fysisk humor och satir. Johnny Yune var redan en etablerad ståuppkomiker, och hans snabba repliker och förmåga att skämta om både asiatisk och amerikansk kultur gjorde filmen till en unik komedipärla från tidigt 80-tal.

93. Crocodile Dundee II (1988)

Crocodile Dundee II (1988) är en uppföljare till den populära filmen Crocodile Dundee (1986), och återigen med Paul Hogan i huvudrollen som Mick ”Crocodile” Dundee. Filmen regisserades av John Cornell och följer Mick och hans flickvän, journalisten Sue Charlton (Linda Kozlowski), som nu bor i New York. När Sue blir indragen i en farlig situation efter att hennes ex-man, en fotograf, skickar henne bevis på en colombiansk knarkkartell, hamnar hon och Mick i trubbel. För att skydda Sue och undvika de farliga kartellmedlemmarna tar Mick med henne till sin hemtrakt i Australiens vildmark, där han använder sina överlevnadskunskaper för att överlista skurkarna på deras egen mark.

Crocdile Dundee II blandar samma humor och äventyr som den första filmen, där Paul Hogans charmiga och jordnära porträtt av Mick Dundee är filmens höjdpunkt. Även om den inte nådde samma kritiska framgång som originalet, uppskattades filmen av fans för sin balans mellan spänning och komedi, samt för att återigen visa kontrasten mellan det urbana New York och den australiska outbacken. Filmen cementerade Paul Hogans status som en global stjärna och fortsatte den kärleksfulla relationen mellan Mick och Sue, som speglades både på och utanför duken, då Hogan och Kozlowski blev ett par i verkligheten.

94. Overboard (Tjejen som föll överbord) (1987)

Overboard (1987) är en romantisk komedi regisserad av Garry Marshall, med Goldie Hawn och Kurt Russell i huvudrollerna. Filmen handlar om den bortskämda och rika arvtagerskan Joanna Stayton (Goldie Hawn), som anlitar den hårt arbetande hantverkaren Dean Proffitt (Kurt Russell) för att bygga om sin lyxiga yacht. Efter att de två hamnat i konflikt och Joanna vägrar att betala honom, faller hon överbord och drabbas av minnesförlust. Dean, som är arg och vill ha hämnd, ser sin chans och övertygar Joanna om att hon är hans fru och mamma till hans fyra stökiga barn. Trots den bedrägliga situationen börjar Joanna, nu med en helt ny identitet, anpassa sig till sitt nya liv och upptäcker en ny mening och glädje i det enkla familjelivet.

Filmen blev en succé tack vare kemin mellan Goldie Hawn och Kurt Russell, som vid den tiden redan var ett par i verkligheten. Hawn levererar en komisk och rörande prestation som en kvinna som går från att vara arrogant och självisk till att hitta kärlek och empati. Overboard är en klassisk 80-talskomedi fylld med slapstick-humor, hjärtevärmande ögonblick och en berättelse om personlig förändring. Trots sin lättsamma premiss är filmen fortfarande älskad för sin charm och sitt varma budskap om att det är människorna i ens liv som verkligen spelar roll.

95. Innerspace (24-timmarsjakten) (1987)

Innerspace (1987) är en science fiction-komedi regisserad av Joe Dante, som kombinerar spänning, humor och avancerade specialeffekter. Filmen handlar om Tuck Pendleton (Dennis Quaid), en orädd testpilot som går med på att delta i ett experiment där han och en miniatyriserad farkost ska injiceras i en kanin. Men planen går snett när en grupp skurkar attackerar labbet, och istället injiceras Tuck av misstag i den intet ont anande hypokondrikern Jack Putter (Martin Short). Medan Tuck navigerar runt i Jacks kropp och försöker kommunicera med honom, måste de två arbeta tillsammans för att förhindra att skurkarna får tag på teknologin och återföra Tuck till sin normala storlek.

Filmen blev en hit, mycket tack vare den komiska dynamiken mellan Dennis Quaid och Martin Short. Quaid spelar den tuffa och självsäkra hjälten, medan Short ger ett humoristiskt porträtt av en neurotisk man som plötsligt befinner sig i en bisarr situation. Meg Ryan spelar Lydia, Tucks kärleksintresse, som också dras in i det vilda äventyret. Innerspace vann en Oscar för bästa specialeffekter och är idag en kultklassiker för sin unika blandning av action, humor och innovativa visuella effekter, som var banbrytande för sin tid.

96. Throw Momma from the Train (Släng morsan av tåget) (1987)

Throw Momma from the Train (1987) är en svart komedi regisserad av Danny DeVito, som även spelar en av huvudrollerna. Filmen handlar om Larry Donner (Billy Crystal), en frustrerad författare och skrivlärare som kämpar med ilska efter att hans ex-fru har stulit hans bokmanus och blivit framgångsrik med det. En av hans elever, Owen Lift (Danny DeVito), är en socialt klumpig man som bor med sin tyranniska och elaka mamma (Anne Ramsey). Inspirerad av Hitchcocks Främlingar på tåg, föreslår Owen att de ska genomföra ett ”mordbyte”: Owen ska döda Larrys ex-fru och Larry ska döda Owens mamma. Medan Larry inte tar förslaget på allvar, tror Owen att planen är satt i verket, vilket leder till en rad komiska och farliga missförstånd.

Filmen är känd för sin mörka humor och absurda handling, och både Billy Crystal och Danny DeVito levererar starka komiska prestationer. Men det är Anne Ramsey som stjäl showen med sin oförglömliga roll som Owens skräckinjagande mamma, en prestation som gav henne en Oscarsnominering för bästa kvinnliga biroll. Throw Momma from the Train fick god kritik för sitt smarta manus och DeVitos unika regi, och filmen har sedan dess blivit en kultfavorit inom genren svart komedi.

97. Dragnet (1987)

Dragnet (1987) är en actionkomedi regisserad av Tom Mankiewicz och baserad på den klassiska TV-serien från 1950-talet. Filmen är en parodi på den seriösa tonen i originalserien och följer den strikta och regelbundna polisen Joe Friday (Dan Aykroyd), som är brorson till seriens ikoniska huvudperson, tillsammans med sin nya, betydligt mer avslappnade partner Pep Streebek (Tom Hanks). Tillsammans måste de utreda en rad bisarra brott som begås av en mystisk kult, kallad ”P.A.G.A.N.” (People Against Goodness And Normalcy), som planerar att orsaka kaos i Los Angeles. Under deras utredning ställs det omaka paret inför en rad komiska och farliga situationer.

Dan Aykroyd levererar en rolig och respektfull imitation av den allvarlige polismannen från originalserien, medan Tom Hanks tillför en lättsam och humoristisk ton som den mer rebelliske och informelle Streebek. Filmen är fylld med satir över polisfilmer och byråkrati, och erbjuder även en blandning av action och komiska scener. Dragnet blev en hit på 80-talet och uppskattades för sitt snabba tempo och kemin mellan Aykroyd och Hanks, som vid den tiden snabbt var på väg att bli en av Hollywoods största stjärnor. Filmen är ett bra exempel på hur man med humor kan ta ett allvarligt tv-koncept och göra något nytt och underhållande av det.

98. Tin Men (Bäddat för trubbel) (1987)

Tin Men (1987) är en dramakomedi regisserad av Barry Levinson, som är en del av hans så kallade ”Baltimore-trilogi” tillsammans med Diner och Avalon. Filmen utspelar sig på 1960-talet och följer rivaliteten mellan två försäljare av aluminiumklädslar, även kallade ”tin men” – Ernest Tilley (Danny DeVito) och Bill ”BB” Babowsky (Richard Dreyfuss). Efter att de två männen kolliderar i en bilolycka, utvecklar de en personlig fejd som går överstyr. BB bestämmer sig för att förföra Tilleys fru Nora (Barbara Hershey) som en del av sin hämnd, men det hela blir mer komplicerat när han faktiskt börjar falla för henne. Filmen handlar inte bara om deras småaktiga rivalitet, utan utforskar också teman om förlorade drömmar, moraliska dilemman och förändringarna i det amerikanska samhället under efterkrigstiden.

Tin Men hyllades för sitt smarta manus, Levinsons varma och insiktsfulla regi, och de starka prestationerna av DeVito och Dreyfuss, vars komiska timing och kemiska spänning ger filmen ett starkt driv. Filmen fångar också försäljningsbranschens konkurrens, och dess sätt att reflektera över karaktärernas osäkerheter och deras ständiga kamp för att lyckas ger den ett djupare lager under humorn. Tin Men anses vara en av Barry Levinsons mer underskattade filmer, men uppskattas för sin förmåga att blanda humor och allvar på ett genuint och engagerande sätt.

99. Police Academy 4: Citizens on Patrol (Polisskolan 4 – kvarterspatrullen) (1987)

Police Academy 4: Citizens on Patrol (1987) är den fjärde delen i den populära Police Academy-serien, regisserad av Jim Drake. Filmen följer de välkända karaktärerna från de tidigare filmerna, som den skämtsamma Mahoney (Steve Guttenberg), den ljudimiterande Jones (Michael Winslow), den vapengalne Tackleberry (David Graf), och många fler. Den här gången har Commandant Lassard (George Gaynes) en ny idé: att starta ett samhällsprogram kallat ”Citizens on Patrol” (COP), där vanliga medborgare får träning för att hjälpa polisen att hålla ordning i staden. Naturligtvis går inte allt som planerat, och det uppstår en rad komiska missöden när dessa medborgare försöker bli hjälpare till stadens poliser.

Filmen fortsätter i samma anda som sina föregångare, fylld med slapstick-humor och överdrivna karaktärer, och introducerar även några nya ansikten, såsom en ung Tony Hawk, som gör en cameo som skateboardåkare. Steve Guttenbergs sista framträdande som Mahoney i serien är en höjdpunkt, och hans karismatiska ledarskap fortsätter att bära mycket av filmens humor. Även om Police Academy 4 inte nådde samma kritiska eller kommersiella framgång som de tidigare filmerna, blev den älskad för sin lättsamma ton och sina återkommande komiska inslag, vilket fortsatt att locka trogna fans av serien.

100. Spies Like Us (Spioner är vi allihopa) (1985)

Spies Like Us (1985) är en actionkomedi regisserad av John Landis, med Chevy Chase och Dan Aykroyd i huvudrollerna. Filmen handlar om två odugliga regeringsanställda, Emmett Fitz-Hume (Chase) och Austin Millbarge (Aykroyd), som ovetande blir rekryterade som distraktionsagenter för ett farligt uppdrag. CIA använder dem som täckmantel för en riktig spionoperation i Sovjetunionen, och de två amatörspionerna skickas ut på ett internationellt äventyr där de måste överleva trots sin totala inkompetens. Genom en rad komiska och farliga situationer lyckas de mot alla odds undvika död och förstörelse, samtidigt som de, på sitt sätt, försöker förhindra ett kärnvapenkrig.

Filmen blev populär tack vare den komiska kemin mellan Chevy Chase och Dan Aykroyd, som redan var etablerade stjärnor från Saturday Night Live. Deras slapstick-humor och snabba repliker driver filmen, och många av deras scener bjuder på klassisk 80-talskomedi. Spies Like Us parodierar kalla kriget och spiongenren, med överdrivna karaktärer och satiriska situationer som spelar på spänningarna mellan USA och Sovjetunionen under den tiden. Trots blandade recensioner vid lanseringen har filmen blivit en kultfavorit, särskilt bland fans av Chevy Chase och Dan Aykroyds unika komiska stil.

