Året var 1961 när IBM lanserade sin nya skrivmaskin som, med hjälp av den gamla skrivkulan, revolutionerade kontorsvärlden. I stället för att tillverka ännu en skrivmaskin där valsen åker fram och tillbaka så lanserade man en maskin med ett skrivhuvud stort som en golfboll som åkte fram och tillbaka längs med valsen och vände och vred sig och likt en kobra smattrade in rätt bokstav. Med hjälp av denna uppfinning kom IBM att dominera skrivmaskinsbranschen i 20 år framåt.
Det fina med Selectric var att man lätt kunde byta skrivhuvud och på så sätt få ett nytt typsnitt! Det var ju fantastiskt att inte längre sitta fast med ett och samma typsnitt utan nu kunde man helt enkelt ha ett fetare typsnitt till plakaten man satte upp likväl som ett snirkligare till breven. Eller som de själva uttrycker det i sina skriftprover ”Det är en naturlig önskan att kunna avpassa skriftbilden efter arbetsuppgiften.” Det var naturligtvis rent affärsmässigt genialiskt då man kunde sälja flera olika skrivhuvuden till samma kund.
De första modellerna hette helt enkelt modell 71 och 72, vilka senare när Selectric II lanserades brukar refereras till som Selectric I. Senare kom även Selectric III. Det är viktigt att notera att det inte går att blanda skrivhuvuden hur som helst, de första maskinerna och Selectric II har samma skrivhuvuden och det står med vit text på dem medan de senare skrivhuvudena till Selectric III har fler typer (96) samt gul text på huvudet. Man gjorde även huvuden med två olika storlekar på typerna, 10 pitch och 12 pitch där pitch står för letters per inch (nedslag per tum). Man tillverkade skrivhuvuden på ett antal olika språk. De tidiga maskinerna var inställda så att de kunde använda antingen 10 pitch eller 12 pitch, senare skulle det komma modeller som klarade båda storlekarna.
Här kommer några typsnittsexempel skannade från IBM’s broschyr:
Det kom ett antal olika modeller av Sentric och mot slutet började man göra maskiner för lagring så att man kunde gå tillbaka och ändra stycken, de började mer och mer likna ordbehandlingsprogram. Sedan kom en liten uppstickare, Apple Macintosh och gjorde skrivmaskiner lite mindre åtråvärda genom de nya datorerna!
Det finns ett gäng kända personligheter som använt sig av IBM Selectric, bland andra Hunter S. Thompson och Isaac Asimov.