”City of the Living Dead” är en italiensk skräckfilm från 1980 regisserad av den legendariska Lucio Fulci. Den är den första delen i hans tematiska ”Gates of Hell”-trilogi, följt av ”The Beyond” (1981) och ”The House by the Cemetery” (1981). Filmen är känd för sitt surrealistiska och ofta groteska bildspråk, samt för sin suggestiva användning av skräckelement. Fulci anses vara en mästare inom den italienska skräckfilmsgenren och ”City of the Living Dead” är ett av hans mest ikoniska verk.
Handling
Filmen utspelar sig i den fiktiva staden Dunwich, där en präst begår självmord och oavsiktligt öppnar en port till helvetet. Detta leder till att de döda börjar återvända till livet och terrorisera stadens invånare. En journalist, Peter Bell (spelad av Christopher George), och en synsk kvinna vid namn Mary Woodhouse (Catriona MacColl) förenas för att försöka stänga porten innan Allhelgonadagen. Om de misslyckas, kommer hela mänskligheten att drabbas av en apokalyptisk ödesdom.
Fulci använder en kombination av mardrömsliknande scener, våld och mystiska element för att skapa en känsla av hopplöshet och skräck. Den icke-linjära handlingen och de bisarra händelserna ger filmen en drömliknande kvalitet som har blivit ett kännetecken för Fulcis verk.
Filmens tema och stil
Ett av de mest framträdande temana i ”City of the Living Dead” är döden själv. Fulci utforskar människans rädsla för det okända, den efterföljande terrorn av de dödas återkomst och förstörelsen av det normala livet. Filmen drar mycket från gotisk skräck och surrealism, med många visuellt slående och groteska scener, såsom levande begravningar och zombier som spyr upp inälvor. Dessa chockerande bilder har bidragit till filmens rykte som en av de mest våldsamma och skrämmande skräckfilmerna från den tiden.
Musiken, komponerad av Fabio Frizzi, spelar också en stor roll i att skapa filmens atmosfär. De tunga syntmelodierna och de kusliga bakgrundstonerna förstärker känslan av domedag och undergång. Fulcis användning av långsamma tagningar och närbilder på karaktärernas ansikten förstärker också den känslomässiga intensiteten i filmen.
Mottagande och arv
Vid sin premiär mottogs ”City of the Living Dead” med blandade recensioner. Många kritiker kritiserade dess icke-traditionella handling och överdrivna våld, medan andra hyllade den för dess mod att utmana skräckfilmsnormer. Trots de delade åsikterna har filmen genom åren byggt upp en kultstatus, särskilt bland fans av italiensk skräckfilm och Fulcis arbete.
Filmen fortsätter att vara en viktig referenspunkt för skräckfilmsentusiaster och har influerat en rad andra filmer och regissörer inom genren. Fulcis unika förmåga att kombinera det groteska med det poetiska har cementerat hans plats som en av de mest inflytelserika regissörerna inom skräckens värld.
”City of the Living Dead” förblir en av de mest minnesvärda filmerna från 1980-talets skräckfilmsvåg och är ett måste för alla som uppskattar genren eller vill utforska de mer surrealistiska och brutala aspekterna av skräckfilm.
Rollista för City of the Living Dead
- Christopher George – Peter Bell
- Catriona MacColl – Mary Woodhouse (as Katriona Mac Coll)
- Carlo De Mejo – Gerry
- Antonella Interlenghi – Emily Robbins
- Giovanni Lombardo Radice – Bob
- Daniela Doria – Rosie Kelvin
- Fabrizio Jovine – Father William Thomas
- Luca Venantini – John-John Robbins (as Luca Paisner)
- Michele Soavi – Tommy Fisher
- Venantino Venantini – Mr. Ross
- Enzo D’Ausilio – Deputy Sheriff
- Adelaide Aste – Theresa
- Luciano Rossi – Policeman in Apartment
- Robert Sampson – Sheriff Russell
- Janet Agren – Sandra
- Nat Bush – Sgt. Clay (uncredited)
- Omero Capanna – Burning Zombie (uncredited)
- Lucio Fulci – Dr. Joe Thompson (uncredited)
- Michael Gaunt – Gravedigger (uncredited)
- Virginia Logan – Mrs. Holden (uncredited)
- Perry Pirkanen – Blond Gravedigger (uncredited)
- James Edward Sampson – James McLuhan (uncredited)
- Martin Sorrentino – Sgt. Clay (uncredited)
- Robert Spafford – Dunwich Bartender (uncredited)
- Robert E. Warner – Policeman Outside Apartment Building (uncredited)