101. Any Which Way You Can (Nu fightas vi igen!) (1980)

Any Which Way You Can (1980) är en actionkomedi och uppföljare till Every Which Way But Loose (1978), båda med Clint Eastwood i huvudrollen som Philo Beddoe, en tuff och lättsam lastbilschaufför som även är en amatörfajtare. Philo och hans ständiga följeslagare, orangutangen Clyde, dras in i ett sista olagligt fightevenemang efter att Philo försökt lämna den världen bakom sig. När en farlig och korrupt organisation tvingar honom att slåss mot den beryktade fightern Jack Wilson (spelad av William Smith), måste Philo navigera mellan sin kärlek till Lynn Halsey-Taylor (Sondra Locke), lojaliteten till sina vänner och den ohederliga fightklubben som vill se honom besegrad.

Filmen erbjuder en blandning av slapstick-humor, actionfyllda slagsmål och vänskap, och Clint Eastwood ger sin karaktär en avslappnad och sympatisk framtoning. Orangutangen Clyde, som också var med i den första filmen, blev snabbt en av de mest minnesvärda delarna av berättelsen, och deras udda partnerskap tillförde en unik charm. Trots blandad kritik blev Any Which Way You Can en kassasuccé och cementerade Eastwoods förmåga att blanda tuff action med lättsam komedi. Filmens karaktäristiska blandning av humor och action bidrog till dess popularitet och kultstatus.

102. Who Framed Roger Rabbit? (Vem satte dit Roger Rabbit) (1988)

Who Framed Roger Rabbit (1988) är en banbrytande hybrid av live-action och animerad film, regisserad av Robert Zemeckis. Filmen utspelar sig i ett alternativt Hollywood på 1940-talet där tecknade figurer (Toons) och människor lever sida vid sida. Historien kretsar kring privatdetektiven Eddie Valiant (Bob Hoskins), som motvilligt tar på sig att lösa ett mordfall där den excentriske tecknade figuren Roger Rabbit (röst av Charles Fleischer) är den huvudmisstänkte. Under utredningen upptäcker Eddie en större konspiration som hotar både Roger och den animerade världen. Den glamorösa och mystiska Jessica Rabbit (röst av Kathleen Turner) – Rogers fru – blir också en central karaktär i mysteriet, särskilt med sin ikoniska replik: ”I’m not bad, I’m just drawn that way.”

Filmen är känd för sin revolutionerande användning av teknik som sömlöst kombinerar animerade figurer med riktiga skådespelare. Det var också första gången som karaktärer från olika studior, som Disney och Warner Bros., delade samma skärm. Who Framed Roger Rabbit blev en stor succé både kommersiellt och kritiskt, och anses ha varit en viktig milstolpe för animation. Bob Hoskins prestation som den hårdkokte Eddie Valiant, tillsammans med de fantasifulla animerade karaktärerna, gav filmen en unik charm. Filmen vann flera Oscars, bland annat för sina visuella effekter, och har sedan dess blivit en klassiker inom både animation och filmhistoria.

103. Look Who’s Talking (Titta han snackar!) (1989)

Look Who’s Talking (1989) är en romantisk komedi regisserad av Amy Heckerling som blev en oväntad kassasuccé. Filmen följer Mollie (Kirstie Alley), en ensamstående kvinna som efter en kort affär blir gravid med en gift man. När hon bestämmer sig för att uppfostra barnet själv, får hon hjälp av taxichauffören James (John Travolta), som långsamt blir en del av deras liv. Det unika inslaget i filmen är att vi får höra den nyfödde pojken Mikeys (röst av Bruce Willis) tankar, vilket ger en rolig inblick i vad en bebis kan tänka under de första åren. Genom Mikeys inre monologer och vuxna perspektiv blir enkla vardagssituationer humoristiska och oväntade.

Filmen blev populär för sin fräscha premiss, där bebisens tankar bidrog med humor och värme till handlingen. Bruce Willis röstinsats som Mikey gav filmen extra karaktär, medan kemin mellan Kirstie Alley och John Travolta gav filmen ett romantiskt djup. Look Who’s Talking hyllades för sin lättsamma charm och humor, vilket ledde till två uppföljare, Look Who’s Talking Too (1990) och Look Who’s Talking Now (1993). Filmen var också ett stort steg framåt för Travolta, vars karriär fick ett uppsving efter att ha legat lite på is under 80-talet.

104. Used Cars (Bilskojarna) (1980)

Used Cars (1980) är en mörk komedi regisserad av Robert Zemeckis och producerad av Steven Spielberg, med Kurt Russell i huvudrollen som den sluge och opportunistiske bilförsäljaren Rudy Russo. Filmen utspelar sig i en värld av oärliga bilförsäljare där två rivaliserande bilfirmor, ägda av bröderna Luke och Roy L. Fuchs (båda spelade av Jack Warden), kämpar om kunderna. När Luke Fuchs dör plötsligt, tar Rudy över den kämpande firman och gör allt han kan för att rädda den, inklusive att iscensätta galna reklamstunts och lura sina konkurrenter. Rudy drömmer om en politisk karriär och är beredd att göra vad som helst för att uppnå sina mål, vilket leder till en rad kaotiska och komiska situationer.

Filmen är full av satir och överdriven slapstick-humor, där Kurt Russell levererar en stark prestation som den charmigt ohederlige Rudy. Used Cars är känd för sina vågade skämt och energiska tempo, och den blev en kultklassiker bland fans av svart komedi. Filmen var också en tidig framgång för Zemeckis, som senare skulle regissera storfilmer som Back to the Future och Forrest Gump. Trots att Used Cars inte blev en stor kassasuccé vid sin premiär, har den med tiden fått ett lojalt följe och uppskattas för sin humoristiska skildring av bilbranschen och dess färgstarka karaktärer.

105. Three O’Clock High (1987)

Three O’Clock High (1987) är en high school-komedi regisserad av Phil Joanou som utspelar sig under en enda skoldag. Filmen följer Jerry Mitchell (Casey Siemaszko), en snäll och lite nördig elev som oavsiktligt retar upp den nya skolans tuffaste elev, Buddy Revell (Richard Tyson), en våldsam och skrämmande mobbare. Buddy utmanar Jerry till ett slagsmål på skolgården klockan tre, och hela filmen kretsar kring Jerrys desperata försök att undvika konfrontationen och komma undan. Under dagen går Jerry igenom en rad misslyckade planer för att undvika Buddy, vilket leder till både komiska och spänningsfyllda scener.

Filmen fick uppmärksamhet för sin unika stil och sina intensiva närbilder, som gav en dramatisk känsla till en annars lättsam high school-komedi. Casey Siemaszko spelar Jerry med en perfekt blandning av nervositet och charm, medan Richard Tyson ger Buddy en hotfull närvaro som får hela filmen att kännas som en uppbyggnad till den stora finalen. Three O’Clock High har sedan dess blivit en kultklassiker, särskilt för dess skildring av tonårsångest och dess oväntat mörka och stiliserade tillvägagångssätt för en klassisk high school-berättelse om mobbning och att stå upp för sig själv.

106. High School U.S.A. (1983)

High School U.S.A. (1983) är en lättsam tonårskomedi som ursprungligen sändes som en TV-film, regisserad av Rod Amateau. Filmen utspelar sig på en typisk amerikansk high school och följer en grupp elever som försöker navigera genom skollivet, kärlek och rivaliteter. Huvudpersonen, Jack (spelad av Michael J. Fox), är en populär och smart elev som försöker vinna hjärtat på Beth (Nancy McKeon), den snygga och populära tjejen som redan är ihop med skolans självupptagne idrottsstjärna, Beau (Anthony Edwards). Filmen är fylld med typiska tonårsförvecklingar, inklusive vänskap, rivalitet och skolans stora showdown mellan eleverna och lärarna.

Filmen har en stark ensemblebesättning med flera kända ansikten från den tidens tv-serier, inklusive Bob Denver (Gilligan’s Island), Tony Dow (Leave It to Beaver) och Crystal Bernard (Wings). Michael J. Fox var redan på väg mot superstjärnstatus tack vare sin roll i Family Ties, och hans charmiga prestation i High School U.S.A. hjälpte till att förstärka hans popularitet. Trots att filmen inte är lika känd som andra tonårskomedier från 80-talet, har den en nostalgisk charm och uppskattas för sin lätta och roliga ton, särskilt bland fans av tv-filmer och klassiska high school-historier.

107. Disorderlies (1987)

Disorderlies (1987) är en slapstick-komedi regisserad av Michael Schultz, med hiphopgruppen The Fat Boys – Mark Morales (Prince Markie Dee), Darren Robinson (Buff Love) och Damon Wimbley (Kool Rock-Ski) – i huvudrollerna. Filmen handlar om de tre vänliga men inkompetenta sjukvårdarna, som anställs för att ta hand om den extremt rike och åldrande Albert Dennison (Ralph Bellamy). Albert’s girige brorson (Anthony Geary) försöker få kontroll över hans förmögenhet och anställer medvetet de odugliga vårdarna i hopp om att de ska slarva bort hans farbrors hälsa. Men i stället förvärrar de inte situationen utan lyckas på ett komiskt sätt förbättra Albert’s tillstånd, vilket leder till en rad kaotiska och roliga händelser.

Disorderlies är full av överdriven slapstick-humor och fysiska gags, och The Fat Boys utnyttjar sin karismatiska närvaro och komiska timing för att underhålla publiken. Filmen blev aldrig en kritikersuccé, men uppskattades för sin lätta och skruvade humor. Den är också ett exempel på hur hiphop-kulturen på 80-talet började nå ut till en bredare publik, då The Fat Boys vid den tiden var en av de mest populära rapgrupperna. Trots sin enkelhet har Disorderlies behållit en viss kultstatus som en lättsam och underhållande film från sin era.

108. Mystic Pizza (Tre tjejer) (1988)

Mystic Pizza (1988) är en romantisk dramakomedi regisserad av Donald Petrie, som följer tre unga kvinnor i den lilla kuststaden Mystic, Connecticut, när de navigerar kärlek, vänskap och livets osäkerheter. Filmen kretsar kring Daisy (Julia Roberts), hennes syster Kat (Annabeth Gish), och deras bästa vän Jojo (Lili Taylor), som alla arbetar på den lokala pizzerian, Mystic Pizza. Daisy, den äventyrliga och vilda systern, blir förälskad i en rik man vid namn Charles (Adam Storke), medan den ambitiösa Kat, som sparar till college, inleder en komplicerad relation med en gift man. Samtidigt kämpar Jojo med att besluta om hon verkligen vill gifta sig med sin långvariga pojkvän Bill (Vincent D’Onofrio).

Filmen blev en milstolpe i karriären för Julia Roberts, som fick sitt genombrott med sin charmiga och energiska roll som Daisy. Mystic Pizza är uppskattad för sin varma och genuina skildring av vänskap och livsval, och hur dessa tre unga kvinnor brottas med sina förhoppningar, drömmar och relationer. Med sin småstadsatmosfär och relaterbara karaktärer fångade filmen hjärtat hos många, och den har sedan dess fått en kultstatus. Filmen anses också vara en tidig plattform för flera av de medverkande skådespelarna, inklusive Vincent D’Onofrio och Lili Taylor.

109. Midnight Madness (1980)

Midnight Madness (1980) är en äventyrskomedi regisserad av Michael Nankin och David Wechter. Filmen följer en grupp collegeungdomar som deltar i ett galet stadsomfattande skattjaktsspel, kallat ”The Great All-Nighter”, anordnat av den excentriske spelskaparen Leon (David Naughton). Fem lag med olika karaktärer och personligheter deltar i tävlingen, där de måste lösa ledtrådar för att hitta nästa plats, och genom spelet rör de sig genom hela Los Angeles. Bland deltagarna finns det populära ”Yellow Team” ledda av den arrogante Harold (Stephen Furst) och det rebelliska ”Blue Team”, som leds av Adam (Michael J. Fox i sin första filmroll).

