”Future-Kill” från 1985 är en unik fusion av science fiction och skräck som sticker ut tack vare sin distinkta estetik och sitt kulturarv. Filmen regisserades av Ronald W. Moore och har en intressant bakgrundshistoria, inte minst på grund av dess omslagskonst av H.R. Giger, den schweiziske konstnären mest känd för sitt arbete med ”Alien”-franchisen. Gigers medverkan bidrog till att skapa en viss förväntan kring filmen, trots att den i sig inte har någon direkt koppling till hans övriga arbete.

Handlingen i Future-Kill
”Future-Kill” kombinerar element av ”Mad Max” med en typisk amerikansk collegefilm, vilket resulterar i en berättelse som är lika delar absurd som den är underhållande. Filmen följer en grupp fratpojkar från ett universitet som av misstag hamnar mitt i en konflikt mellan antinukleära aktivister och en grupp mutanter i en dystopisk framtid. Huvudkonflikten kretsar kring en karaktär känd som Splatter (spelad av Edwin Neal, känd från ”The Texas Chain Saw Massacre”), en anarkistisk ledare för mutanterna som är utsmyckad i punkinspirerad makeup och kostym som påminner om Gigers estetik.

Berättelsen utspelar sig i en inte alltför avlägsen framtid där samhället tycks ha kollapsat till en punkt där stadsdelar styrs av gäng liknande feodala herravälden. Denna bakgrund skapar en mörk och farlig värld där våra ovetande protagonister måste navigera för att överleva. Även om ”Future-Kill” försöker utforska teman kring anti-etablissemang och konsekvenserna av kärnkraft, är dess berättelse främst en ursäkt för att utforska den postapokalyptiska världen den skapar.
Produktion
Filmens produktion och special effekter är blygsamma jämfört med större studiofilmer, vilket är typiskt för många B-filmer från 1980-talet. Trots detta lyckas ”Future-Kill” skapa en visuellt intressant värld, mycket tack vare sin inspirerade användning av kostymer, makeup och praktiska effekter som ger liv åt dess unika karaktärer.

”Future-Kill” har kritiserats för sitt skript och sin skådespelarinsats, men dess kultstatus har inte minskat över tid. Fans av genren uppskattar filmen för dess ambition, dess unika blandning av genrer och dess förmåga att underhålla. Den är ett perfekt exempel på en film där dess brister på många sätt bidrar till dess charm och lockelse som en kultklassiker.

För den som är intresserad av 1980-talets B-filmslandskap erbjuder ”Future-Kill” en fascinerande titt på en tid då filmskapare var villiga att ta risker och experimentera med berättande på sätt som ofta var innovativa, om än inte alltid framgångsrika. Den står som ett vittnesmål om kreativiteten och passionen inom independentfilm, där vision ofta överträffar budgetens begränsningar.
Rollista för Future-Kill
- Edwin Neal – Splatter
- Marilyn Burns – Dorothy Grim
- Gabriel Folse – Paul
- Wade Reese – Steve
- Barton Faulks – Tom
- Rob Rowley – Jay
- Craig Kanne – Clint
- Jeffrey Scott – George(as Jeffry Scott)
- Alice Villarreal – Julie
- Doug Davis – Eddie Pain
- Karin Kay – Curious Bad Girl
- Elizabeth Henshaw – Uncurious Bad Girl
- Cathy Durkin – Julie’s Friend
- Kate Cadenhead – Helpful Mutant
- Joe Abner – Fire Breather
- Deborah Damm – Tom’s Dance Partner
- Rebecca Scoggin – Steve’s Dance Partner
- Max and the Makeups – Mutant Band