Filmen är en lättsam och rolig komedi med slapstick-humor och en rad galna händelser när lagen kämpar om att vinna tävlingen. Midnight Madness blev känd för sin ungdomliga energi och sin skildring av 80-talets collegekultur, och även om den inte blev en stor kommersiell succé vid sin premiär, har den sedan dess fått en kultstatus. Michael J. Fox, som vid den tiden var en relativt okänd skådespelare, fick ett tidigt genombrott med sin roll i filmen, vilket senare ledde till hans framgångar i TV-serien Family Ties och filmer som Back to the Future.

110. My Bodyguard (1980)

My Bodyguard (1980) är en dramakomedi regisserad av Tony Bill, som handlar om mobbning och vänskap. Filmen följer Clifford Peache (Chris Makepeace), en ny student på en high school i Chicago, som snabbt blir måltavla för skolans mobbare Melvin Moody (Matt Dillon) och hans gäng. För att skydda sig själv bestämmer Clifford sig för att anställa den största och mest fruktade eleven på skolan, Ricky Linderman (Adam Baldwin), som sin livvakt. Trots Rickys rykte om att vara farlig och våldsam, utvecklas en oväntad vänskap mellan de två pojkarna, där Clifford upptäcker att Ricky har ett tragiskt förflutet.

Filmen är en varm och hjärtevärmande berättelse om vänskap, mod och att stå upp mot orättvisor. Chris Makepeace levererar en stark prestation som den utsatta Clifford, medan Matt Dillon briljerar som den hotfulle mobbaren. My Bodyguard var också den första större filmrollen för Adam Baldwin, som imponerade i rollen som den tystlåtna och missförstådda Ricky. Filmen blev kritikerrosad för sin känsliga och trovärdiga hantering av mobbning och dess konsekvenser, och den har sedan dess blivit en kultklassiker inom ungdomsfilmer från 80-talet.

111. The Four Seasons (Fyra Årstider) (1981)

The Four Seasons (1981) är en dramakomedi regisserad och skriven av Alan Alda, som också spelar en av huvudrollerna. Filmen handlar om tre par i medelåldern som regelbundet semestrar tillsammans under årets olika årstider. De tre paren är Jack (Alan Alda) och Kate (Carol Burnett), Danny (Jack Weston) och Claudia (Rita Moreno), samt Nick (Len Cariou) och Anne (Sandy Dennis). Konflikter och känslomässiga utmaningar uppstår när Nick oväntat lämnar Anne och börjar ta med sin nya, yngre flickvän Ginny (Bess Armstrong) på parens semestrar. Filmen utforskar hur vänskap och relationer förändras under trycket av livets förändringar, och hur paren försöker hantera sin osäkerhet, avundsjuka och åldrande.

Filmen blev en kritikerframgång tack vare sitt humoristiska och samtidigt känslomässiga manus, samt de starka prestationerna från en stjärnspäckad ensemble. Alan Alda, känd för sin roll i MASH*, levererar en rolig och relaterbar skildring av en man som tvingas konfrontera sin egen osäkerhet och förändringarna i sina vänskapsrelationer. Carol Burnett och Jack Weston bidrar med både komedi och känsla, och deras dynamik med de andra karaktärerna ger filmen ett djup och autenticitet. The Four Seasons fångar på ett engagerande sätt de subtila utmaningarna i långvariga relationer, och hur livet och tiden påverkar vänskap och kärlek.

112. S.O.B. (S.O.B. – paniken i drömfabriken!) (1981)

S.O.B. (1981) är en mörk satirisk komedi regisserad och skriven av Blake Edwards, som driver med Hollywoods glamour och hyckleri. Filmen handlar om den nedbrutne filmregissören Felix Farmer (Richard Mulligan), vars senaste film blivit ett katastrofalt misslyckande. I desperation och under mental kollaps får Felix idén att rädda filmen genom att göra om den till en erotisk film, där hans fru, den tidigare ”rena” filmstjärnan Sally Miles (spelad av Julie Andrews), ska göra sin första nakenscen. Sally, som är trött på sitt perfekta image, går oväntat med på idén. Filmen följer den absurda och kaotiska processen att skapa om filmen, och driver med både filmindustrin och media.

Filmen har en stjärnspäckad ensemble med kända skådespelare som William Holden, Robert Preston, Shelley Winters och Robert Vaughn, och är särskilt känd för att Julie Andrews, som var gift med Blake Edwards, spelar mot sin ”goda flicka”-image i en självironisk roll. S.O.B. är både en vass kritik av Hollywoods ytliga kultur och en svart komedi fylld med absurda scener och överdrivna karaktärer. Filmen anses vara en av Blake Edwards mest personliga filmer, då den reflekterar hans egna erfarenheter och frustrationer med filmbranschen, och den blev en kultfavorit tack vare sin satiriska ton och stjärnornas lek med sina egna offentliga personas.

113. Private Resort (1985)

Private Resort (1985) är en ungdomskomedi regisserad av George Bowers, som handlar om två unga män, Ben (Rob Morrow) och Jack (Johnny Depp i en tidig roll), som åker på en semester till ett lyxigt strandresort med en enda tanke i huvudet: att ha kul och träffa tjejer. Under sin vistelse råkar de bli inblandade i en rad komiska missöden, bland annat i en komplott där en tjuv, The Maestro (spelad av Hector Elizondo), försöker stjäla en rik kvinnas värdefulla halsband. Filmen följer deras galna äventyr på resorten, fylld med slapstick-humor, pinsamma situationer och lättsamma intriger.

Private Resort är en klassisk 80-talskomedi, känd för sin lättsamma och ibland överdrivna humor, som är typisk för filmer från den eran. Även om filmen inte blev någon stor framgång när den släpptes, har den fått uppmärksamhet i efterhand tack vare Johnny Depps tidiga roll, långt innan han blev en storstjärna. Med sitt snabba tempo och lättsamma handling är Private Resort en nostalgisk återblick på 80-talets ungdomskomedier, även om den inte nådde samma kultstatus som andra filmer i genren.

114. Spring Break (1983)

Spring Break (1983) är en ungdomskomedi regisserad av Sean S. Cunningham, som följer de galna äventyren hos fyra unga killar som beger sig till Fort Lauderdale, Florida, för att fira den årliga Spring Break. Huvudpersonerna är Nelson (David Knell) och Adam (Perry Lang), två collegekillar som delar hotellrum med Stu (Paul Land) och O.T. (Steve Bassett), två partysugna dudes. Tillsammans ger de sig in i en vecka full av fester, sol, strandliv och romantiska missöden. Filmen bjuder på klassiska element av 80-talets tonårskomedier, inklusive strandfester, flirtar och överdrivna upptåg.

Spring Break var en typisk produkt av sin tid, med fokus på lättsam humor, festande och ungdomskultur. Även om filmen inte är lika känd som andra tonårskomedier från samma era, som Porky’s eller Revenge of the Nerds, blev den populär bland de som älskade genren. Filmen fångar den energiska och vilda stämningen av Spring Break-fester på 80-talet och är fylld med slapstick-humor och situationer som var typiska för den tiden. Spring Break är nostalgisk för dem som växte upp med 80-talets festkomedier och förblir en lättsam, om än något bortglömd, del av denna filmvåg.

115. Porky’s (1981)

Porky’s (1981) är en ungdomskomedi regisserad av Bob Clark, som utspelar sig på 1950-talet i Florida. Filmen följer en grupp tonårspojkar på high school som är fast beslutna att förlora oskulden och njuta av tonårslivet. Deras planer leder dem till en ökänd nattklubb, Porky’s, där de hoppas få sina önskningar uppfyllda. Men när de blir förödmjukade och lurade av klubbens ägare, Porky, bestämmer sig pojkarna för att hämnas och sätta stopp för hans verksamhet. Huvudkaraktärerna, bland dem Pee Wee (Dan Monahan), Mickey (Roger Wilson) och Tommy (Wyatt Knight), upplever en rad komiska och pinsamma situationer under sitt äventyr.

Porky’s blev en oväntad kassasuccé och en av de mest populära tonårskomedierna under 80-talet. Filmen är känd för sin råa humor och de överdrivna skämten, inklusive den berömda duschscenen som blivit en del av popkulturens ikonografi. Trots att filmen fick blandad kritik för sin vulgära humor och sina könsroller, uppskattades den av många för sin lättsamma och rebelliska attityd. Porky’s anses vara en pionjär inom tonårskomedi-genren och banade väg för andra filmer som Revenge of the Nerds och American Pie.

116. Hardbodies (1984)

Hardbodies (1984) är en lättsam ungdomskomedi regisserad av Mark Griffiths, som kretsar kring strandliv och flirtar under soliga sommardagar. Filmen handlar om tre äldre män som hyr ett strandhus i södra Kalifornien för att återuppleva sin ungdom och försöka få kontakt med unga kvinnor. För att lyckas anställer de den karismatiske och unga strandraggaren Scotty Palmer (Grant Cramer), som lär dem sina bästa raggningsknep. Scotty hjälper männen att hitta framgång bland de unga, attraktiva kvinnorna, men komedin når sin höjdpunkt när komplikationer och förvecklingar uppstår, och Scotty börjar ifrågasätta sina egna handlingar och moral.

Hardbodies är fylld med typiska element från 80-talets ungdomskomedier, inklusive slapstick-humor, strandfester och lättklädda scener, och speglar den tidens fascination med strandkultur och avslappnat leverne. Filmen fick ingen större kritikerframgång, men blev ändå populär bland publiken på grund av sin lättsamma ton och humoristiska skildring av 80-talets strandliv. Den blev en del av vågen av sexkomedier som var typiska för tiden, liknande andra filmer som Porky’s och Spring Break.

117. My Tutor (Slutprovet) (1983)

My Tutor (1983) är en tonårskomedi regisserad av George Bowers, som fokuserar på relationen mellan en ung student och hans privata lärare. Filmen handlar om Bobby Chrystal (Matt Lattanzi), en tonårskille som misslyckas med sitt franskprov och därför måste anlita en privatlärare, Terry Green (Caren Kaye), för att få hjälp under sommaren. Medan Bobby kämpar med sina studier, utvecklar han en förälskelse i sin attraktiva lärare, och deras relation blir snart mer komplicerad än bara undervisning. Filmen utforskar teman om tonårsförälskelser, sexualitet och övergången från ungdom till vuxenliv, allt med en lättsam och komisk ton.

My Tutor blev populär bland ungdomar under 80-talet och passade in i den tidens våg av sexkomedier, liknande filmer som Porky’s och Risky Business. Med sin kombination av lättsam humor och romantik fick filmen en lojal fanbas, även om den inte mottogs särskilt väl av kritiker. Den är också känd för att ha varit en tidig film för Matt Lattanzi, som senare blev känd som skådespelare och dansare, samt för att ha innehållit många typiska 80-talselement som strandscener och somriga romantiska möten.

118. Neighbors (Grannarna) (1981)

Neighbors (1981) är en svart komedi regisserad av John G. Avildsen, med John Belushi och Dan Aykroyd i huvudrollerna. Filmen handlar om Earl Keese (John Belushi), en medelålders, lugn och något tråkig man som bor i en förort tillsammans med sin fru Enid (Kathryn Walker). Deras stillsamma liv vänds upp och ner när de får nya grannar, Vic (Dan Aykroyd) och Ramona (Cathy Moriarty), ett excentriskt och märkligt par som snabbt stör friden i området. Vic och Ramona beter sig alltmer bisarrt och sätter Earl i en rad obekväma och kaotiska situationer, vilket driver honom till gränsen av vansinne. Filmen är en skruvad satir över förortslivet och hur lätt tryggheten i vardagen kan rubbas av ovanliga omständigheter.

Neighbors blev känd för att Belushi och Aykroyd bytte roller från sina vanliga karaktärstyper – Belushi spelar den tillbakadragne och konservative medan Aykroyd är den överdrivne och störande grannen, vilket gick emot deras typiska rollval. Filmen fick blandade recensioner vid sin premiär men har sedan dess fått en viss kultstatus på grund av sin absurda humor och de två stjärnornas prestationer. Det var också den sista filmen som John Belushi spelade in innan hans tragiska död 1982, vilket gör Neighbors till en viktig del av hans arv i filmhistorien.

119. Zapped! (Utan plagg i plugget) (1982)

Zapped! (1982) är en tonårskomedi med inslag av science fiction, regisserad av Robert J. Rosenthal. Filmen handlar om high school-eleven Barney Springboro (Scott Baio), en nördig men briljant student som av misstag utvecklar telekinetiska krafter efter en olycka i skolans labb. Med sin nyfunna förmåga kan han nu flytta och manipulera föremål med tankens kraft, vilket leder till en rad komiska och ibland kaotiska situationer. Barney använder sina krafter för att förbättra sitt skol- och kärleksliv, särskilt för att imponera på sin bästa vän Peyton (Willie Aames) och den populära tjejen Bernadette (Felice Schachter).

Filmen är typisk för tonårskomedier från 80-talet, fylld med lättsam humor, slapstick-situationer och en dos av övernaturliga inslag. Zapped! blev populär bland ungdomar och är särskilt känd för sin mix av science fiction och komedi. Scott Baio och Willie Aames, som redan var kända för sina roller i tv-serier, bidrar med charm och energi som filmens huvudkaraktärer. Trots att filmen fick blandad kritik för sitt manus och överdrivna humor, har den fortsatt att ha en viss kultstatus, särskilt bland fans av 80-talets tonårskomedier.

120. Go for it (Kör hårt) (1983)

Go for It (originaltitel: Nati con la camicia) är en italiensk actionkomedi från 1983, regisserad av Enzo Barboni. Filmen följer två främlingar, Rosco, en småtjuv, och Doug, en lastbilschaufför, som av en slump dras in i en agenthistoria där de misstas för att vara hemliga agenter. När de blir involverade i en internationell intrig med skurkar och spioner, tvingas de kämpa för att överleva, ofta på de mest absurda och komiska sätt. Filmen bjuder på mycket humor och action, typiskt för sin tid och för duon.

I huvudrollerna ser vi den välkända filmduon Terence Hill och Bud Spencer, som är kända för sina humoristiska och actionfyllda filmer tillsammans. Deras kemi och komiska timing har gjort dem till ett ikoniskt radarpar i filmhistorien. Filmen är ett klassiskt exempel på den italienska komedistilen på 1980-talet, med en unik blandning av slapstick och lättsam action. Go for It har blivit en kultklassiker bland fans av genren och är särskilt populär för sin lekfulla stämning och de oförglömliga scenerna där Hill och Spencer skämtar och slåss sig igenom diverse hinder.

121. Kiss Me Goodbye (1982)

Kiss Me Goodbye är en romantisk komedi från 1982, regisserad av Robert Mulligan. Filmen handlar om Kay, spelad av Sally Field, som försöker gå vidare efter sin karismatiske men avlidne make Jolly (James Caan). När hon är på väg att gifta om sig med sin nye partner, Rupert (Jeff Bridges), återvänder Jollys ande för att skapa kaos och förhindra att Kay glömmer bort honom. Med en blandning av humor och övernaturliga inslag utforskar filmen kärlek och förlust på ett både underhållande och rörande sätt.

Filmens starka skådespelarensemble lyfts av Sally Fields charm, James Caans komiska timing, och Jeff Bridges som den förvirrade men godhjärtade nye fästmannen. Kiss Me Goodbye är baserad på den brasilianska filmen Dona Flor och hennes två män från 1976, och ger en amerikansk twist på berättelsen om en kvinna som står mellan två män – varav en är ett spöke. Med sitt lättsamma men hjärtevärmande tema blev filmen ett populärt val för rom-com-fans på 80-talet och visar en annorlunda sida av Caan och Bridges som annars ofta förknippas med dramatiska roller.

122. Blame it on Rio (Vi skyller på Rio) (1984)

Blame It on Rio är en romantisk komedi från 1984, regisserad av Stanley Donen. Filmen utspelar sig i det soliga Rio de Janeiro och handlar om två bästa vänner, Matthew (Michael Caine) och Victor (Joseph Bologna), som reser till Brasilien tillsammans med sina tonårsdöttrar. Komplikationerna börjar när Matthew inleder en affär med Victors dotter Jennifer (Michelle Johnson), vilket leder till en rad förvecklingar och komiska missförstånd när de försöker hålla hemligheten gömd.

Förutom Michael Caine och Joseph Bologna, som båda bjuder på både humor och charm, medverkar Demi Moore i en av sina tidiga roller som Matthews dotter. Filmen fick blandade recensioner vid lanseringen och väckte viss kontrovers på grund av sitt riskabla tema, men är samtidigt ett exempel på 80-talets tendens att utforska relationskomedier i exotiska miljöer. Blame It on Rio är känd för sitt färgstarka, tropiska sceneri och för att balansera humor med känsliga ämnen, något som gör den minnesvärd bland 80-talets komedier.

123. Romancing the Stone (Den vilda jakten på stenen) (1984)

Romancing the Stone är en actionäventyrskomedi från 1984, regisserad av Robert Zemeckis. Filmen följer författaren Joan Wilder, spelad av Kathleen Turner, som skriver romantiska äventyrsböcker men plötsligt dras in i ett riktigt äventyr när hennes syster kidnappas i Colombia. Joan beger sig till Sydamerika för att rädda sin syster, där hon möter den charmige men tuffe äventyraren Jack Colton (Michael Douglas). Tillsammans tvingas de navigera genom djungler och möta både skurkar och farliga situationer i jakten på en legendarisk smaragd.

Filmen är en blandning av humor, spänning och romantik, med Kathleen Turner och Michael Douglas som visade utmärkt kemi på duken. Danny DeVito spelar en minnesvärd biroll som en klumpig skurk som konstant försöker lura huvudkaraktärerna. Romancing the Stone blev en stor framgång och är ihågkommen som en av 80-talets bästa äventyrsfilmer. Dess popularitet ledde till en uppföljare, The Jewel of the Nile (1985), och bidrog till att etablera Michael Douglas som en ledande skådespelare inom både komedi och action.

124. Up the Creek (Ursäkta, var är floden?) (1984)

Up the Creek är en amerikansk komedi från 1984, regisserad av Robert Butler. Filmen handlar om en grupp missanpassade collegestudenter från Lepetomane University, som skickas ut på en vild forsränningstävling mot några av landets bästa universitet. Ledda av den lättsinnige Bob McGraw (Tim Matheson), är deras enda hopp att vinna tävlingen och rädda universitetets rykte. Under tävlingen stöter de på en rad komiska hinder och måste använda sina udda talanger och uppfinningsrikedom för att ha en chans att vinna.

I huvudrollerna ser vi Tim Matheson, känd från Animal House, tillsammans med Stephen Furst, Dan Monahan och Sandy Helberg. Filmen har en stark 80-talsanda, fylld av slapstick-humor och typiska college-komedielement som tävlingsanda, fester och knasiga upptåg. Up the Creek har blivit en kultklassiker bland fans av college-komedier och 80-talets lättsamma filmer. Soundtracket, som innehåller musik från Cheap Trick, bidrar till den nostalgiska känslan och förstärker filmens livliga atmosfär.

125. The Pope of Greenwich Village (Den stora stöten) (1984)

The Pope of Greenwich Village är en amerikansk dramakomedi från 1984 som följer de småkriminella kusinerna Charlie (spelad av Mickey Rourke) och Paulie (Eric Roberts) som drömmer om att göra ett stort klipp i New Yorks Greenwich Village. Charlie jobbar på en restaurang men hamnar i ekonomiska svårigheter, och när Paulie lockar honom att delta i en kupp, förändras allt. Deras liv kastas in i kaos när kuppen går fel och de får maffian på halsen, vilket leder till en rad oförutsägbara och dramatiska situationer.

Filmen blev omtalad för sina starka rollprestationer, särskilt från Mickey Rourke och Eric Roberts, som båda fångade de nerviga, färgstarka karaktärerna med intensitet. Andra kända namn i ensemblen är Daryl Hannah och den legendariska skådespelaren Burt Young. En intressant detalj är att filmen är baserad på Vincent Patrick’s roman med samma namn, som fångar en svunnen tid i Greenwich Village när kvarteret var fyllt av excentriska personligheter och småbrottslingar.

126. Finders Keepers (1984)

Finders Keepers är en komedi från 1984 som kretsar kring en bedragare vid namn Michael Rangeloff, spelad av Michael O’Keefe, som snubblar över en begravningskista fylld med pengar. För att smuggla kistan, och dess oväntade innehåll, från New York till Kalifornien, hoppar han på ett tåg, där han möter en rad udda karaktärer som oavsiktligt blandas in i hans planer. Filmen bjuder på en rad komiska förvecklingar när både polisen och andra kriminella blir medvetna om hans fynd och gör allt för att få tag på pengarna.

I övriga roller ser vi några välkända namn som Beverly D’Angelo, som spelar Michaels kärleksintresse, och Louis Gossett Jr., som är en fängelsevakt med egen agenda. En rolig detalj med filmen är att den är regisserad av Richard Lester, känd för sina tidigare arbeten med Beatles-filmerna A Hard Day’s Night och Help!. Finders Keepers har en charmig 80-talsstil och en lättsam humor som speglar tidsperiodens komedier, vilket gör den till en nostalgisk pärla för fans av genren.

127. Teachers (1984)

Teachers är en dramakomedi från 1984 som utspelar sig på en stökig high school där lärarna kämpar med både skolans byråkrati och elevernas olika problem. Huvudpersonen Alex Jurel, spelad av Nick Nolte, är en desillusionerad lärare som försöker hjälpa sina elever trots motgångar och bristande resurser. Konflikten trappas upp när skolan stäms av en tidigare elev och en undersökning inleds, vilket blottlägger både brister och absurditeter i skolans system. Genom Jurels perspektiv ifrågasätter filmen utbildningssystemets struktur och dess oförmåga att verkligen stödja eleverna.

Förutom Nolte ser vi en stark ensemble med skådespelare som JoBeth Williams, Judd Hirsch och Ralph Macchio, där Macchio spelar en av de utsatta eleverna som Jurel försöker hjälpa. En intressant detalj är att filmen, trots sin humoristiska ton, belyser verkliga problem inom det amerikanska skolsystemet på 80-talet. Teachers blev särskilt uppskattad för sin satiriska men ändå empatiska skildring av skolans utmaningar och är än idag en film som lockar till både skratt och eftertanke.

128. Double Trouble (1984)

Double Trouble (originaltitel: Non c’è due senza quattro) från 1984 är en italiensk actionkomedi med den ikoniska duon Bud Spencer och Terence Hill. Filmen handlar om två dubbelgångare, Greg Wonder (Spencer) och Eliot Vance (Hill), som anlitas av två förmögna brasilianska affärsmän för att agera deras kroppsdubblar. Affärsmännen misstänker att de är måltavlor för ett mordförsök, och Greg och Eliot kastas in i en rad absurda och våldsamma situationer när de försöker spela sina roller utan att bli avslöjade. Filmen bjuder på en blandning av fartfyllda actionscener och komiska ögonblick, något som blivit signifikant för Spencer och Hills samarbeten.

Förutom Spencer och Hill medverkar även andra italienska skådespelare som C.V. Wood Jr. och April Clough i färgstarka biroller. Filmen är inspelad i Rio de Janeiro och innehåller flera spektakulära scener som fångar Brasiliens pulserande miljöer. Double Trouble blev en favorit bland fansen och är ett exempel på duons välkända stil – en blandning av fysisk humor och hjärtliga karaktärer.

129. The Wild Life (Det vilda livet efter plugget) (1984)

The Wild Life är en ungdomskomedi från 1984 som utforskar tonårslivet i en amerikansk förort, där vilda fester, relationer och framtidsdrömmar står i fokus. Filmen följer Bill Conrad (spelad av Eric Stoltz), en ung kille som precis har tagit studenten och börjat jobba, men som ännu inte riktigt vet vad han vill med sitt liv. Bills bästa vän, Tom Drake (Chris Penn), lever för festen och vill bara ha ”the wild life,” vilket innebär mycket festande och spontanitet. Tillsammans navigerar de ett år fyllt av ungdomliga upplevelser, romantiska misstag och vänskapsproblem.

Förutom Stoltz och Penn ser vi även Lea Thompson, Rick Moranis och Ilan Mitchell-Smith i roller som förstärker filmens skildring av ungdomens glädjeämnen och utmaningar. Filmen skrevs av Cameron Crowe, som tidigare skrev Fast Times at Ridgemont High, och bär med sig samma energi och humor. The Wild Life är känd för att spegla 80-talets kultur och ungdomens ”carpe diem”-anda, vilket har gett den en viss kultstatus bland fans av 80-talsfilmer.

130. Mischief (1985)

Mischief är en romantisk komedi från 1985 som utspelar sig i en amerikansk småstad på 1950-talet. Filmen följer nörden Jonathan Bellah (spelad av Doug McKeon), som är blyg och oerfaren när det gäller tjejer, och hans nya vän Gene Harbrough (spelad av Chris Nash), en rebellisk och självsäker tonåring. Gene bestämmer sig för att hjälpa Jonathan att vinna hjärtat på skolans populäraste tjej, Marilyn McCauley (Kelly Preston). Genom humoristiska och ibland pinsamma försök lär sig Jonathan både om kärlek och om att hitta sitt självförtroende.

Förutom McKeon, Nash och Preston ser vi Catherine Mary Stewart i rollen som Bunny, en tjej med ett intresse för Gene. Mischief blev populär för sin blandning av charmig nostalgi och ungdomliga upplevelser, samt sitt soundtrack fyllt av klassiska 50-talshits. Filmen fångar essensen av tonårslivet på ett tidlöst sätt, och har även fått en viss kultstatus för sin skildring av vänskap, första kärleken och att våga vara sig själv.

131. Secret Admirer (Kedjebrevet) (1985)

Secret Admirer är en romantisk komedi från 1985 som kretsar kring en förväxlingsfylld kärlekshistoria bland tonåringar. Filmen följer high school-eleven Michael Ryan (C. Thomas Howell), som får ett anonymt kärleksbrev. Michael tror att brevet är från skolans populäraste tjej, Deborah Ann (Kelly Preston), och börjar uppvakta henne. Samtidigt är hans bästa vän Toni (Lori Loughlin) i hemlighet förälskad i honom. Genom en serie förvecklingar, där brevet hamnar i händerna på fel personer, skapas missförstånd som påverkar både ungdomarna och deras föräldrar på komiska sätt.

Förutom Howell, Preston och Loughlin ser vi även Fred Ward och Dee Wallace i rollerna som Michaels föräldrar, som själva dras in i kärleksdramat när brevet felaktigt gör att de misstänker varandra för otrohet. Secret Admirer är känd för sitt snabba tempo och humoristiska hantering av tonårsförälskelse och förväxlingar, vilket har gett filmen kultstatus bland 80-talskomedier. Med en lättsam ton och roliga karaktärer bjuder filmen på en nostalgisk skildring av ungdomlig kärlek och missförstånd som leder till oanade konsekvenser.

132. Just One of the Guys (En av grabbarna) (1985)

Just One of the Guys är en komedi från 1985 som handlar om high school-eleven Terry Griffith (spelad av Joyce Hyser), en ambitiös ung kvinna som drömmer om att bli journalist men känner sig förbisedda på grund av sitt kön. När hennes artikel nekas på grund av könsstereotyper bestämmer sig Terry för att ta saken i egna händer. Hon klär ut sig till kille och börjar på en annan skola för att bevisa sin talang som journalist. Under sitt dubbelliv som ”Terry den kille” möter hon nya vänner och får oväntade insikter om sig själv och de sociala förväntningar som omger både tjejer och killar.

Förutom Hyser ser vi William Zabka, känd för sina antagonistroller på 80-talet, som skolans mobbare, och Clayton Rohner som Rick, en blyg kille som Terry blir vän med och smått förälskad i. Just One of the Guys är känd för sin humoristiska syn på könsroller och ungdomliga identitetskriser, och filmen har fått en viss kultstatus för sin djärva tematik och roliga, igenkännliga scener. Med en blandning av komedi och social kommentar fångar filmen 80-talets ungdomskultur och bjuder på en tidlös berättelse om att våga vara sig själv.

133. Hiding Out (Gömstället) (1987)

Hiding Out är en dramakomedi från 1987 som följer börsmäklaren Andrew Morenski (spelad av Jon Cryer) som tvingas gömma sig efter att ha blivit måltavla för en farlig maffiaorganisation. Efter att ha bevittnat ett mord och blivit utsedd till huvudvittne i en stor rättegång tvingas Andrew gå under jorden för att undvika att bli mördad. För att skydda sig själv återvänder han till high school och går undercover som elev under namnet Maxwell Hauser. Där försöker han passa in bland ungdomarna, vilket leder till en rad komiska och spännande situationer där han både lär sig och påverkar sina nya ”klasskamrater.”

Förutom Cryer ser vi Keith Coogan och Annabeth Gish i viktiga roller som Andrews nya vänner. Filmen är känd för sin kreativa premiss, där en vuxen man navigerar high school-världens oskrivna regler och hierarkier, vilket bidrar till både humor och dramatik. Hiding Out blev en kultklassiker tack vare sin blandning av spänning, humor och det 80-talstypiska temat om identitetsbyte och att våga ta kontroll över sitt liv. Cryers prestation gav filmen extra charm och bidrog till dess popularitet, särskilt bland fans av 80-talsfilmer.

134. Class (Jonathans frestelse) (1983)

Class är en romantisk komedi från 1983 som handlar om den blyga och osäkra studenten Jonathan (spelad av Andrew McCarthy) som anmäler sig till en prestigefylld internatskola. Där möter han den livfulla och erfarna tjejen Lexie (spelad av Jacqueline Bisset), som han snabbt blir förälskad i. Problemet är att Lexie är gift med en mycket äldre man, vilket skapar en komplicerad kärlekstriangel. Samtidigt måste Jonathan navigera de sociala koderna på skolan och lära sig att stå upp för sig själv, allt medan han dras in i en serie komiska och romantiska situationer.

Filmen har också en stark biroll från Rob Lowe, som spelar Jonathan’s charmiga och rebelliska rumskompis, vilket bidrar till filmens dynamik och humor. Class blev känd för sin blandning av romantik och humor samt för sin insiktsfulla skildring av tonåringars osäkerhet och sökande efter identitet. Den fångar också den typiska 80-talsestetiken och känslan av ungdomlig frihet. Med en nostalgisk ton och en stark ensemble av skådespelare, inklusive Annabella Sciorra, har Class blivit en kultklassiker bland fans av 80-talsfilmer.

135. A Night in the Life of Jimmy Reardon (Jimmy Reardons erövringar) (1988)

A Night in the Life of Jimmy Reardon är en coming-of-age-dramakomedi från 1988 som följer den unge och rebelliske Jimmy Reardon, spelad av River Phoenix, som navigerar livet som tonåring i en medelklassfamilj i Chicago under tidigt 1980-tal. Filmen skildrar en kväll i Jimmys liv där han kämpar med relationer, drömmar och osäkerhet inför framtiden. När han konfronterar sina känslor för sin barndomskärlek, dessutom för att han nyligen har förlorat sin flickvän, måste Jimmy också hantera förväntningarna från sina föräldrar och vänner.

I övriga roller ser vi skådespelare som Meredith Salenger, som spelar Jimmys kärleksintresse, och Jason Priestly, känd från Beverly Hills, 90210. Filmen regisserades av William Richert och är känd för sin autentiska skildring av tonårslivet och de komplexa känslor som följer med att växa upp. A Night in the Life of Jimmy Reardon fick blandad kritik vid release men har senare fått en kultstatus, delvis på grund av Phoenixs övertygande prestation och filmens nostalgiska skildring av ungdomens turbulenta känslor och relationer.

136. After Hours (En natt i New York) (1985)

After Hours är en svart komedi från 1985 regisserad av Martin Scorsese som följer en kväll i livet av Paul Hackett (spelad av Griffin Dunne), en ung man som befinner sig i en serie av bisarra och katastrofala händelser efter att ha lämnat sitt jobb för en natt ute i New York City. När Paul träffar en mystisk kvinna, Marcy (spelad av Rosanna Arquette), och beslutar sig för att besöka henne i hennes boende, tar natten snabbt en oväntad vändning. Han hamnar i en snårig och komisk situation där han konfronterar en rad udda karaktärer, inklusive en konstnär (Teri Garr) och en hämndlysten make (John Heard), vilket leder till en natt av kaos och förvirring.

Filmen är känd för sin unika blandning av humor och thriller-element, där den spänning och komik som uppstår ur Pauls förtvivlade försök att navigera stadens nattliv skapar en nervkittlande atmosfär. Utöver Dunne och Arquette ser vi även en ensemble med flera kända ansikten, som Catherine O’Hara och David Bowie i en cameo-roll. After Hours har fått beröm för sitt manus och sin stil, och Scorseses skapande av en surrealistisk och drömlik bild av New York City på natten har gjort filmen till en klassiker inom genren.

137. Volunteers (Nå’ra frivilliga) (1985)

Volunteers är en komedi från 1985 som följer den bortskämda och själviska rikemanssonen Lawrence Bourne III, spelad av Tom Hanks, som tvingas gå med i fredskåren för att undkomma sin övervakande far och samtidigt få sin älskade att inse hans värde. Filmen utspelar sig i Thailand under 1960-talet och visar Toms försök att navigera en ny och utmanande verklighet i en främmande kultur. Tillsammans med en brokig skara av andra frivilliga, inklusive den cyniska och tuffa Beth (spelas av Rita Wilson) samt Tom Tuttle (John Candy), hamnar Tom i en rad komiska och absurda situationer, där han tvingas konfrontera sina fördomar och växa som människa.

Förutom Hanks och Candy medverkar även en rad andra kända skådespelare, såsom Tim Thomerson, som bidrar till filmens humor och dynamik. Volunteers blev inte en stor succé vid sin release, men har sedan dess fått en viss kultstatus tack vare sina charmiga karaktärer och roliga dialog. Filmen är också intressant som en av Hanks tidiga komedier, och den visar på hans förmåga att balansera humor med en djupare karaktärsutveckling, något som senare kom att definiera hans karriär.

138. Splash (1983)

Splash är en romantisk komedi från 1983, regisserad av Ron Howard, som handlar om Allen Bauer (spelad av Tom Hanks), en ung man som räddas från att drunkna av en mystisk kvinna som visar sig vara en sjöjungfru. Kvinnan, Madison (Daryl Hannah), är förtrollande men måste dölja sin sanna identitet för att leva på land. När Madison senare söker upp Allen i New York, blir han djupt förälskad i henne, ovetande om hennes hemlighet. Deras kärlek sätts på prov när Madison riskerar att avslöjas och måste kämpa för att undvika att bli en experimentell forskningsobjekt.

Förutom Hanks och Hannah ser vi John Candy i rollen som Allens komiske bror, och Eugene Levy som en excentrisk forskare fast besluten att avslöja Madison som sjöjungfru. Splash blev en stor framgång och fick mycket beröm för sin unika och charmiga mix av romantik, komedi och fantasy. Filmen blev också en viktig milstolpe i Tom Hanks karriär och gav honom hans första stora genombrott i Hollywood. Splash var en av de första filmerna producerade av Touchstone Pictures, vilket öppnade dörrar för framtida mer vuxeninriktade Disney-produktioner.

139. Nothing in Common (Ingenting gemensamt) (1986)

Nothing in Common är en dramakomedi från 1986 som handlar om reklamchefen David Basner (spelad av Tom Hanks), vars tillvaro plötsligt vänds upp och ner när hans föräldrar efter många års äktenskap bestämmer sig för att skiljas. David har alltid varit fokuserad på sin karriär och sitt bekymmerslösa liv, men tvingas nu ta ett större ansvar när hans far Max (spelad av Jackie Gleason) behöver stöd efter separationen. Genom deras alltmer komplicerade relation får David konfrontera sina egna brister och fundera över vad som är viktigt i livet, vilket leder till en resa av personlig utveckling och försoning.

Förutom Hanks och Gleason, som levererar en av sina sista filmroller, ser vi Eva Marie Saint i rollen som Davids mor. Filmen, regisserad av Garry Marshall, fick beröm för sin kombination av humor och känslomässig tyngd, där både far och son tvingas omvärdera sina liv och relationer. Nothing in Common markerar en övergång i Hanks karriär från lättsamma komedier till mer dramatiska roller och gav honom chansen att visa sitt bredare skådespelarregister. Gleasons känslosamma prestation blev också en hyllad avslutning på hans karriär och har gett filmen kultstatus som en rörande berättelse om familjeband och försoning.

140. Punchline (1988)

Punchline är en dramakomedi från 1988 som utforskar världen av ståuppkomedi och de utmaningar som kommer med att försöka slå igenom som komiker. Filmen följer Steven Gold (spelad av Tom Hanks), en begåvad men kämpande komiker med stora ambitioner och personliga problem, och Lilah Krytsick (Sally Field), en hemmafru med en passion för humor som drömmer om att bli en professionell komiker. När Lilah börjar uppträda på samma klubb som Steven, utvecklar de en osannolik vänskap där Steven lär henne om konsten att stå på scen och hitta sin röst, medan Lilah hjälper Steven att ta sitt liv och karriär på allvar.

Regisserad av David Seltzer bjuder Punchline på en realistisk och ibland mörk inblick i komedins värld och den psykiska press som många komiker upplever. Förutom Hanks och Field ser vi även John Goodman i en biroll som Lilahs stöttande make. Filmen är känd för sin balans mellan humor och drama och för att ha gett Hanks möjlighet att visa upp sitt breda skådespelarregister genom både komedi och känslosamma scener. Punchline är uppskattad för sin ärliga skildring av komikerns liv, och den erbjuder samtidigt en tankeväckande berättelse om att följa sina drömmar, oavsett omständigheter.

141. Prizzi’s Honor (Prizzis heder) (1985)

Prizzi’s Honor är en svart komedi från 1985, regisserad av John Huston, som kretsar kring kärlek, lojalitet och dubbelspel inom maffian. Filmen följer Charley Partanna (spelad av Jack Nicholson), en lojal torped för den mäktiga Prizzi-familjen, som förälskar sig i Irene Walker (Kathleen Turner), en vacker och gåtfull kvinna. Charley upptäcker dock snart att Irene är en yrkesmördare som arbetar för ett konkurrerande nätverk, vilket leder till en kärlekshistoria fylld av intriger och farliga komplikationer när de två älskande står inför valet mellan lojalitet till sina respektive uppdrag eller till varandra.

Förutom Nicholson och Turner ser vi Anjelica Huston i rollen som Maerose Prizzi, Charleys tidigare kärlek och dotter till maffiafamiljens överhuvud. Huston vann en Oscar för bästa kvinnliga biroll för sin insats, och filmen fick ytterligare flera nomineringar, inklusive för bästa film. Prizzi’s Honor har blivit hyllad för sin mörka humor och satiriska syn på maffians värld, samt för sina starka rollprestationer. Filmen är ett unikt tillskott till gangstergenren med sin kombination av romantik, våld och humor, och är känd för sin stilfulla behandling av makt och förräderi.

142. Krush Groove (1985)

Krush Groove är en musikfilm från 1985 som skildrar hiphopens tidiga dagar i New York och berättelsen om skivbolaget Def Jam Records under dess uppkomst. Filmen följer den fiktiva skivbolagschefen Russell Walker (spelad av Blair Underwood), som försöker hantera framgångarna och utmaningarna med att lansera stora hiphopartister. När bolaget står inför ekonomiska problem söker Russell hjälp från en lånehaj, vilket leder till komplikationer och hotar hans vänskaper och affärsrelationer. Filmen är löst baserad på verkliga händelser och visar hur hiphopens pionjärer kämpade för att etablera sin musik på en större scen.

I Krush Groove medverkar några av tidens största hiphopartister, inklusive Run-D.M.C., LL Cool J, Sheila E., Beastie Boys och Kurtis Blow, som spelar sig själva. Filmen blev en viktig kultklassiker och fångar hiphopkulturens energi och kreativitet på ett autentiskt sätt, vilket gjorde den till en betydande film för genrens utveckling och popularitet. Med sin kombination av musikaliska framträdanden och en berättelse om lojalitet och ambition har Krush Groove haft ett stort inflytande och fungerar som en historisk inblick i hiphopens tidiga år.

143. Remo: Unarmed and Dangerous (1985)

Remo: Unarmed and Dangerous (även känd som Remo Williams: The Adventure Begins) är en actionkomedi från 1985 baserad på den populära bokserien The Destroyer. Filmen följer New York-polisen Sam Makin (spelad av Fred Ward) som efter att ha blivit ”dödad” officiellt får en ny identitet och blir Remo Williams, en agent för en hemlig organisation. Remo tränas i en uråldrig koreansk kampsport av mästaren Chiun (Joel Grey), vars lärdomar gör honom till en mästare i både smidighet och obeväpnad strid. Med sina nya färdigheter måste Remo bekämpa korruption inom regeringen och stoppa en mäktig försvarsentreprenör.

Filmen är känd för sin unika blandning av action och humor samt för den speciella relationen mellan Remo och Chiun, där Grey levererar en minnesvärd prestation trots att han spelar en koreansk man i tung sminkning – något som idag är omdiskuterat men uppskattat för dess tid. Remo: Unarmed and Dangerous blev inte en kassasuccé, men har med tiden utvecklat en viss kultstatus för sina kreativa actionscener och humoristiska ton. Filmen hade planer på en uppföljare som aldrig blev av, men den har fortsatt att vara en nostalgisk favorit bland fans av 80-talets actionkomedier.

144. Miami Supercops (1985)

Miami Supercops är en italiensk actionkomedi från 1985 med Bud Spencer och Terence Hill i huvudrollerna som två oortodoxa poliser, Doug Bennet och Steve Forrest, som återförenas för att lösa ett gammalt bankrån. Efter att en av rånarna åter dykt upp i Miami efter många år, får Doug och Steve i uppdrag att hitta de saknade pengarna och ta reda på vad som hände med rånarnas hemliga förmögenhet. Deras unika och komiska sätt att lösa brott – med både humor och en rejäl dos knytnävar – leder dem igenom Miamis undre värld och i konflikt med korrupta affärsmän och skurkar.

Bud Spencer och Terence Hill, kända för sin speciella kemi och slapstick-humor, levererar här ännu en actionfylld och komisk prestation tillsammans. Filmen är typisk för duons stil, fylld med lättsamma slagsmålsscener, kvicka dialoger och en god portion humor. Miami Supercops är en av de sista filmerna där Spencer och Hill spelar ihop som ett brottsbekämpande team, och den har blivit en kultklassiker bland deras fans för sin klassiska mix av action och komedi. Deras charm och humor i filmen fortsätter att underhålla och har bidragit till att den har en trogen beundrarskara än idag.

145. Trouble in Mind (Själens oro) (1985)

Trouble in Mind är en neo-noir-film från 1985, regisserad av Alan Rudolph, som utspelar sig i den fiktiva och regniga staden Rain City, en plats med starka influenser av klassisk film noir och dystopiska framtidsmiljöer. Filmen följer den före detta polisen Hawk (spelad av Kris Kristofferson) som nyligen frigetts från fängelse efter att ha suttit inne för mord. Hawk söker ett nytt liv men finner sig indragen i en kärlekstriangel med Wanda (Lori Singer), en kvinna som försöker fly sitt liv, och hennes partner Coop (Keith Carradine), en småkriminell man som dras djupare in i den kriminella världen. När deras liv kolliderar i stadens mörka undre värld, tvingas de alla konfrontera sina egna rädslor och moraliska gränser.

Filmen bjuder på ett unikt visuellt och atmosfäriskt uttryck, med en surrealistisk och drömlik stil som fångar en känsla av mystik och dekadens. Utöver Kristofferson, Singer och Carradine medverkar även Geneviève Bujold och Divine, vilket bidrar till filmens färgstarka karaktärsgalleri. Trouble in Mind är känd för att blanda genrer som noir, romantik och drama på ett sätt som var ovanligt för sin tid, vilket har gjort den till en kultfavorit. Filmen utforskar teman kring kärlek, identitet och försoning i en värld av moraliskt tvivel, och den har fått en speciell plats bland cineaster för sin visuella stil och djupa atmosfär.

146. Murphy’s Romance (Murphys romans) (1985)

Murphy’s Romance är en romantisk dramakomedi från 1985 regisserad av Martin Ritt, som berättar historien om Emma Moriarty (spelad av Sally Field), en nyligen frånskild kvinna som flyttar till en liten stad med sin tonårige son för att börja ett nytt liv som hästtränare. Hon möter Murphy Jones (James Garner), en äldre, charmig apotekare som är välkänd och omtyckt i staden. Trots deras åldersskillnad växer en vänskap fram mellan Emma och Murphy, och långsamt utvecklas också en romantisk attraktion. Deras relation kompliceras dock när Emmas oansvariga ex-make dyker upp och försöker återfå hennes uppmärksamhet.

James Garner och Sally Field hyllades för sina rollprestationer, och filmen nominerades till flera priser, däribland en Oscarsnominering för Garner som bästa manliga huvudroll. Murphy’s Romance är känd för sin varma och humoristiska ton samt sin realistiska och hjärtevärmande skildring av kärlek och vänskap mellan två personer från olika generationer. Filmen fångar en charmig och småstadsatmosfär och har blivit en favorit för sin positiva skildring av kärlek på äldre dagar och den subtila kemi som Field och Garner delar på skärmen.

147. Lucas (1986)

Lucas är ett tonårsdrama från 1986 som följer den 14-årige, intelligenta men socialt utanför killen Lucas (Corey Haim), som kämpar med att hitta sin plats i skolan och sitt liv. Han blir förälskad i den nya tjejen Maggie (Kerri Green), som visar vänlighet och intresse för honom trots hans udda sätt. Lucas hoppas på att vinna hennes hjärta men blir besviken när hon istället dras till skolans fotbollsstjärna, Cappie (Charlie Sheen), som också råkar vara Lucas vän. För att imponera på Maggie och få respekt från sina kamrater bestämmer sig Lucas för att försöka gå med i skolans fotbollslag, vilket leder till farliga situationer och utmaningar för hans självförtroende.

Filmen blev känd för sin känsliga och realistiska skildring av tonårsproblem, osäkerhet och kärlek, och Corey Haims prestation som Lucas hyllades för sin äkthet och sårbarhet. Förutom Haim, Green och Sheen, medverkar även Winona Ryder i en tidig roll. Lucas betraktas som en av 80-talets mer eftertänksamma och djupgående ungdomsfilmer, och den har fått en särskild plats i popkulturen som en av de första filmerna att ta upp temat kring att växa upp med osäkerhet och att söka bekräftelse. Filmens avslutande scen har blivit minnesvärd som ett symboliskt ögonblick av acceptans och mod, vilket gör Lucas till en gripande och tidlös skildring av ungdomens känslospektrum.

148. Legal Eagles (1986)

Legal Eagles är en romantisk kriminalkomedi från 1986, regisserad av Ivan Reitman, som följer två advokater, Tom Logan (Robert Redford) och Laura Kelly (Debra Winger), när de tar sig an ett komplicerat och mystiskt fall. Historien kretsar kring Chelsea Deardon (Daryl Hannah), en konstnär som anklagas för att ha stulit en värdefull målning, samt misstänks för mord och en påstådd konstförfalskningshärva kopplad till sin fars död många år tidigare. Logan och Kelly tvingas samarbeta, trots deras olika tillvägagångssätt och skilda personligheter, vilket leder till både spänning och romantik medan de navigerar genom rättssystemet och farliga intriger.

Filmen blandar spänning, humor och romantik på ett underhållande sätt och bygger till stor del på kemin mellan Redford och Winger. Legal Eagles blev en kassasuccé vid sin tid och uppskattades för sin lättsamma ton, även om den fick blandad kritik för att den blandade flera genrer. Ivan Reitman, som tidigare hade regisserat komedier som Ghostbusters, använde sin känsla för humor för att skapa en lättsam och charmig advokathistoria, medan de kända skådespelarna tillförde glamour och karisma. Filmen har blivit ihågkommen för sin charmiga 80-talsstil och är en nostalgisk titt tillbaka på en tid av klassiska rättegångsdramer med en komisk twist.

149. My Chauffeur (Chauffören i Hollywood) (1986)

My Chauffeur är en romantisk komedi från 1986 som följer den unga och självsäkra Casey Meadows (Deborah Foreman), som får ett oväntat jobb som chaufför för en exklusiv limousinfirma i Los Angeles, trots företagets strikt manliga arbetskultur. Hennes okonventionella stil och humor skapar snabbt konflikter med både kollegor och kunder, men hon vägrar att låta sig nedslås. Casey möter till slut en charmig och till synes arrogant affärsman, Battle Witherspoon (Sam J. Jones), och mellan dem uppstår en spännande och oväntad romantisk relation, vilket leder till en rad komiska och romantiska situationer.

Filmen är känd för sin lättsamma humor och Deborah Foremans charmiga tolkning av huvudrollen, som gav filmen dess egen stil och energi. My Chauffeur speglar den klassiska 80-talskomedins lekfulla och ibland rebelliska inställning, och erbjuder samtidigt en lättsamt feministisk ton där Casey bryter mot normer och kämpar mot könsfördomar på sin arbetsplats. Trots att filmen inte blev en stor succé, har den med åren utvecklat en viss kultstatus tack vare sin humor och nostalgiska charm som en klassisk 80-talsromantik med en självständig kvinnlig huvudperson.

150. Tough Guys (Hårda grabbar) (1986)

Tough Guys är en actionkomedi från 1986 som handlar om de två äldre före detta brottslingarna Harry Doyle (Burt Lancaster) och Archie Long (Kirk Douglas) som släpps från fängelset efter att ha avtjänat 30 år för ett tågkap. När de kommer ut i en värld som förändrats enormt sedan deras tid, inser de snart att det är svårt att anpassa sig till det moderna samhället. Trots försök att leva lagligt dras de tillbaka till sina gamla vanor och börjar planera en sista stöt för att återuppleva sin ungdom och känna adrenalinet från ett brott en sista gång.

Filmen lever mycket på kemin mellan de legendariska Hollywood-stjärnorna Lancaster och Douglas, vars dynamik bidrar med både humor och hjärta till berättelsen. Tough Guys skildrar inte bara äventyr och komik, utan berör även teman kring åldrande, vänskap och att kämpa mot sin egen historia. Filmen är en nostalgisk resa och en hyllning till de två huvudrollsinnehavarnas långa karriärer, och blev en minnesvärd film för många tack vare dess kombination av action, humor och sentiment.

151. Real Men (En riktig karl) (1987)

Real Men är en actionkomedi från 1987 som kretsar kring det udda paret Nick Pirandello (James Belushi), en tuff och självsäker CIA-agent, och Bob Wilson (John Ritter), en osäker och medelmåttig försäkringssäljare som råkar vara dubbelgångare till en nyligen mördad agent. När CIA behöver en ersättare för ett topphemligt uppdrag, där utomjordingar erbjuder världen antingen ett mirakelserum eller en katastrofal bomb, rekryteras Bob som Nicks partner. Tillsammans ger de sig ut på en farofylld och bisarr resa fylld av humor, där Bob tvingas konfrontera sin egen rädsla och växa i rollen som hjälte.

Filmen är känd för sin ovanliga mix av science fiction, action och komedi, med en absurd humor som gjorde den till en kultklassiker bland fans av 80-talsfilmer. James Belushi och John Ritter kompletterar varandra väl, där Belushi spelar den tuffe agenten och Ritter den nervöse medborgaren som motvilligt dras in i CIAvärld. Real Men utforskar teman om manlighet och mod på ett humoristiskt sätt, samtidigt som den erbjuder en mängd komiska och actionfyllda scener. Även om filmen inte var en stor framgång på bio har den genom åren fått uppskattning för sin unika stil och sin plats bland de mer ovanliga komedierna från 80-talet.

152. Made in Heaven (1987)

Made in Heaven är en romantisk fantasyfilm från 1987 som utforskar kärlekens kraft över både tid och rum. Filmen handlar om Mike Shea (Timothy Hutton), som dör i en olycka och finner sig själv i himlen, där han möter Annie Packert (Kelly McGillis), en ny själslig skapelse som aldrig levt på jorden. De blir förälskade och spenderar sin tid tillsammans i det himmelska riket, men ödet tar en oväntad vändning när Annie skickas till jorden för att påbörja sitt första liv. Mike får chansen att återvända till jorden för att hitta Annie igen, men med ett begränsat antal år på sig och utan minnet av deras kärlek i himlen.

Filmen innehåller även framträdanden av Maureen Stapleton, Debra Winger och småroller från musiker som Tom Petty och Ric Ocasek, vilket ger filmen en unik blandning av skådespelare och artister. Made in Heaven utforskar idéer om ödet, själsfränder och den eviga kärlekens mysterium på ett drömlikt och fantasifullt sätt. Med sin blandning av romantik och övernaturliga teman har filmen blivit en kultklassiker, uppskattad för sin poetiska ton och vackra skildring av en kärlek som sträcker sig bortom döden och tidens gång.

153. Fatal Beauty (1987)

Fatal Beauty är en actionkomedi från 1987, där vi får följa den tuffa och orädda narkotikapolisen Rita Rizzoli, spelad av Whoopi Goldberg. Filmen utspelar sig i Los Angeles och kretsar kring Rizzolis kamp för att få bort en farlig drog som sprider sig i stadens undre värld. Drogerna, med det olycksbådande namnet ”Fatal Beauty”, har dödliga effekter, och Rizzoli bestämmer sig för att sätta stopp för langarna och hitta källan. Under utredningen stöter hon på diverse hinder och blir snart indragen i en intensiv jakt på liv och död.

Förutom Goldberg, som tar på sig en ovanligt actionfylld roll, ser vi även Sam Elliott som Mike Marshak, en säkerhetsvakt med en mystisk bakgrund som blir hennes oväntade partner. Trots att filmen marknadsfördes som en actionkomedi, finns det mörka undertoner i historien, som behandlar ämnen som beroende och kriminalitet. Fatal Beauty är en av flera filmer från 1980-talet där Goldberg tog på sig ledande roller i genrer utanför den typiska komedin, och filmen har blivit något av en kultklassiker för fans av genren.

154. Date with an Angel (1987)

Date with an Angel är en romantisk komedi från 1987 som berättar historien om Jim Sanders, en ung man som precis ska gifta sig men vars liv tar en oväntad vändning när en riktig ängel kraschar genom hans fönster. Jim, spelad av Michael E. Knight, bestämmer sig för att hjälpa den skadade ängeln, som spelas av Emmanuelle Béart, att återhämta sig och hitta tillbaka till himlen. Detta leder dock till en rad komiska och röriga situationer när Jims fästmö och vänner blir misstänksamma och misstolkar hans avsikter.

Filmen är en charmig och annorlunda twist på klassiska romantiska komedier och utforskar teman om kärlek och förundran. Emmanuelle Béart, som spelade ängeln, fick uppmärksamhet för sin eteriska framtoning, medan Phoebe Cates gör en minnesvärd insats som Jims svartsjuka fästmö. Date with an Angel är kanske inte den mest kända filmen från 80-talet, men den har fått en kultstatus för sin magiska realism och sitt lekfulla sätt att blanda romantik och övernaturliga inslag.

155. *batteries not included (Miraklet på 8:e gatan) (1987)

Batteries Not Included är en familjefilm och science fiction-komedi från 1987, där vi får följa ett äldre par, Frank och Faye Riley, som driver ett litet kafé i ett bostadshus i New York City. När deras hem hotas av vräkning för att ge plats åt ett nytt byggprojekt, verkar allt hopplöst – tills några små, utomjordiska robotar dyker upp och börjar hjälpa hyresgästerna. Dessa flygande robotar, som visar sig ha egna personligheter och förmågor, blir snabbt kära av både hyresgästerna och publiken, och ger nytt hopp till de boende i kampen mot de giriga fastighetsutvecklarna.

Filmens huvudroller spelas av Hume Cronyn och Jessica Tandy, som imponerar med sitt hjärtevärmande porträtt av det åldrande paret Riley. Filmen, producerad av Steven Spielberg, har blivit älskad för sin varma ton och sina minnesvärda specialeffekter, som lyckades väcka de små robotarna till liv på ett charmigt och realistiskt sätt. Batteries Not Included är känd för sin unika blandning av humor och allvar, och filmen har blivit en kultklassiker tack vare sitt budskap om gemenskap och motståndskraft i tider av prövning.

156. The Couch Trip (Titta, vi rymmer!) (1988)

The Couch Trip från 1988 är en amerikansk komedifilm regisserad av Michael Ritchie, baserad på romanen av Ken Kolb. Filmen följer John Burns, en förrymd patient från en psykiatrisk institution, som lyckas ta sig till Los Angeles genom att anta en falsk identitet som psykolog. Där blir han snabbt en populär radio-psykolog och börjar erbjuda kontroversiella råd till lyssnarna, vilket leder till både kaos och skratt.

Huvudrollerna spelas av Dan Aykroyd som den förslagne Burns och Walter Matthau som en av hans udda följeslagare. Charles Grodin spelar en riktig psykiatriker som blir alltmer frustrerad över den nya ”terapeuten” i stan, medan Donna Dixon också har en viktig roll i filmen. En intressant detalj är att filmen använder sin absurda humor för att kommentera både den amerikanska psykiatrin och mediesamhället.

157. School Daze (1988)

School Daze från 1988 är en musikalisk dramakomedi regisserad av Spike Lee som fokuserar på livet på en historiskt svart college i USA. Filmen utforskar frågor om identitet, hudfärg, sociala hierarkier och studentaktivism genom konflikten mellan två grupper av studenter. Huvudkaraktären, ”Dap” (spelad av Laurence Fishburne), är en idealistisk studentledare som försöker engagera sina medstudenter i samhällsfrågor, medan hans kusin ”Half-Pint” (spelad av Spike Lee själv) försöker navigera sig genom studentlivets press att passa in.

Förutom Laurence Fishburne och Spike Lee medverkar även skådespelare som Giancarlo Esposito, Tisha Campbell och Jasmine Guy, som bidrar till en dynamisk ensemble. Filmen är känd för sin unika blandning av humor, dramatik och sångnummer och är en tidig ikonisk film som lyfter fram Spike Lees karakteristiska stil. School Daze är också intressant för sin djärva behandling av interna konflikter inom svarta samhällen, vilket skapade både debatt och eftertanke när filmen släpptes.

158. Switching Channels (Heta nyheter) (1988)

Switching Channels från 1988 är en komedi som utspelar sig i den snabba och hektiska världen av nyhetsjournalistik. Filmen handlar om Christy Colleran, en begåvad och energisk nyhetsreporter, spelad av Kathleen Turner, som är på väg att lämna sitt jobb och sin ex-make, chefen och nyhetsproducenten John L. Sullivan IV, spelad av Burt Reynolds. Sullivan gör allt för att hindra henne från att lämna kanalen, särskilt när han får veta att hon planerar att gifta sig med en annan man. Han lockar henne in i ett sista stort scoop – en berättelse som komplicerar allt och sätter deras relationer på prov.

Förutom Turner och Reynolds medverkar även Christopher Reeve, som spelar den godtrogne fästmannen som dras in i kaoset. Filmen är en modern version av den klassiska berättelsen från The Front Page och His Girl Friday, med fokus på komiska intriger och snabba dialoger. Switching Channels är intressant för sin satiriska blick på nyhetsindustrin och dess påverkan på personliga relationer, och den fick blandade recensioner men uppskattades för skådespelarnas dynamik och komiska timing.

159. 18 Again! (Arton igen) (1988)

18 Again! från 1988 är en komedi som leker med tanken på att byta kropp och generation. Filmen följer den 81-årige miljonären Jack Watson, spelad av George Burns, som får sin önskan uppfylld när han efter en olycka vaknar upp i sin 18-årige barnbarns kropp, David, spelad av Charlie Schlatter. Jack ser nu världen genom sin ungdomlige, osäkre barnbarns ögon och får en andra chans att uppleva livet som tonåring, samtidigt som David är fångad i Jacks gamla kropp. Den nya livssituationen leder till komiska och rörande insikter när Jack försöker hjälpa sitt barnbarn och förbättra sitt eget liv.

Förutom Burns och Schlatter medverkar Jennifer Runyon som David’s kärleksintresse och Tony Roberts som Jacks vän Charlie. En intressant aspekt av filmen är George Burns själv, som vid 92 års ålder inte bara spelar huvudrollen utan också berättar historien. Burns, som är känd för sin kvicka humor och långa karriär inom showbiz, tillför en unik charm till filmen. 18 Again! blev omtyckt för sin värme och humor, och den har blivit en nostalgisk favorit för många som uppskattar berättelser om generationskrockar och chansen att få uppleva ungdomen på nytt.

160. The Night Before (1988)

The Night Before från 1988 är en komedi som utspelar sig under en kaotisk natt när high school-eleven Winston Connelly, spelad av Keanu Reeves, vaknar upp utan minne av vad som hänt kvällen innan. Kvällen började som en drömlik dejt med skolans populära tjej, Tara Mitchell, spelad av Lori Loughlin, men har nu förvandlats till en mardröm när han inser att han befinner sig på en okänd plats mitt i stadens farliga delar. Filmen följer Winston och Tara när de försöker pussla ihop kvällen, undvika problem och ta sig hem oskadda.

Förutom Reeves och Loughlin medverkar även Theron Montgomery och Trinidad Silva i biroller. Filmen är fylld med komiska missförstånd och oväntade händelser som gör den till en typisk ”coming-of-age”-komedi, samtidigt som den ger en annorlunda twist på genren genom att blanda in element av minnesförlust och äventyr. The Night Before är intressant för att den ger en tidig glimt av Keanu Reeves som komediskådespelare, långt innan han blev känd för sina actionroller. Filmen har med tiden fått en kultstatus bland fans som uppskattar dess absurda humor och 80-talsatmosfär.

161. Funny Farm (Livet på landet) (1988)

Funny Farm från 1988 är en komedifilm som följer den nyinflyttade stadsskribenten Andy Farmer, spelad av Chevy Chase, och hans fru Elizabeth, spelad av Madolyn Smith Osborne. Paret lämnar storstadslivet bakom sig för att bosätta sig i en idyllisk liten stad på landet där Andy planerar att skriva sin första roman. Men deras dröm om ett lugnt lantliv förvandlas snabbt till en serie kaotiska och oväntade händelser när de upptäcker att småstadslivet inte är så fridfullt som de hoppats. Den lantliga miljön och stadens excentriska invånare bjuder på många humoristiska konflikter och kulturkrockar.

Chevy Chase, känd för sin komiska tajming och slapstick, gör här en minnesvärd roll där han balanserar mellan frustration och galghumor i takt med att drömmen om ett enkelt liv faller sönder. Filmen bygger på en roman av Jay Cronley och regisserades av George Roy Hill, känd för filmer som The Sting och Butch Cassidy and the Sundance Kid. Funny Farm är intressant för sin satiriska skildring av den idealiserade bilden av landsbygdslivet, och filmen har blivit uppskattad för sin varma, lättsamma humor som ändå har ett sting av allvar om våra förväntningar och verkligheten.

162. Memories of Me (På jakt efter en svunnen barndom) (1988)

Memories of Me från 1988 är en dramakomedi som utforskar den känslomässiga relationen mellan en far och en son. Filmen handlar om Dr. Abbie Polin, spelad av Billy Crystal, en hjärtspecialist som efter en hjärtattack bestämmer sig för att återuppta kontakten med sin frånvarande far Abe (spelad av Alan King), en excentrisk statist i Hollywood. Abbie reser till Los Angeles för att möta sin far och försöka reparera deras skadade relation. Under besöket inser han hur olika de är, men han börjar också uppskatta sin fars charm och livsval på ett nytt sätt.

Förutom Crystal och King spelar JoBeth Williams Abbies flickvän, som försöker stödja honom i processen. Filmen regisserades av Henry Winkler, i hans regidebut, och fångar både humor och sårbarhet i relationen mellan far och son. Memories of Me är intressant för sin blandning av komedi och allvar, samt för sitt fokus på det ofta komplicerade men kärleksfulla bandet mellan föräldrar och vuxna barn. Billy Crystal och Alan King levererar starka och nyanserade prestationer som lyfter fram filmens värme och reflektioner kring familj och försoning.

163. The Big Picture (1989)

The Big Picture från 1989 är en satirisk komedi som skildrar de komplicerade och ofta absurda villkoren i Hollywoods filmindustri. Filmen handlar om den lovande filmskaparen Nick Chapman, spelad av Kevin Bacon, som efter att ha vunnit en prestigefylld filmpris tävling snabbt kastas in i Hollywoods värld. Han förförs av löften om framgång men inser snart att drömmarna och verkligheten inte alltid går ihop. Under filmens gång tvingas Nick navigera genom kompromisser, ytlighet och manipulativa personer för att försöka behålla sin konstnärliga integritet.

Förutom Bacon syns skådespelare som Martin Short, som spelar Nicks excentriska agent, samt Teri Hatcher och Jennifer Jason Leigh i viktiga roller. Filmen regisserades av Christopher Guest, känd för sin känsla för humor och förmåga att blanda satir med skarp samhällskommentar. The Big Picture är intressant för sitt kritiska och humoristiska perspektiv på Hollywood, där karriärambitioner och konstnärliga visioner ofta krockar. Filmen har blivit uppskattad för sin intelligenta humor och realistiska, om än överdrivna, inblick i hur filmindustrins maskineri kan påverka unga filmskapares drömmar.

164. Skin Deep (Lösa förbindelser) (1989)

Skin Deep från 1989 är en romantisk komedi som fokuserar på den framgångsrika men osäkra romanceförfattaren Zach Hutton, spelad av John Ritter. Zach har en tendens att dras till kvinnor och leva ett liv fyllt av kortvariga relationer, men hans liv tar en oväntad vändning när han ställs inför konsekvenserna av sina val. Efter att ha blivit involverad i en serie komiska och romantiska förvecklingar, inklusive ett förhållande med sin granne och en olycklig återförening med sitt ex, måste Zach konfrontera sina egna känslor och insikter om kärlek och ansvar.

Filmen har en ensemble av skådespelare, inklusive Alyssa Milano som Zachs granne och en ung Teri Hatcher i en av sina tidiga roller som en av Zachs kärleksintressen. Regisserad av Blake Edwards, som är känd för sina komedier, innehåller Skin Deep en blandning av humor och insikt om relationer, och bjuder på en del mer vuxna teman. En intressant detalj är filmens användning av färg och ljus, som reflekterar Zachs känslomässiga tillstånd genom hela berättelsen. Filmen har blivit ihågkommen för sin humor och John Ritters komiska prestationer, vilket gör den till en typisk romantisk komedi från slutet av 80-talet.

165. Shag (1988)

Shag från 1988 är en nostalgisk komedi som utspelar sig under tidigt 1960-tal och följer en grupp unga kvinnor som reser till Myrtle Beach, South Carolina, för en helg med festande och självupptäckte äventyr. Huvudkaraktärerna, spelade av Phoebe Cates, Bridget Fonda, Annabeth Gish och Melanie Griffith, är bästa vänner som vill ha en sista rolig helg tillsammans innan de går skilda vägar in i vuxenlivet. Under deras resa blir de indragna i romantiska förvecklingar, disco-dans och en hel del komiska missöden som sätter deras vänskap på prov.

Filmen är regisserad av Annabel Jankel och Rocky Morton och har blivit älskad för sin färgstarka skildring av 60-talets ungdomskultur och den tidens musik. Med en blandning av humor och romantik skapar Shag en nostalgisk känsla som fångar både glädjen och osäkerheten i ungdomen. Skådespelarna levererar minnesvärda prestationer som bidrar till filmens charm, och dess soundtracket innehåller flera klassiska låtar från epoken, vilket ytterligare förstärker den nostalgiska atmosfären. Shag är en film som ger en färgglad inblick i en svunnen tid och de oförglömliga ögonblicken av vänskap och frihet.

166. Loverboy (1989)

Loverboy från 1989 är en romantisk komedi som följer den unge studenten Randy Bodek, spelad av Patrick Dempsey, som försöker navigera genom kärlekens snåriga värld. Randy tar ett jobb som ”loverboy”, där han erbjuder sig att ge romantiska uppvaktningar till ensamma kvinnor. Hans liv tar en oväntad vändning när han blir involverad med en av sina kunder, en ensamstående mamma, spelad av Kirstie Alley, och snart befinner han sig i en komplicerad situation som kräver både kreativitet och mod.

Filmen har en ensemble som också inkluderar Susan O’Hara och David S. Ward, och den är regisserad av Joan Micklin Silver. Loverboy är intressant för sin blandning av humor och romantik, samt för Dempseys karismatiska prestation som den charmige men osäkra Randy. Filmen fångar den tidiga 80-talskulturen med sin typiska stil och soundtrack, vilket bidrar till dess nostalgiska känsla. Med en lekfull ton och en berättelse som utforskar kärlekens olika aspekter, har Loverboy blivit en favorit bland fans av romantiska komedier från denna tid.

167. The War of the Roses (Den vilda jakten på lyckan) (1989)

The War of the Roses från 1989 är en mörk komedi som skildrar det förödande och komiska förloppet av en äktenskaplig konflikt mellan det välbärgade paret Barbara och Oliver Rose, spelade av Kathleen Turner och Michael Douglas. Filmen följer deras förvandling från ett romantiskt par till ett bittra, stridande par som kämpar om ägodelar och deras lyxiga hem efter att de beslutar sig för att separera. Konflikten eskalerar till absurda och brutala nivåer, där både parter använder kreativa och hämndlystna metoder för att sabotera varandras liv och hem.

Regisserad av Danny DeVito, som även medverkar som den cyniske mäklaren Gavin D’Amato, ger filmen en satirisk kommentar om äktenskap och relationer. Turner och Douglas levererar starka prestationer, vilket gör att deras karaktärer både är tragiska och komiska i sin kamp. The War of the Roses har blivit känd för sin skarpa dialog och mörka humor, och den bjuder på en insikt om hur kärlek kan förvandlas till hat. Filmen är också intressant för sin stiliga cinematografi och den eleganta miljön, som kontrasterar mot de explosiva känslorna som utspelar sig mellan huvudkaraktärerna.